Är det rimligt att pensionsinbetalningar är större än lönen? Än en gång är det SEB:s VD:s villkor som är uppe till offentlig diskussion. Nu är Falkengren inte ensam om att få pensionsavsättning i förhållande till rörlig lön. Nordea Clausen har ett liknande upplägg. Dessutom har båda två sin pension garanterad livet ut. Förra året tjänade Clausen ca 11,5 Mkr. Ser man till dessa två bankers resultat de senaste åren framstår ersättningen som, tja vad ska man säga, generös? Men spelar det någon roll då, för oss vanliga dödliga alltså? Ja, det gör det faktiskt. Inte idag eller i morgon men resten av vårt liv. Det är VD:arna som ska dra ihop cash til vår pension.
Vändpunkter i ekonomin har visat på vilka risker som är förknippade med dålig bolagsstyrning och svaga eller korkade ägare. När konjunkturen stiger och ekonomin expanderar är nästan alla nöjda och glada trots att kursuppgångarna tenderar att bygga bubblor om och om igen. När sedan dessa brister och ekonomin kollapsar avslöjas brister i bolagsstyrningen. Journalister, aktieägare och politiker – inklusive Sveriges finansminister Anders Borg– tuggar fradga över marknadens misslyckande. Detta mönster har under min tid som ”marknadsaktör” upprepats minst tre gånger – 1987, 2000-2001 och 2008. Varje gång har svagheter i styrningen av bolagen avseende löner, risker och expansion använts som förklaring. Hur mycket ska en VD få tjäna? Känner styrelserna inget ansvar? Har vi en utbredd girighetskultur i näringslivet? En vanlig förklaring är att Europa importerat problemen från USA men samtidigt glömmer man då bort att ingen har tvingat de svenska bankerna till att följa John.
Företagsledare anlitas för att försvara aktieägarnas intressen. Ledningen ansvarar för att aktieägarna ska få en rimlig avkastning på sitt investerade kapital. Så långt är alla överens. Problemen dyker upp när själva avkastningen ska definieras. Exakt vad är det som ska premieras? Kursutveckling, försäljning, vinst per aktie eller totalavkastning? Ännu mer komplicerat blir det när man ska bestämma på vilket sätt den extra ersättningen ska betalas ut. Som optioner eller aktier, rörlig lön, bonus eller pension?
Med bolagsstyrning menar man ofta områden såsom styrelsens sammansättning, röstregler, take-over bestämmelser och likabehandling av aktieägare. Här är regelverk och praxis omfattande och detaljerade. Beträffande den kritiska frågan kring ersättningsystemen saknas däremot nästan helt ramverk. När ”betalning efter prestation” konstrueras på fel sätt och chefer har incitament att ta för stora risker spelar det inte så stor roll hur bra man är på att styra bolagen för övrigt.
Human Capital Strategy and Compensation Philosophy : Establish performance-based compensation programs tied to annual and long-term Company, business unit and individual goals, which are structured to align the interests of employees with those of stockholder (Lehman Brothers’ 2008)
Det hjälper alltså inte att man har goda föresatser. De kritiska frågorna som måste ställas är:
- Vad vi man uppnå?
- Hur ska resultatet mätas?
- Hur ska de betalas ut?
Sen kan man kanske se det som ett tecken på Jämställdhet att en kvinnlig VD granskas på samma sätt som en manlig. För inte är det väl så att det är roligare att granska Falkengren hårdare för att hon är kvinna?
