Jag kommer att finnas på en ny blogg framöver ”En katt bland hermelinerna” heter den och här bloggar också Emilie & Richard:
Emilie är bolagsanalytiker på Folksam sedan 2007.
Just nu gillar hon sitt nya kök, bad i bubblor, dricka kaffe, läsa och som alltid att prata snabbt och mycket. Emilie har en magisterexamen i företagsekonomi från Uppsala universitet och en kandidatexamen från Journalisthögskolan i Stockholm. Hon kallas pingvinen av några nära och kära.
Richard är ny på gruppen för ansvarsfullt ägande men inte på Folksam. Har fått ett nytt smeknamn, ”Richie”, och vikarierar för Nina som ska bli mamma igen. Richard försöker övertyga sina kvinnliga kollegor i det rosaskimrande rummet om tjusningen med fotboll men ger snart upp. Richard har en juristexamen med internationell inriktning från Uppsala universitet.
Richard Torgerson
Richard är ny på gruppen för ansvarsfullt ägande men inte på Folksam. Har fått ett nytt smeknamn, ”Richie”, och vikarierar för Nina som ska bli mamma igen. Richard försöker övertyga sina kvinnliga kollegor i det rosaskimrande rummet om tjusningen med fotboll men ger snart upp. Richard har en juristexamen med internationell inriktning från Uppsala universitet.
Tim Geithner, USA: s finansminister, säger att man ”faktiskt är mycket nära” i frågor som rör ersättning och bank reglering. Det verkar finnas en samsyn i att ersättningssystemen har uppmuntrat ett överdrivet risktagande och att detta i sin tur bidrog starkt till den finansiella jordbävningen.
Det är egentligen pinsamt att en fråga om vad en viss gubbe ska få i lön har kommit att dominera ett av de viktigaste politiska mötena. Borde de inte egentligen diskutera klimatfrågan, fattigdomsbekämpning, fredsfrågan, nedrustning, mänskliga rättigheter och hur världen ska komma till rätta med det faktum att nära hälften av jordens befolkning inte kan läsa och skriva? Istället ska de lägga tid på en fråga som ett ansvarsfullt näringsliv borde ha klarat av att reglera för länge sedan.
Jag har ett radikalt förslag:
Låt gubbarna få sina höga löner men koppla utbetalningen till tre indikatorer;
Milleniemålen
Klimatmålen
Långsiktig avkastning
Håll inne alla extra ersättningar till 2015 och har ingen förbättring skett så sätt in rubbet på FN:s konto.
Dagens Nyheters ledarredaktion har tänkt till på ämnet ”Jämställdhet” . Detta har resulterat i ett av deras sk Fem punkter (med viktiga frågor inför valet).
Det börjar storstilat med att DN lyfter fram individperspektivet . Skillnaderna mellan individerna i ett kollektiv är större än den genomsnittliga skillnaden mellan kollektiven som helhet. Här ska människan befrias från stereotypa könsroller. Befriaren heter samhället.
Fem löser en gåta
Från detta hoppar DN snabbt in på kvotering i näringslivet. Här är allt männens fel. Det är mäns bristande kompetens att identifiera kvinnors kompetens. DN tappar plötsligt all tro på samhället som förändringskraft och menar istället att det är marknaden som kommer att fixa till männens kompetensproblem. Allt kommer att lösa sig när marknaden upptäcker att kvinnor också är kunder.
Kvinnors rättigheter tycker DN är härligt men farligt. Pratar man för mycket om kvinnors rättigheter så kanske det blir så att kvinnor och HBT:are inte riktigt betraktas som människor. Hade DN googlat kvinnors rättigheter så kanske DN hade begripit hur det hänger ihop. DN hade kunnat läsa på Amnesty Internationals hemsida om att kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. DN hade också kunnat läsa på regeringens webbsida om FN:s konvention från 1979 eller om det kändes för svårt på Dag Hammaskiöldsbibliotekets om FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering av kvinnor. Då kanske DN hade tänkt sig för en gång till innan DN skrev att kvinnor skulle ha allt att vinna på att inte stuvas undan i något särskilt rättighetspaket.
Lite internationell och tjusig vill DN ändå vara och drar därför en lans för Feministiskt bistånd. Egentligen är bistånd också farligt menar DN . Bistånd är som att blåsa in luft i en sjuk kropp. Bäst att sluta med det för då tar slöseriet med pengar slut. Något bistån ska man inte ge till länder där kvinnor hålls kvar i underordning. Vad som är feministiskt med detta vet bara DN.
Så här långt kommen är DN rätt trött på det här med jämställdhet. Därför avslutar DN med att ta upp en av sina favoritämnen: privat företagande i den offentliga sektorn. Nu har DN glömt bort vad man skrev i den första punkten att vi skulle se oss alla som individer och inte som kvinnor och män. Här ser DN kvinnornas stora chans att ta över verksamheten och bli chefer.
Summan av det hela är att jämställdhet är en fråga som samhället, staten, politikerna och Sverige har ansvar för. Med ett undantag – kvinnors skrala representation i näringslivets övre skikt. Här är det marknadens ansvar.
DN:s ledarredaktion i skrivartagen ( Anna Anka saknas på bilden)
Anna Anka har genom sin drygt veckolånga svenska kändisskap gjort mer för jämställdhetsdebatten än vad många av oss har lyckats med hitills i år. Hon har genom sina kategoriska uttalande om förhållandena mellan könen i allmänhet och mellan makar i synnerhet givit uttryck för ett antal tankar och föreställningar som vanligtvis är mycket svåra att locka fram i ljuset.
Jag har många gånger deltagit i debatter med syftet att diskutera bristen på kvinnor i näringslivet. Ett av de återkommande problemet med dessa samankomster är att det inte blir något riktigt meningsutbyte eftersom de verkliga skälen inte riktigt kommer i dagern. Ofta saknas dessutom ”den andra sidan” dvs de personer som verkligen är ansvariga för att män väljs in och kvinnor inte gör det. Ibland urartar det hela i rena gissningslekar där skälen till dessa sakernas tillstånd når rent spekulativa nivåer. När någon kulturbärare varit obetänksam nog att faktiskt dyka upp ger detta inte heller direkt några dialektiska resultat. Självklarheter som -Det är ju faktiskt kvinnor som föder barn eller -Ammningen gör att kvinnor kommer efter i karriären för ju inte direkt diskusionen framåt.
Det är därför befriande när Anna Anka ger uttryck för ett antal uppfattningar om kvinnor som jag tror delas av många. KD:s partisekreterare Lennart Sjögren högg som en utsvuten gädda och även om han nu tvingats släppa taget så poppar den ene KD företrädaren efter den andre upp med hyllningar till den traditionella kvinnorollen. Jag har många gånger hört liknande tongångar både från män och kvinnor. Jämnåriga och yngre, välutbildade, inteligenta smarta kvinnor som lite skamset bekänner att ”det hade varit skönt att slippa all press, hitta en rik man och bli hemmafru”. Manliga kamrater som inte lika skamset pratar om sina fruar i termer av ” hon tar hand om mig, det är en heltidssysselsättning”. De manliga kamraterna har gärna också långa utläggningar om alla prylar och pengar de ”givit” till sina livskamrater. Mer än en gång har jag fått agera smakråd när en dylig ”gåva” förvärvats.
Det är min bestämda uppfattning vi alla skulle vinna mycket på att de, inte alltid så politiskt korrekta, uppfattningarna och föreställningarna som ligger bakom kvinnors begränsade roll i näringslivet kommer upp till ytan. Först då kan vi verkligen diskutera och kanske komma tillrätta med de verkliga orsakerna.
”Ett företag behöver i första hand kompetens i styrelsen – inte lika många kvinnor som män” skriver Bengt Lejsved och Anders Sandvik från Senior Work i Dagens Industri. Javisst, men de hade kunnat byta ut ”kvinnor/män” mot t.ex. ”folk som kan rulla tungan/folk som inte kan det”. Skriver Mårten Westerberg i ett läsvärt inlägg på Netsurvey . Han kommenterar de två första herrarnas debattartikel i DI.
Jag läste också artikeln och tänkte mest gäääsp. Lejsved är annars en intressant person att följa. Senast jag la märke till honom var i ett vältajmat inlägg i SvD den 18 augusti 2008 där han hävdade att svenska VD löner var för låga och att det var ett tecken på populistisk indignation att det var tveksamt att ifrågasätta dessa. Lejsved är en man med många åsikter. 2006 sa han till DI att:
- Tar (vi ) med de generösa optionsprogrammen och dessutom pensionsavtalen ligger vi bra till jämfört med länder som Frankrike, Tyskland och England .
Jag har faktiskt pratat med Lejsved flera gånger. 2007 skrev han ett mail till mig:
Hej Carina ,inte en dag utan att du finns citerad i affärspressen,skickligt, men så har du också ett bra budskap. Kanske kommer du ihåg mig,jag var uppe med en kollega och pratade om ett TV-program STYRELSEN. Även då talade vi om kvinnliga styrelseledamöter eftersom jag jobbat som chefsrekryterare i mer än 20 år senast som Europachef Heidrick & Struggles. Jag har rekryterat massor av styrelseledamöter OCH även kvinnor. Nu är jag en av grundarna till Senior Work som bla rekryterar styrelseledamöter. Vi har avtal med flera stora bolag om att förse dem med seniora kvinnliga styrelseledamöter. Jag föreslår ett möte så får jag berätta mer om hur du på ett enkelt sätt kan uppfylla dina och Folksam´s målsättningar.
Så håll bara ut ni som retat upp er på honom. Vänta ett år eller så så kommer han kanske att vara kvoteringsförespråkare.
Just nu pågår också rättegången mot några Röda khmererpotentater. Rättegången har pågått sedan i februari och hittills har en enda man stått inför domstolen; chefen för tortyrfängelset Tuol Sleng, där 14 000 människor dog. Fyra tidigare medlemmar i Röda khmerernas ledning sitter häktade i väntan på sin rättegång. Detaljer om bakrunden till rättegången kan man läsa om på flera webbsidor från Kambodja.
Jag fyllde tjugo 1979 och minns väldigt tydligt hur de Röda khmererna framställdes i en rosaskimrande dager under 70-talet. De var gammel vänsterns sista hopp, här äntligen skulle en stat fri från kapitalism skapas. Det är lätt att förälska sig i drömbilder och utopier. Det är tom rätt mänskligt. En förälskelse behöver inte vara ett hinder för att i ett senare skede inse att det älskade föremålet kanske inte är helt så perfekt som man inbillade sig när man hade sina rosa (eller röda) glasögon på sig. Förr eller senare kommer ett svin visa sig vara ett svin eller en diktatur att visa sig vara just en diktatur. Varje normalt funtad person tar då sitt förnuft till fånga och skickar tillbaka partiboken eller ber svinet dra åt faderulsingen.
Så inte Jan Myrdal. Jag såg inget massmord, skrev han 2006 och säger än i denna dag. Men vad hade han väntat sig? Att Pottan skulle förevisa lite folkmord när han reste runt hos honom? Det har gått rätt många år sedan skräckväldet hade sin höjdpunkt och dokumentationen av folkmordet är omfattande. Att fortfarande efter alla dessa år hävda att han inget visste och att det nog fanns andra orsaker till att folk dog som flugor gör att han hamnar i samma halvblinda skara som de som föll för Hitlers Tyskland. En fd nazisympatisör som rest i Tyskland under 30 och 40-talen och som idag skulle hävda att ”Jag såg inga koncentrationsläger” skulle rullas i tjära och fjäder. Gubben Myrdal får istället gång på gång breda ut sig på kultursidorna trots att det är svårt att höra någon skillnad på hans resonemang och en förintelseförnekare. Dessutom har han mage att dra paralleller med Tredje rikets metoder att oskadliggöra intellektuella. Som om han skulle vara ett offer? Endast för sin egen dumhet i så fall. Han har varit ute och cyklat förr. Wikiquote har en fin samling. Till den kan de nu lägga hans syn på personer som arbetar med reklam som han kallar andens stjärtgossar och intellektets horor . (Homofobi any one?)
Lite komiskt blir det trots allt när Timbro rycker ut till hans försvar. Egentligen så är de nog mest kritiska till Forum för levande historia därför att det är en ideologiproducerande och opinionsbildande myndighet. Då passar det bra att ta Forums rätt tramsiga reklamfilm som utgångspunkt. Det som är lite roligt är att Timbro ibland kallas för de ”blå khmererna”. Svenska Dagbladet myntade uttrycket 1993 om det som man tyckte var marknadsekonomins banerförare, de ”Blå Khmererna” i näringsdepartementet och det har också använts som beteckning på nyliberaler som är överdrivet allergiska mot statsunderstödd kultur.
De blå khmererna försvarar den röde khmeren. Det är humor det.
Dead Kennedys Holiday in Cambodja (1980) Obs Varning Punk!
Vi tar också reda på om dessa frågor överhuvudtaget diskuteras i styrelsen. Varför gör vi det här då? Därför att det helt enkelt är viktigt för framtiden. Både för världen, framtiden och den heliga avkastningen. I företagen tjafsar man inte man gör något istället. Företagen driver därför förändring. I företagen bestämmer ägarna. Och vilka är de då? Det är troligen du. I alla fall om du har ett sparande hos någon av oss: Första-, andra-, tredje- och fjärde AP-Fonden; DnB NOR; Skandia Liv; Folksam; SPP; Nordea; SEB; Swedbank; Meta Asset Management; Svenska kyrkan. (Eller ja kyrkan är man väl inte kund hos men, ja ni fattar). Saknar du ditt bolag kan du ju ringa och fråga varför de inte tycker detta är viktigt.
Nu har de en månad på sig att svara sina ägare. Ska bli spännande att se om vi får bättre respons än vad Maud fick på sitt brev om jämställdhet. Vår fördel är att vi kan ställa frågor till ordföranden på bolagsstämman 2010 om det nu skulle vara så att nån struntar i tjugo procent av sina ägare. Så småningom ska det komma en rappport med resultatet.
Detta är första gången olika förvaltare samarbetar på detta sätt i Sverige. (Det var givetvis en norska som hittade på det) Jag hoppas att det blir sista också. Det blir det nämligen om företagen lyssnar till de miljoner svenskar som i slutändan är deras fysiska ägare och tar hållbarhetsfrågorna på allvar.
Det har kommit några kommentarer med anledning av att jag skrev om jämställdhet. De kommer alltid när jag tar upp det ämnet. Jag menar nu inte de vettiga inlägg och synpunkter som syns här på bloggen utan sådana som faller för snuskfiltret. De går ofta ut på att jag måste vara en manshatande rabiatfeminist som inte har fått, ja ni vet. Inget kunde vara felaktigare. visserligen har jag en viss dragning åt det folkilska hållet men jag kan försäkra att detta är helt könsobundet.
De män jag har träffat på, både privat och i yrket har till 99 procent varit av det hyggliga slaget. En del har jag faktiskt blivit riktigt förtjust i. De gånger förtjusningen slagit över i ren passion har föremålen varit helt och fullt manliga det kan jag försäkra. Numera är jag dessutom gift med en förträfflig karl. Upplysningsvis för vissa av kommentatorernas bästa så är han 198 cm lång och en bit över 100 kg både i vikt och i bänkpress.
Visst finns det skillnader mellan M & Q. Skillnader som troligen är både biologiskt betingade och socialt inlärda. Men betänk att det samma gäller mellan individer. Den största skillnaden finns dock den mellan bra och dåliga mäniskor. Men jag säger som Ingemar Stenmark:
Det är ingen vits att försöka förklara för nått för nån som inget begrip
Sveriges Bråkigaste Kvinna – det är jag det. Jag har fått en hel del epitet genom åren, moraltant & etikbitch (när jag höll på med etiska fonder) kassako (när jag var chef över en mycket lönsam enhet i SEB). När jag var tonåring fick jag höra att jag kallades ko-öga (sså mycket för de rådjursögon jag hoppades att jag hade). För mig är det lite av en sport att försöka se det positiva i det till synes negativa. Moraltant t ex vad är det för fel med det? Det är bättre att ha en moral än att inte ha det och tanter blir alla kvinnor med tiden. Med bråkigheten är det samma sak. Tidningen Passion for Business har gjort just detta dvs tagit fram de positiva sidorna i bråkighet. Att finnas på listan på de bråkigaste kvinnorna är i det här samanhanget en ära. Vi har dock alla det gemensamt att vi är synliga och har en viss position i samhället. Glöm inte bort alla vardags-bråkare som finns ute i verkligheten. Alla som oförtrutet kämpar på mot orättvisor i vården, mobbing på arbetsplatser och andra idiotier av allahanda slag.
ha olika uppfattning om något, och (ovänskapligt och kraftfullt) argumentera med varandra om detta
slåss
Jag varken slåss eller för oväsen men jag argumenterar ofta. Ibland har jag rätt och ibland har jag fel. Jag är nog en äkta bråkmakare för jag tycker att båda utfallen är lika intressanta.
Christian Clausen, VD i den delvis statliga banken Nordea avstår från bonus fram till första maj. I Nordeas löne policy står att:
Fast lön betalas för ett fullgott arbete.
Därutöver skall rörliga ersättningar som
belönar överenskomna tydligt målrelaterade
prestationer också kunna erbjudas.
Nordea aktien har gått ner med ca 65 procent de senaste två åren. Det är fullt möjligt att Clausen har gjort ett fullgott arbete. Men vad sjutton är det för mål man har satt om de inte tar hänsyn till den formidabelt dåliga kursutvecklingen på aktien? Varför kan det bli fråga om rörlig lön överhuvud taget när börsvärdet har halverats? Det undrar nog finansminister Borg också. Tror att han tycker ungefär som Lars Lindström i Expressen:
Mest skrämmande av allt är att det mitt i en global finanskris och en lågkonjunktur i expressfart över huvud taget finns någon bonus att tacka nej till.
Ragnar Roos är ny pressansvarig på Nordea. Han har har bl a arbetat som reporter och krönikör på Veckans Affärer, ledarskribent på Dagens Industri och pr-konsult på JKL. Dear Ragnar hjälp Clausen att förklara för Borg, mig, Nordeas kunder och pensionsspararna hur det här hänger ihop!
LO menar i sin undersökning om makteliten att direktörer tjänar 50 gånger mer än arbetare. Expressen har frågat om man är nöjd med sin lön och då svarar 83 procent att man vill ha mer i lön an vad man har. Jag var med på genomgången av rapporten idag och kunde konstatera att intrersset för denna typ av frågor är större än tidigare. Det är kanske dags för en ny “moralisk resning” . Borg bannar bonusar, Obama gör det samma, folket rasar och det diskuteras tydligen om att införa internatinella regler pp området. Det är absolut ett område som är viktigt att uppmärksamma. Speciellt de effekter som ersättningsmodellerna har haft på risktagandet i näringslivet i allmänhet och finasvärlden i synnerhet.
Vad är då en rättvis lön? Hur förhåller sig rättvisa till demokrati och frihet? Min ståndpunkt är att alla försök att hantera löneproblematiken med tekniska regler utan att ta tag i den underliggande värderingsproblemaiken så är det dömt att misslyckas. Girighet är en dödssynd men det är avund också.
Kommer det amerikanska stimulanspaketet att fungera? Obama har satt av många miljarder gröna dollar för att ge USA:s (och övriga världen) en rejäl adrenalinkick.
”This plan is more than a prescription for short-term spending — it’s a strategy for America’s long-term growth and opportunity in areas such as renewable energy, health care and education.”
Detta tyder tyvärr på att det snarare är vitaminer för framtiden än en kick-start för ett akut läge. Planen innehöll inte heller någon beskrivning över hur den ska fungera på kort sikt annat än fonden för ”giftiga bankkrediter”
Det hjälper inte att säga att planen snabbt ska återställa det förlorade förtroendet på marknaden, man måste se konkreta bevis på hur det ska gå till. Dessutom kommer Obama så småningom att bli tvungen att ta in det som nu spenderas, och det måste bli det rödaste av alla röda skynken i USA – höjd skatt. Inte ens i Staterna finns det något som verkligen är ”en fri lunch”
Liten lathund över hur lönerna i näringslivet är uppbyggda och vad de kallas. Jag tror jag har fått med alla men eftersom uppfinningsrikedomen när det gäller att hitta på nya system för eget gagn verkar vara outtömlig så kan jag inte garantera att jag fått med alla varianter. Kommentera gärna om ni har några ytterligare varianter.
Faror med belöningssystem
Ledningen kan utnyttja bolagets egendom för egna syften
Ledningen kan ha en annan riskattityd än aktieägarna
Ledningens planeringshorisont kan avvika från aktieägarnas
Fakta om aktierelaterade belöningssystem
Företag som har aktierelaterade incitamentsprogram har inte en bättre värdeutveckling än företag som inte har aktierelaterade incitamentsprogram.
Företag som har aktierelaterade incitamentsprogram har en värdeutveckling som motsvarar eller som är sämre än den hos företag som inte har aktierelaterade incitamentsprogram.
Tilläg med anledning av kommentar:Som Viveka påpekar så spelar skattesystemen (och viljan att undvika eller minska skatt) en central roll för att floran av lönesystem vuxit vilt. De olika förmåner och ersättningssystem som tagits fram har därför anpassats för att maximera utfallet för förmånstagaren. Detta är i sig inget konstigt. Men man kan inte låta bli att undra om inte den nitiska beskattningen av löner och ersättningar har medverkat till att systemen med tiden blivit allt mer tekniskt svåra för aktieägarna att sätta sig in i och förstå. Detta gäller inte bara i Sverige utan också i bonusarnas moderland USA.
Olika typer av ersättningar
Fast lön
Den fasta lönen för skall vara marknadsanpassad och baseras på kompetens, ansvar och prestation.
Rörlig lön
Rörlig lön är en ersättning som varierar på ett förhand bestämt sätt. Den baseras på utfallet av olika kriterier som t ex vinst per aktie, avkastningen på kapital eller fastställda mål för den verksamheten. Den är kopplad till individens, teamets eller hela företagets resultat. Det maximala utfallet av den årliga rörliga lönen är fastställt i procent av den fasta lönen. Den rörliga lönen kan kallas till exempel bonus, provision eller resultatlön.Syftet med bonus är att motivera medarbetarna till bättre resultat än vad man kan med fasta löneformer. Rörliga lönedelar för säljare kallas oftast provision. Provision är vanligen en procentuell ersättning som betalas ut i förhållande till uppnådd försäljning. Aktiebaserade ersättningssystem
Olika typer av aktierelaterad ersättning vars utfall påverkas av och står i förbindelse med ett bolags aktiekursutveckling. andra benämningar är incitamentsprogram eller belöningsprogram. Dessa riktar sig till anställda och uppdragstagare. Syftet kan vara att rekrytera, motivera och behålla medarbetare eller uppmuntra till delägande i företaget eller koncernen. Många former av belöningsprogram är aktierelaterade och storleken på belöningen är kopplad till aktiekursens utveckling. Några exempel är; aktier med inskränkande villkor, aktiesparprogram, köpoptioner, teckningsoptioner, personaloptioner och syntetiska optioner.
Exempel på utländska termer som avser belöningsprogram är; Stock Options, Restricted Stock, Restricted Stock Units, SARs (Stock Appreciation Rights).
Dessa typer av system ger innahavaren rätt att teckan aktier till ett visst förutbestämt och ofta rabatterat pris
Skuldebrev Konvertibla skuldebrev = kallas också konvertibler och är en sorts räntebärande värdepapper som ger innehavaren rätt att teckna aktier vid en viss tidpunkt till ett visst pris
Optioner Teckningsoptioner = är en rätt till nyteckning av aktier och förutsätter att nya aktier emitteras
Köpoptioner = Kallas även Restricted Stock Units – RSU och är en rätt att köpa aktier och förutsätter att de befintliga aktieägarna förbinder sig att sälja aktier till ett visst pris vid ett visst tillfälle. Som förutsättning för att få aktier ställs krav på fortsatt anställning och när intjänandeperioden (vesting) är fullgjord får du aktier.
Syntetiska optioner = Kallas även Stock Appreciation Rights – SAR och innebär att sistället för förvärv av aktier ger dessa innehavaren rätt till ersättning i form av kontanter om kursen på företagets aktier överstiger det på slutdagen avtalade lösenpriset
Personaloptioner = utmärks av att den har inskränkande villkor som knyter dig till din anställning eller uppdrag. Personaloptionen kan inte säljas. Personaloptioner får man oftast gratis och de har i jämförelse med övriga typer av optionsprogram lång löptid, ofta 10 år. Personaloptioner är vanligt förekommande utomlands och benämns då, stock options, utgivaren av optionsprogrammet är då det utländska moderbolaget i koncernen.
Gratisoptioner = är ingen option utan endast en benämning på optionssystem som delas ut utan att förmånstagaren behöver betala något för dessa.
Aktiesparprogram = är möjlighet att via ett sparande, vanligen i form av löneavdrag, köpa ett visst antalaktier antingen till ett förmånligt pris eller genom att varje köpt aktie ger en eller flera aktier på köpet.
Aktieprogram = är en tilldelning av aktier under en viss tidsperiod. Aktierna intjänas enligt de förutbestämda villkor som finns reglerade i avtal för att sedan fritt kunna överlåtas.
Vinstandelssystem
Vinstandelssystem omfattar vanligen samtliga anställda i ett bolag. Vinstandelssystem fördelas oftast via vinstandelssystem. Dessa är till sin juridiska karaktär personalstiftelser.
Pension
Består av olika pensionsplaner som t ex ITP-plan. Till detta läggs ofta en premiebaserad pension eller en förmånsbaserad sådan.
Avgångsvederlag
Uppsägningslön som numera sällan uppgår till mer än två år. Ibland reduceras avgångsvederlaget med inkomster från annan anställning eller uppdrag.
Övriga förmåner
Uppgår vanligen till begränsat värde och består av förmåner som bil, bostad, städhjälp, gymkort osv.’
Exempel på icke-ekonomiska belöningar:
Uppmärksamhet
Återkoppling och erkännande
Utvecklande arbete
Kompetensutveckling
Karriärplanering
Mentorskap
Bra ledarskap
Dialog och samverkan
Flexibla arbetstider
Distansarbete
Det stormar i föreningen Aktiespararna. VD:n slutar och sen slutar även Ordförande och ny-gamla styrelseledamöter föreslås. Verkar lite turbulent minst sagt. Är Aktiespararna nått att bry sig om då? Har de spelat ut sin roll? Jag har levt hela mitt yrkesliv med Aktiespararena som en viktig källa för information om aktiemarknaden och dess ägare. Deras fokus på de mindre individuella aktieägarna är betydelsefull. Fonder har visserligen tagit över mer och mer som det dominerande privata sparalternativet men även fondspararnas villkor har varit en angelägenhet för föreningen. Jag har också rest runt en hel del och pratat på föredrag som aktiespararna har anordnat. Ca 50 träffar har det blivit genom åren och många möten med entusiastiska aktiesparare. Det är fantastiskt att 50 människor sätter av en hel november kväll för att gå på möte och dricka kaffe i plastmugg och lyssna på en bank, ett företag eller en aktieförvaltare. Jag har också lyssnat på och ibland applåderat Lars Erik Forsgård, Gunnar Ek, Anders Haskel och Milberg. Ibland har jag skakat på huvudet, när Ek snabb som en 20-åring sprintat upp i talarstolen för sjunde gången eller när Millberg har inveckat sig i ett retoriskt välformulerat men ack så långt anförande, och då tänkt -Kom till saken för bövelen, men oftast har de och alla deras kolleger tillfört och livat upp bolagsstämmorna avsevärt. Gentlemännen Trolle och T-son är dessutom två härliga killar som båda två på sitt sätt tillfört ett väsentligt perspektiv på aktiesparande. Halvarsso & Halvarsson har pekat på att Aktiespararna har världsunik ställning som med kraft tillvaratar småsparanas intresse.
Nu när VD avgick blev jag utsedd till ”skugg kandidat till VD-posten” av E24. 250 personer förefaller ha röstat på mig trots att jag säger att jag är alldeles för osmidig för att kunna leda en förening. Jag tyckte därför att jag, trots att jag inte är medlem, faktiskt kunde säga att det var osedvanligt korkat att byta både VD och ordförande. Men se det tyckte inte rätt så många av de anonyma kommentatorerna på DI. Deras främsta invändningar är att jag är en linslus, som inte kan något om aktiemarknaden och att jag borde skämmas för att jag arbetar på Folksam. Många gillar inte heller föreningen som sådan. – PRO känns ju som ett ungdomsförbund jämfört med Aktiespararna, säger en av dem. Jag håller inte med kritikerna. Jag tycker att Aktiesparana fyller ett syfte, vad medlemskapet är värt kan bara den enskilde medlemmen avgöra. En förening kan heller aldrig bli bättre än det samlade värdet av dess medlemmar. En kommentator har några konstruktiva förslag att komma med:
Följande punkter borde genomföras:
1. Föreningen skall jobba för små aktieägare se till att börsföretagen följer regler och visar öppenhet. Bort med ‘’skumma” företag och företagare från börsena.
2. Öppna för internationellt sparande aktieägande se inte snävt svenskt utan sparande i stort. (titta bara vilka konsekvenser det får i dessa kristider att enbart se nationellt)
3. Sluta med att bedriva mäklarverksamhet eller vad Aktieinvest skall kallas.
4. Lägg ner tidningen Aktiespararen, den är för inaktuell och kommer ör sällan. Samarbeta med Affärsvärlden (i värsta fall med VA) så att medlemmarna kan få aktuell information och vederhäftiga(!) kommentarer.
5. Omorganisera lokalföreningarna framförallt i storstäderna, ta bort regionerna och minska central admoinistration.
Jag önskar bara föreningen lycka till och hoppas att vi ses på nästa bolagsstämma!
Efter en hård vecka i stan hade jag förmånen att få tillbringa helgen i Waxholm hos godavänner. Det är sågot särskilt med Waxholm på vintern. Den där lite avslagna lugna stämningen som präglar typiska sommarorter under lågsäsong. Men Waxholm är inte bara en sommaridyll som sover sin vintersömn utan det är samtidigt en liten småstad med konsum och pizzeria som lever sitt vanliga liv parallellt. Företagsamheten blommar också på orten. Tjejen i kassan på systemet är också verksam som tapetserare och i varje gathörn är finns det en liten affär som säljer allt från provencalska tyger till räkmackor. Allt till ett pris som får en vanligtvis svårt uppskörtad stockholmare att häpna. Killarna i pressbyrån nere vid hamnen hör troligen de artigaste och vänligaste i landet.
Skridskoprinsessan som solar sig i fönstret är en present till min vän risk-prinsessan. Hon har fått den av sina gulliga chefer inte därför att hon har varit snäll utan för att hon har varit så elak. Den är ett tack för att hon höll övriga medarbetare i herrans tukt och förmaning och satte p för extravaganta excesser. Det är sådana som hon och andra elakingar i finansbranschen som har bidragit att det trots allt finns några företag i branschen kvar. Läste att en av AP-fonds VDarna hade fått present hon också. En halv miljon visade det sig. Men det är ingen bonus. Odell är häpen, det är jag också. Gratifikation i den här storleksklassen trodde jag var, ja just bonus. Men det är det tydligen inte. Jag får nog ta och revidera min lilla lathund för belöningsystem. Det finns uppenbarligen många fler varianter än vad jag kunde komma på. Nu är det inget nytt med den här typen av gratifikationer i staten. Postens förre VD fick även han en halv mille redan 2006. (De övriga anställda i Posten blev inte helt utan – de fick faktiskt tårta till kaffet). Inte heller då tyckte styrelseordföranden att det var en avvikelse från ägarens rekomendation att sådan ersättning inte skulle användas. Dåvarande regeringen ville förbjuda denna typ av extrapengar i sina riktlinjer för de statliga bolagen.
- Vi vill ytterligare skärpa riktlinjerna för ersättningar till vd:ar. Jag vill att det ska vara en fast lön, och utifrån den fasta lönen så ska man göra sitt allra bästa. Det behövs inte ytterligare varianter på lön, sa näringsminister Thomas Östros.
Vad är då skillnaden mellan bonus, rörlig lön och gratifikation? I de nya riktlinjer som fastställdes först den 3 juli 2008 för statliga bolag talar man om att reglerna gäller all ersättning.
Med ersättning avses i det följande alla förmåner till den anställde, såsom fast lön, rörlig lön (i vilket även incitamentsprogram inkluderas), gratifikationer, pension, bil-, bostads- eller andra icke-monetära förmåner och avgångsvederlag. Även förmåner från koncernföretag ska betraktas som ersättning.
Lite senare talar man om att rörlig lön inte ska ges till VD. Är det då inte glasklart att en gratifikation är en rörlig lön? Nej, tydligen inte. Kalla rörlig lön för gratifikation, eller varför inte bonus, så är det, simsalabim, helt OK och enligt reglerna.
Ordet Gratifikation kommer av latinets gratificari, göra till viljes . Om Ap-fondsstyrelsen i och med att mantolkat reglerna på sitt eget lilla semantiska sätt och delat ut en gratifikation och inte en rörlig lön eller bonus, har gjort staten till viljes det återstår dock att se.
Kanske inte så konstigt att intresset för att ta fram gemensamma regler för ersättningssystemen i börsbolag har varit begränsat från AP-fonderna. Det förefaller som om vissa av dem har haft svårt att greppa vilka basala krav som man måste kunna ställa på denna typ av belöning.
Här kommer därför en liten kravlista för bonus:
Grundregler för rörlig lön även kallat bonus, gratifikation eller what ever som innebär en extra kontant ersättning utöver den fasta lönen.
Företaget eller fonden måste ha en positiv totalavkastning
Det ska kopplat till iförväg fastställda mål som de bonusberättigade ska kunna påverka.
Det ska finnas ett i förväg fastställt tak som relateras till den fasta lönen eller till ett annat mått. Detta är särskilt viktigt om bonusen är kopplad till vinster. Finns det inget tak när bonusen faller ut som en fast procentandel av vinsten kan det bli pinsamt mycket pengar ett år då det går ovanligt bra. Aktsamhet bör också iaktas om vinstens storlek påverkas kraftigt av risknivån i affären. Riskjustering är då ett måste.
Det ska finnas en katastrof klausul som styrelsen kan lösas ut i efterhand om det är så att alla målparametrar visar grönt men aktiekursen trots det faller kraftigt eller om annat katastrofaktigt inträffar. Detta ska skrivas in i avtalet.
Systemet ska beskrivas tydligt i bolagets Ersättningspolicy som fastställs av ägarna.
Eftersom jag har semester idag och i morgon har jag gjort det jag gillar mest. Läst böcker och sett på film. Nu är det inte så ovanliga nöjen för min del. Under många års tid ser jag i genomsnitt en film om dagen och läser minst en bok i veckan. -Hur hinner du med det, brukar folk fråga. Den enkla förklaringen är att jag inte gör så mycket annat.
Idag kollade jag blan annat på ”Ebbe the movie”. Hela ”affären” har jag rätt luddiga minnen av. Jag jobbade dels som en galning i vid den här tiden och dels träffade jag äntligen en man som stod ut med att leva med mig. Så jag hade fullt upp med mig själv. I filmen får man en obehaglig inblick i ett samhälle som förefaller styrt av hållningslösa och/eller aningslösa makthavare som allihop på ett eller annat sätt har haft ihop det med varandra på något sätt. Ebbe fick tydligen en särskild nyckel till polishuset, det låter helt sinnesjukt och påminner om när Elvis blev utsedd till agent vid Federala Narkotikabyrån. Det känns faktiskt som att det är en annan tid nu. Öppnare men kanske också osäkrare. På ett plan känns tongångarna igen. Det är maktens återkommande behov av övervakning. På den tiden krävdes det sladdar och mikrofoner för att exekvera bevakning av de opålitiga medborgarna. Förmodligen var det utrustningens fysikt påtagliga karatär som gjorde att det fanns lagar och förordningar som kraftigt begränsade tjuvlyssnandet. Den övervakning som då var så kontroversiell är i dag helt legitim. FRA är ett faktum och IPRED ger troligen ytterligare möjligheter till att gräva fram intressanta hemligheter om befolkningen. Bara tänk vad Ebbe och hanskompisar skulle kunna åstadkomma med dagens teknik. Tanken är svindlande och ska vi lära något av historien så är det att all möjlighet till övervakning, om den nu måste finnas, måste kringgärdas av starka demokratiska skydd. Fast det vete fabian om det hade stoppat Ebbe!
Finns det verkligen vissa vapen som är värre än andra? Ja, kemiska och biologiska vapen, trampminor och nu senast klusterbomber har på en internationell nivå bedömts vara sådana att de skadar civilbefolkningen så allvarligt att de inte ska användas. Vapnen raserar samhällen och orsakar stort mänskligt lidande. Vill duveta om din PPM fond har bolag som tillverkar klusterbomber? Då ska du titta i innehavslistan efter:
Lockheed Martin
General Dynamics
EADS
Raytheon
L-3 Communications
Det fins fler men dessa är vanligt förekommande i Globalfonder.
Jannice Gårdmo, utbildad officer och minröjare säger:
- Libanon var nästintill rent från minor när en månads krig medförde miljontals nya klustervapen. Nu har man förlängt röjningsarbetet där med 20 år
Kluster är mera djävulskt. Landminor kan man lyfta upp med olika metoder. Men en klusterbomb kan lätt explodera genom vibrationer från en mobiltelefon eller en radioapparat
Sverige har skrivit under konventionen men Finland har inte det. I Västsahara och Libanon finns otaliga klusterbombs rester som det kommer att ta årtionden att röja.
Klustervapenkonventionen
Den nya klustervapenkonventionen, den sk Oslokonventionen, innebär att de länder som undertecknat den förbinder sig att avveckla denna vapentyp från sitt militära försvar. Klustervapen (efter engelskans cluster) består av en behållare som innehåller ett stort antal mindre bomber eller stridsdelar, i vissa fall flera tusen. Klustervapen släpps från flygplan eller skjuts upp med raket, och öppnas på vägen till målet så att de mindre bomberna sprids över ett större markområde. Användandet av klustervapen är kontroversiellt på grund av att alla klustervapnens sprängladdningar inte detonerar, utan ligger kvar som blindgångare, vilket försvårar återuppbyggnaden av ett bombat område och kan leda till stora civila förluster årtionden efter konfliktens slut. Den nya konventionen är av samma karaktär som Ottawakonventionen mot minor och Pariskonventionen mot kemiska vapen.
Greve Alfons Mensdorff-Pouilly har tydligen hamnat tillfälligtvis bakom galler. Greven är känd för att ha varit anlitad som mellanhand i försäljningsförsöken av Saab Gripen. Försäljningsmetodenrna är föremål för brottsutredning i flera olika länder.
Varför är det så viktigt att reda ut mutanklaelser? Och är det kanske helt enkelt nödvändigt att använda sig av mutor i vissa branscher som t ex vapenindustrin eller i vissa länder? Jag skulle vilja säga att rent spel i affärer är den grundpelare som marknadsekonomin vilar på. Det måste gälla även när svenska företag är inblandade. Det handlar ju inte så mycket om Saab utan dess samarbetspartner BAE Systems. Frågan är hur Saab kan vara säkra på att inga fel har begåtts om man överlåtit hela ansvaret på BAE.
Mutor undergräver inte bara marknadsekonomin , utan också demokratin.
Det är kanske därför fyra av fem företagschefer i en undersökning utförd av Transparency International 2005 , anger att korruption i affärsrelationer ger en komparativ fördel och bara hälften av de tillfrågade menar att en korruptionsskandal skadar ett företags rykte.
Svensk vapenexport har haft trovärdighetsproblem allt sedan Bofors Indien affärer. Ett resolut agerande från Saab’s sida skulle kunna återställa detta förtroende. För visst är det så som min man brukar säga med ett snett leende:
Svenska idrottsmän dopar sig aldrig och svenska företag mutar aldrig
Uppdatering
VIENNA (AFP) – An Austrian lobbyist was remanded in custody on Sunday following his arrest last week on suspicion of bribery and money-laundering involving British weapons maker BAE systems, officials said.
Alfons Mensdorff-Pouilly is being questioned in connection with a 13-million-euro (16-million-dollar) payment allegedly made to him by BAE, for whom he had been a consultant for 16 years.
Mensdorff-Pouilly, who is married to former Austrian health minister Maria Rauch-Kallat, was arrested on Friday at his home in Luising, in eastern Burgenland province.
His lawyer Harald Schuster has rejected allegations of money-laundering and corruption.
The lobbyist is suspected of taking bribes for a raft of weapons deals, including one to provide fighter jets to the Czech Republic in 2004 and Austria’s purchase of Eurofighter warplanes, Austrian media have reported.
British investigators, who have been probing alleged improprieties in BAE’s dealings for years, ordered a search of Mensdorff-Pouilly’s Austrian home and office back in September.
The Vienna prosecution is also investigating him over alleged false testimony at parliamentary commissions regarding the sale of the Eurofighters. BAE was part of the consortium that manufactured the fighter jets.
BAKGRUND
Saab och BAE
1995 undertecknade Saab och dåvarande British Aerospace (nuvarande
BAE Systems) ett samarbetsavtal rörande Gripen. De båda företagen ska
gemensamt marknadsföra, exportanpassa, tillverka och ge produktstöd
för Jas 39 Gripen på exportmarknaden.
Den 19 februari avlöjade SVT:s ”Uppdrag granskning” omfattande och
hemliga försök att med mutor driva igenom en svensk-tjeckisk affär
med Gripen. BAE står i centrum för anklagelserna och påstås ha använt
ett internationellt nätverk av handelsagenter för att få till stånd
en försäljning av Gripen till Tjeckien.
Statsministern tycker att Volvoledningens bonusar är stötande, Gardell tycker att de är ”helt galet”. Det gäller 250 st av de högsta cheferna och 53 procent av de största ägarna står bakom förslaget.
Vi måste setill att vi kan behålla nyckelpersoner bland Volvos högsta chefer och det blir inte mindre viktigt i dåliga tider, snarare tvärtom ( Finn Johnsson, ordförande i Volvo)
2007 fick 17 av de högsta cheferna 90 Miljoner kr i bonus, 2008 får de ”bara” 58. Vad fick aktieägarna 2008? Jo, en halverad aktiekurs! Vad hade resultatet blivit om de inte hade fått sina 58 millar? Konkurs? Vad är det för ”konkurrenter” Finn är så rädd för? Konkurrenter som med lock och pock och fantastiska löner försöker anställa ett helt gäng lastbilsdirektörer i Göteborg?
Anledningen till att de är så skickliga är att de lyckats behålla ett positivt kassaflöde. Hen hallå, om man inte hade haft den här typen av lönesättning, hade cheferna då struntat i sitt jobb och bara suttit och kollat på medan kassaflödet minskade?
Här är de största ägarna, Gardells Violet, undantaget. Det är alltså dessa ägare som tycker att det är ett helt OK förslag. De står för 53,6 procent.
Renault S.A.S.
HB-sfären
AFA Försäkring
AMF Försäkring & fonder
Alecta
SEB fonder & SEB-Trygg Liv
Skandia Liv
Swedbank Robur fonder
Fjärde AP-fonden
Capital Group fonder
Andra AP-fonden
Första AP-fonden
SHB fonder & Livförsäkring
Nordea fonder
Mitt i den pågående nutidskrisen ställs aktieägandet i fokus på ett helt nytt sätt. Ska aktieägarna skjuta till mer kapital för att rädda sina företag genom konjunkturen? Ska de anställda bidra genom att sänka sina löner och i så fall: Vilka anställda ska sänka sin lön? Är lönesänkning rätt metod för att rädda jobben? Ska kanske arbetaren på golvet avstå sitt tionde och chefen framför datorn avstå genom att få större del av sin lön i bonus? Idag är dessutom både arbetaren och direktören samtidigt aktieägare via sitt sparande. Mao, man är sin egen arbetsgivare. Klädsamt vore det därför om uppoffringarna fördelades jämnare och om de styrelser som varslar med ena handen och begär högre bonus med andra handen tog sig tid att förklara hur de tänker.
I går var jag på Etikkollegiet för att lyssna på sjunde ap-fonds vd:n och tillika Carnegie 2.0’s styrelseordförande Peter Norman. Han talade i det passande ämnet Share Holder Value – Akteiägarvärde. Resonemanget tog sin utgångspunkt i Taylorismen som den primära strategin för att skapa värde för kapitalägaren genom effektivisering av produktionen. Han berörde även Human Relations teorierna angående värdeskapande och landade därefter i Etiska Värderingar som värdeskapande instrument. Hans poäng, om jag förstod honom rätt, var att vilken metod man än föredrar för att skapa aktieägarvärde så finns hela tiden problematiken med långsiktig och kortsiktig vinst närvarande. Riktigt svårt blir det när man kan misstänka att strategierna ger vinster i olika tidsperspektiv. Jag misstänker att den gode Norman har haft anledning att verkligen fundera på vinster och tidsperspektiv under sin tid som ordförande i Carnegie och VD i ap-fonden. Han är en modig man, Norrman. Det är ingen som gillar att förlora pengar och detta torde gälla både snuvade Carnegie 1.0 ägare och ap-fondsparare med - 36 % per 2008 i bagaget.
Aftonen slutade med en samsyn att det som verkligen behövs nu är ett tydligt ledarskap där ansvarstagandet är påtagligt ich inte endast ett påklistrat epitet.
PS. Har fått frågan vad Norman får i ersättning för sitt uppdrag i Carnegie. Inte för jag har med det att göra men för att undvika onödig spekulation kring denna fråga meddelas härmed att Norman, enligt egen uppgift, erhåller 15 000 kr per månad för Carnegie posten. Till detta kommer hans vanliga lön från 7 apan. Enligt årsredovisningen 2008, som fö, är mycket intressant, uppgår den till 2,89 Mkr.
Aktieägarvärde är slutprodukten i den värdekjedja som reproduceras i ett aktiebloags affärscykel. I strikt bemärkelse kan detta värde kalkyleras från vinst efter skatter och reserveringar. Allt enligt principen att aktieägarna är de som får betalt sist.
Kvinnor kompetenta nog att sitta i börsbolagens styrelser verkar vara lika sällsynta som rosa delfiner. Veckans affärers Schultz & Wagner skriver idag en debattartikel om problematiken och vad det kostar att vara trångsynt. Om några minuter ska jag ge mig iväg till kvällens begivenhet ”Näringslivets mäktigaste kvinnor” på konserthuset. Och nej, jag står inte på listan. Listan befolkas istället av operativt verksamma kvinnor från hela det svenska näringslivet. Jag får hålla mig till bråkiga brud listan och det trivs jag med.
Vid gårdagens gala utsågsIngrid Bonde,AMF, till årets mäkgtigaste kvinna i näringslivet – en välförtjänt utmärkelse. I denna position har hon dessutom makt att göra något åt både bonusfebern och snedrekryteringen i näringslivets styrelser. Det ska därför bli spännande att se när AMF vid årets bolagsstämmor presenterar en rad nya kandidater till bolagsstyrelserna. AMF sitter i 22 st valberedningar i år. Ännu mer spännande ska det bli att höra när AMF kommenterar vårens ersättnings policys, bonustak och belöningsprogram.
Gubbe mot strömmen blev Fredrik Reinfeldt, också välförtjänt. Den förändrade rekryteringspolicy som staten infört är verkligen i all sin enkelhet, nydanande. Staten sitter också i ett antal valberedningar så här kan vi kanske också se fram emot en rad nya kandidater.
I ett smockfullt konserthus igår drällde dessutom av kvinnor, ber ni Pontus Schultz lämnar han säkert ut även den listan. Det var som sagt mest damer där men en och annan man hade också kommit dit, Börje Ekholm från Investor och Schlingman från det nya arbetarpartiet (för dagen dock utan sitt särskillda kännemärke den randiga tröjan). Jag såg dock inte till Maud Olofsson och Nyamko Sabuni. Kanske var de där men förklaringen är kanske att de hade fått hemläxa av sin chef och därför satt och filade på sin debattartikel till dagens DN.
Fråga från kommentatorsspåret:
Tycker du att kvinnors andel i en styrelse skall vara efter hur många kvinnor det är anställda i företaget och/eller hur stor andel kvinnliga kunder man har? Eller alltid 50/50? Som mål…
Svar: Nej, Nej och Nej
Det är viktigt att företagen leds av personer med hög (högsta) kompetens för uppgiften. Det faktum att det är 80 – 90 procents män med liknande, bakgrund, utbildning, fritidsvanor, bostadsort och etnisk härkomst, gör att det fins skäl att misstänka att viktig kompetens förbigås. Detta kan få allvarliga konsekvenser för lönsamheten, särskilt i framtiden eftersom alltför homogena ledningar gör dem mindre konkurrenskraftiga. Det är ingen rak könsfråga. Det är många kompetenta män som aldrig kommer ifråga också. För att de tillhör “fel” ålder, fel nätverk, har fel hudfärg och fel kompisar. Dessutom hävdar jag med emfas att det är fel att tro att man kan bekämpa diskriminiring med att diskriminera.
Det är en styrelse eller en VD:s skyldighet att rekrytera den mest kompetenta personer som går att uppbringa till de arbetsuppgifter ett företag har att erbjuda. Denna skyldighet har de mot ägarna av företaget. De ska inte hålla på med att rekrytera sina kompisar i den egna maktsfären eller välja kandidater med ett visst ursprung eller ett visst kön bara för att de känns tryggt för dem själva. Eftersom vi lugnt kan utgå ifrån att kompetens är en egenskap som har en normalfördelning i befolkningen kan vi med fog misstänka att när vi finner enkönade församlingar som ledningsgrupper eller styrelser, så har man valt ut män och valt bort kvinnor.
Men jämställdhet i näringslivet är en komplex fråga och det är svårt att med 100 procents säkerhet veta vem man ska ställa mot väggen för att det ser ut som det gör. Vad som däremot är 100 procent säkert är frånvaron av kraftiga åtgärder för att förändra den könsmässiga snedfördelningen inom näringslivet. Det tar tid, det handlar om attityder.
Att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor behöver man inte ens använda sig av vetenskap för att kunna konstatera. Annika Dahlström, professor i neurobiologi (och FÖ min kompis) har beskrivit detta ingående häromåret. Hon går igenom en rad olika skillnader i den mänskliga hjärnan som med fog kan tänkas ha att göra med könet. Det är definitivt inte så att den kvinnliga hjärnan är oförmögen till att hantera tekniska problem eller att dubbla x-kromosomer skulle leda till att en individ inte är kvalificerad för att leda företag. Skillnader finns men skillnaden mellan individer är vida större än de mellan könen. Att dessa skillnader skulle innebära att könen kompletterar varandra är dock mer tveksamt. Att individer av olika kön inte skulle konkurrera med varnandra finns få spår av i vetenskapen och ännu färre i praktiken. Det är tvärt om skulle jag vilja påstå. Särskillt när det kommer till att besätta styrelseplatser. Här verkar de flesta manliga individer som idag sitter i styrelser känna sig klart hotade av att kompetenta kvinnliga individer ens ska utväderas när posterna ska tillsättas.
Fakta från Riksdagens utredningstjänst:
89 bolag har ingen representation av kvinnor.
31 bolag har 20-procentig representation av kvinnor i styrelsen.
20 bolag har 25-procentig representation av kvinnor.
4 bolag har hälften kvinnor i styrelsen.
1 bolag har 60-procentig representation av kvinnor.
18 procent av styrelseledamöterna i Sverige är kvinnor.
Jämställdhet anses vara uppnått när fördelningen kvinnor och män är 60/40 .
Man kan bara konstatera att tiderna på bara en månad försämrats kraftigt och debatten har den senaste tiden blivit så emotionell och kritisk (Finn Johnsson, ordförande i Volvo)
Har läget blivit kritiskt först den senaste MÅNADEN ! Förra året, var inte det kritiskt?
Graf från E24 över 2008 års kursutvdeckling.
Det skulle fortfarande vara intressant att få veta vilka av alla de stora ägarna, 53 procent som stod bakom det numera skrotade förslaget.
Isabella ”blondibella” Löwengrip vill bli jurist. Det finns kanske de som skrattar åt att hon har kommit fram till detta efter att hon har sett Hollywood filmen Legally Blond, med Reese Witherspoon. Det kan måhända tyckas vara lite naivt att tro att en juristbana i Sverige har någon som helst beröringspunkt med den Askungesaga som berättas i filmen. Huruvida Isabella är naiv eller ej har jag ingen aning om men det faktum att hon faktiskt har siktet inställt på ett yrke ska hon ha all heder av och jag tycker inte att det finns någon anledning att göra sig lustig över hennes framtidsdrömmar. Go for it Bella! Det ska bli superkul att se vad du kommer att rapportera från dina studier från Juridiska fakulteten. Eftersom jag är en riktig morltant kan jag inte låta bli att komma med några små tips för vidare filosoferande som kanske kan ge lite stål som komplement till allt det rosa.
Följande siffror gäller för kvinnlia jurister:
64 % av Sveriges juridikstuderande är kvinnor
50 % kvinnor anställs på advokatbyrå som biträdande jurister
20 % av advokaterna i Sverige är kvinnor
8,5 % kvinnliga delägare på de tio största affärsjuridiska byråerna
av 23 dispiterade kvinnliga jurister fick 1 en lektorstjänst
35 % av de kvinnliga forskarstudenterna på juridikum har upplevt könsdiskriminering
5 % har blivit sexuellt trakasserade av sina lärare
Utifrån dessa siffror skulle jag vilja be Bella fundera lite kring följande frågor:
Är inte kvinnor lämpliga som advokater eller som delägare?
Har kvinnor egenskaper som inte passar för chefskap?
Är entreprenörskap okvinnligt?
Påverkar hur vi behandlar barn i dagis och i skolan deras möjligheter till att vilja bli chefer?
Är du för eller emot kvotering?
Fundera på tre exempel på förändringar som skulle behövas för att göra juristyrket mer jämställt
För Isabella och alla andra unga kvinnor med juristdrömmar rekommenderas dessutom det kvinnliga juristnätverket Hilda, den underhållande romanen ”Dubbla Slag” av fd advokaten Malin Persson Giolito, Kristina Tunkrans, chefsjurist på TV4, krönikor i ”Legally Yours” och föresten vi har ju en fantastisk legally blond i Sverige: Advokaten Kerstin Sandels, vars betydelse som förebild för unga kvinnor inte ska förringas.
Borg ska se över belöningssystemen i de statliga bolagen. Han säger också att det är självklart att staten nu ska städa i den egna garderoben och att beslutet som togs i somras om ändrade riktlinjer för bonusar kan ha varit felaktigt
– Jag tycker det är särskilt svårt att motivera prestationsersättning när verksamheten har förluster
Kunde inte sagt det bättre själv.
Grundregler för rörlig lön även kallat bonus, gratifikation eller what ever som innebär en extra kontant ersättning utöver den fasta lönen.
Företaget eller fonden måste ha en positiv totalavkastning
Det ska kopplat till iförväg fastställda mål som de bonusberättigade ska kunna påverka.
Det ska finnas ett i förväg fastställt tak som relateras till den fasta lönen eller till ett annat mått. Detta är särskilt viktigt om bonusen är kopplad till vinster. Finns det inget tak när bonusen faller ut som en fast procentandel av vinsten kan det bli pinsamt mycket pengar ett år då det går ovanligt bra. Aktsamhet bör också iaktas om vinstens storlek påverkas kraftigt av risknivån i affären. Riskjustering är då ett måste.
Det ska finnas en katastrofklausul som styrelsen kan lösas ut i efterhand om det är så att alla målparametrar visar grönt men aktiekursen trots det faller kraftigt eller om annat katastrofaktigt inträffar. Detta ska skrivas in i avtalet.
Systemet ska beskrivas tydligt i bolagets Ersättningspolicy som fastställs av ägarna.
Tänkte strunta i att skriva något på temat 8 marsför att inte bli för förutsägbar men enartikel i Svenskan fick mig ändå till tangentbordet. Den handlar om lille Pop, ett barn vars föräldrar valt att inte tala om för omgivningen vilket kön Pop tillhör. Jag inser när jag läser artikeln att jag tycker att en värld utan kön och könsmarkörer skulle vara rätt trist. Fotbollsfrun är inne på samma linje. När jag växte upp behandlades jag väldigt mycket som en flicka. Dockor, söta klänningar osv. Det bet inte på mig. Jag var en ständigt skitig unge som gärna slogs. Det höll jag på med ända tills dess killkompisarna blev starkare än jag och kunde klå upp mig. Min favoritlek var Cowboys. Jag hade en fin samling silverfärgade knallpulverpistoler och en komplett western utrustning med hatt, väst och sheriffstjärna. När jag gick på lekis inbillade jag mig i flera månader att jag var Pappa Ben i Bröderna Cartwright. Jag haltade, log ett snett leende och sa Yes box (viket var hela mitt engelska ordförråd på den tiden) till allt. Lekisfröken trodde jag hade blivit knäpp och begärde enskilt samtal med mamma. Så småningom fattade jag att jag inte var en medelålders cowboy och att jag på grund av mitt kön kunde förvänta mig lägre lön och sämre jobb. Då blev jag förbannad och bestämde mig för att göra något åt det. Det lilla uns av kvinnlighet jag med åren har lyckats frammana ur mig själv har endast kommit till pågrund av att jag i puberteten insåg att jag var svårt förtjust i killar. De tilltänkta pojkvännerna var dock inte så attraherade av att pussa på pappa Ben så honom har jag istället gömt på insidan. Men i skäl och hjärta är jag fortfarande en gun fighter som skjuter först och frågar sen.
Feminism= rörelse och åskådning bestående av flera olika inriktningar med den gemensamma målsättningen att förändra maktstrukturer knutna till kön. Vad som förenar all feminism är att man vill upphäva eller förändra diskriminering på grund av kön och/eller könstillhörighet.
Genus = begrepp använt för att förstå och urskilja de föreställningar, idéer och handlingar som sammantaget formar människors sociala kön. Relationen mellan könen samt varierande uppfattningar om vad som uppfattas som manligt och kvinnligt betonas.
Symptom:“By proxy” betyder egentligen “genom fullmakt”. En person med Münchhausens syndrom skadar sig själv för att få vård och uppmärksamhet – en person med Münchhausen by proxy skadar istället sitt barn i samma syfte. Detta är en allvarlig störning. Könsidentitetsstörning by proxy har egentligen bara namnet gemensamt – och att man skadar andra.
Återigen är det svårt att dra en skiljelinje, eftersom det är relativt vanligt att reagera med genusförsvar i en situation som upplevs som hotfull för ens könsuppfattning, men det som utmärker en person med könsidentitetsstörning by proxy är deras uthållighet och intensitet. De kan fortsätta envisas med att kalla en person med både slips och mustasch för “min dotter” i flera år efter det vuxna barnets könskorrigering och mot barnets uttryckliga vilja. Det gör det lätt att missta deras störning för en queerhet, medan den egentligen grundar sig i ett förnekande av andra människors verklighetsuppfattning. Nästan alla med denna störning lider även av könsmässigt tvångssyndrom.
Behandling: Detta är den mest svårartade av de uppräknade diagnoserna. Ingen egentlig behandling finns. Diagnosen ska ställas med yttersta varsamhet, men i solklara fall finns det inte mycket mer att göra än att skilja patienten från dess offer.
När jag hade mitt första jobb som fondchef och förvaltare på en liten pigg allemansfond i mitten av 80-talet brydde jag mig föga om pensionen och framtiden. Hade fullt upp med helt andra saker. Varje år i november dök det upp en lite gubbe i mitt liv. Han var rund, kortväxt och hade en hundtandsmönstrad kavaj. Han bara satt där i korridoren på mitt jobb och väntade ut mig. Han var försäkringssäljare. Han var alltid vänlig och bara lite påflugen. Han halade upp pensionssparblanketter ur sin krokodilpressade bruna portfölj och han var så envis att jag fakiskt skrev på. Inte bara en gång utan flera. Det är jag tacksam för idag därför att det har visat sig att det var en mycket bra affär för mig. De där fribreven från 80-talet är grunden i mitt pensionssparande och det är mer en slump att det råkade vara Folksam som var försäkringgivare. Sen har jag sparat på många sätt. Favoriten för pensionssparande är IPS kontot.
Om Folksam Swedbank samarbetet kan innebära att fler unga slarvor som jag, börjar med ett lagom sparande i tid är bara det ett gott skäl för gamla firman att bli med bank. Det är naturligtvis dystert med kursfallet men det ser inte så kul ut för någon bank just nu. Att strypa utdelningen är det vettigaste man kan göra nu när panterna har förfallit. Det enda jag är övertygad om är att det kommer att bli bättre på sikt. Sedan 1985 har jag studerat börskriser på nära håll vid sex olika tillfällen. Varje gång är det lika dant. Olyckskorpar kraxar, ränteanalytikerna är dystra och media spår jordens undergång i allmänhet och bankväsendets i synnerhet. Sedan när det vänder så tar tar storhetsvansinnet fart igen och alla drabbas av euforisk hybris.
Man kan ha många synpunkter på Folksam. Man ska dock komma ihåg att firman har funnits i 100 år och sett både mot och medgång. Visst finns det saker som skulle kunnat göras bättre och ibland käns firman kollektivistisk i överkant. Klarar man av att sjösätta och hämta hem de fördelar som uppenbarligen finns med att saluföra bank- och försäkringstjänster under samma tak kan det bli en kanonaffärbåde för aktieägare och kunder. Och kom ihåg att om ni ser en liten gubbe med portfölj så kan det hända att han inte bara har papper däri utan också en viktig del av din framtid.
Fd bankekonomen Klas Eklund kom i dagarna med en intressant bok ”Vårt Klimat” En snabb titt ger vid handen att den bygger mycket på FN:s klimatpanel IPCC:s resonemang och beräkningar. För oss vanliga klimatnördar kanske den inte tillför så mycket men jag tror ändå att den kan ha stor betydelse eftersom den är skriven på ett sätt som gör den tillgänglig för personer som skulle kunna göra mycket i klimatfrågan men som inte riktigt har kommit till skott. Svenskt Näringsliv och Urban Bäckström t ex. SN har det senaste året visserligen vaknat ur sin självpåtagna klimatkoma och spottat upp sig rejält i frågan men före hösten 2007 handlade klimatfrågan framför allt om företagsklimat och skatteklimat för SN.Efter att han har läst den kan han låna ut den till Sverker Martin-Löf och Peo Eriksson.
Eklund är en riktigt intressant person som producerat många läsvärda debattartiklar genom åren. Han varnade tidigt för Baltikum, (även om hans arbetsgivare inte lyssnade så noga) men han hade fel beträffande risken för finanskris. Många är vi också som minns hans mer handgripliga insatser i media: Klas ‘Lillen’ Eklund versus Jan ”ser man” Scherman ”ler man”. Varför finns inte det klippet på You Tube?
Tyckte det var rätt modigt av Andreas Carlgren att komma med sina nya klimatproposition samma dag som Eklund aspirerar på att bli Sveriges Al Gore och lanserar sin bok. Stjäla hela klimat-mediautrymmet på det sättet, bäst han passar sig så han inte åker på en propp för sin propp. (Sorry, jag är gift med en göteborgare). Carlgren har för övrigt ingen speciellt välutvecklad känsla för självbevarelsedrift. Diselskatten har inte mottagits väl från LrF:s sida. En av mina släktingar i det agrara Skåne har allvarligt funderat på att hyra in apanSantino som torped. Har manat honom til besinning. Som skåning får han ta och tänka över sitt förhållande till apor.
Kolla Eklunds hemsida där finns en hel del läsvärt. Tyvärr inte dock den intervju som Johan Éhrenberg gjorde i ETC 1983. Den hade varit rólig att läsa igen.
Rörlig lön tas bort och sim sala bim så blir hemsk bonus plötsligt okontroversiell fast lön. Lite högre visserligen men det märker nog ingen. Detta lilla trix är tydlien senaste modet. SEB har viftat med staven och då misstänker man att det är fler som kommit på samma ljusa ide. Volvo och Industrivärlden har samma trollerilåda i sin ägo.
För SEB innebär det här att man inte kan vara med i Bankstödsprogrammet. Kapitaltillskottsprogrammet kanske de platsar i men bara om lönen redan var höjd den 9 februari. Frågan är vad Borg och Odell tycker. De krävde av deltagande banker att de skulle införa stopp för bland annat bonusar och andra ersättningar för företagsledningen. Att baka in bonusen i den rörliga lönen kommer att bli mycket svårt att förklara och många kommer att känna det som att bankdirektörerna har försökt luras. Snus är snus om än i gyllne dosor. Extra trist är det denna gång även för mig. Jag ställde faktiskt en fråga på bolagsstämman om hur mycket man tänkte höja den fasta lönen nu när bonusen togs bort. – Marginellt, var det svar jag då fick. Allt är relativt men minst 700 000 kr platsar inte som marginellt för mig. Bloggposten finns här.
Fortsättning följer med all sannolikhet. Det finns all anledning att syna ersättningspolicys extra noga i sömmarna denna vår.
Vid gårdagens ”meet and greet” med Madeline Albright frågade jag henne hur hon ser pa detta påstaende som man ofta hör:
Finanskrisen är orsakad av giriga, risktagande män och om det hade varit fler kvinnor i näringslivet sa hade krisen kunnat undvikas.
Hon svarade: Alla de som tror att världen hade sett bättre ut om den hade styrts av kvinnor har glömt hur det var nar de gick på high school!
Ett lysande svar tycker jag. Bonus problematiken, som den ser ut idag, är inte ett köns-relaterat problem. Orsaken är istallet att sa många stora ägare ställer sig bakom en utmanande lönesattning. Glöm ej bort att Husky, dvs MW, inte representerar sig själv eller några direktörer utan ett stort enigt ägarkollektiv. Dessa anser uppenbarligen att löner – fasta , rörliga, inbakade och svårsmalta, är rimliga, befogade och nödvandiga. De krav vi något mer skeptiska och väsentligt mindre ägare kan kräva ar att de stora motiverar varför. Tydligt klart och gärna med siffror!
Har man satt foten i en potta kan det vara svårt att komma loss. Vi är många som bittert har fått erfara denna sanning. Styrelsen för SEB ingår numera i samma församling.
När styrelsen gjorde om lönesystemet för bankledningen gjorde vi det i en strävan att införa ett system som uppfyller garantiprogrammets krav samtidigt som det är mer konkurrensneutralt och långsiktigt. Vi tog bort de kortsiktiga rörliga lönedelarna och sänkte den totala ersättningen … Efter en fortsatt dialog med Riksgäldskontoret står det dock klart att ytterligare anpassning krävs. Eftersom syftet med förändringen av lönesystemet – att uppfylla garantiprogrammets krav – inte uppnåddes, är styrelsen överens med ledningen om förändringarna.(ur pressmeddelande från SEB)
Det minsta man kan begära av en styrelse är väl att de kan läsa innantill och så svårt kan det väl inte vara att förstå Odell & Co menade? .
I det avtal som Riksgälden skall skriva med instituten ska restriktioner för ersättningen till ledande befattningshavare tas in. Restriktionerna skall gälla för de fem personer som har den högsta sammanlagda ersättningen. Fast lön får inte överstiga den ersättningsnivå som beslutats före den 20 oktober 2008. (Ur bankstödsprogrammet)
Inte så just att lägga ansvaret på ledningen att sänka sina löner. AnnikaFalkengren får stå där som en symbol för ett överbetalddirektör medan de faktiskt är ägarna och deras företrädare i styrelsen som bär ansvaret. Kom ihåg att enigheten hos de största ägarna är total. Är det något Falkengren ska lastas för så är det inte att hennes chefer har läs och omdömessvårigheter utan istället den ytterst tveksamma ”kundaktiviteten” som innebär att man ägnar sig åt kundvård på lyxhotell i alperna. Hur välvårdade kommer kunderna att känna sig när de kommer hem och hittar ett inbetalningskort från skattmasen och ilskna bankkunderhötter med nävarna åt dem på Arlanda?
Styrman Karlsson (H Alfredsson)
Stackars Styrman Karlsson hade otur
skulle gå på flottans fest i går.
När han skulle snöra på sig skorna
måttade han fel med sina tår.
Han satte foten i sin potta
och kunde inte komma loss.
Ba dam pam pam.
Hans fot e´ storlek 48
och den var alltför stor förstås.
Ba dam pam, pa da bam.
Han putsa upp den med skokräm
så att den glänste svart och fin.
Och snart på balen sågs han dansa
med sin sko utav porslin.
Han hade foten i en potta
men så han svängde sina ben.
Ba dam pam pam.
Så bra att chefen för vår flotta
utnämnde Karlsson till Kapten.
Ba dam pam, pa da bam.
Nu är Kapten Karlsson havens fasa
alla sjöpiraters stora skräck.
Över vattnet hör man tydligt ekot
av hans steg när han går kring på däck.
Han går med foten i en potta
för han har aldrig kommit loss.
Ba dam pam pam.
Och såna sparkar han kan måtta
när han i drabbningarna slåss.
Ba dam pam, pa da bam.
En gång så föll han från skutan
och tänkte nu så blir jag våt.
Hur ska jag komma till Sverige
jag har ju inte någon båt.
Men han hade foten i en potta!
I denna seglade han hem
Ba dam pam pam.
och möttes av sin fru Charlotta
som också har sin fot i kläm.
Ba dam pam, pa da bam.
Det är lätt att få uppfattningen att VD i SEB sätter sin egen lön när det är hon som får sitta och göradubbelpudel i TV4 när det egentligen är hennes chef som har ansvaret. På frågan om hur det känns att ha lägst lön bland bankcheferna svarar hon tappert -Det är bara att gilla läget, jag älskar banken och kommer att jobba på för att återskapa förtroendet.
Det är lätt att kämma sympati fören person som på detta sätt försvarar något hon inte bär ansvaret för.
Jag kan dock trösta hennemed att hon inte alls är lägst avlönad i bank Sverige.
VD Annika Falkengrenhar hög lön (fast plus rörlig, numera endast fast), långsiktigt incitamentsprogram samt övriga förmåner och pension. Detta är vanligt för bolag i Investorsfären.
VD:s ersättningsvillkor i SEB
2009
2008
2007
2006
2005
2004
2003
Fast lön
7 000
7 000
7 000
6 588
6 622
6 153
5 316
Rörlig lön /Bonus
(4 000)
4 000
2 777
3 817
2 602
2 300
Förmåner
1106
1 106
1 106
631
277
281
215
Pensionsavs
7367
7 367
6 609
4 092
5 591
6 861
10 093
Övrig ersättning
0
0
0
0
0
0
Totalt
15 473
15 473
18 715
14 088
16 307
15 897
17 924
(2009 prognos, 2008 rörlig lön borttagen)
Dessutom tillkommer det genomröstade förslag på incitamentsprogram för 2009 sominnehåller Performance shares till 333 befattningshavare (vilkas insatser bedöms direkt kunna påverka bankens resultat, lönsamhet och värdetillväxt). Lång löptid på 7 år, med kvalifikationstid på 3 år. Utfallet av programmet bygger på hur prestationskraven uppfylls (totalavkastning i förhållande tillSEB:s konkurrenter och långa räntan).
Man har tidigare sagt att rörlig lön utbetalas efter avslutat verksamhets år i relation till uppfyllandet av de särskilda mål, såväl gemensamma som individuella, kvalitativa som kvantitativa, som skriftligen överenskommits med befattningshavaren vid årets början. Exempel på verksamhetsmål som har nämnts är resultat, volymtillväxt och kundnöjdhet. Den rörliga lönen skall vara maximerad, antingen till viss andel av den fasta lönen eller till visst belopp.
Hur troligt är det då att en rörlig lön skulle betalats ut för 2009?
Resultat = tveksamt, med nuvarnade konjunktur är det mer sannolikt att resultatet minskar
Volymtillväxt = osannolikt
Kundnöjdhet = Kundnöjdheten för privatmarknaden låg 2008 på 65 (mot banschgenomsnittet på 73) , för SME låg den på 63 (mot genomsnitt 72). Kanske hade man kunnat höja den något även under ett svårt år som 2009. Verkar dock svårt med dagens situation.
Så vad var det då man kompenserade för genom att höja den rörliga lönen? Det verkar osannolikt att det skulla ha fasllit ut någon rörlig lön? Det finns uppenbarligen stora luckor i resonemanget.
Är då SEB:s VD lägst betald bland bank VD:ar i Sverige?
SHB:s VD hade 2007 6,7 Mkr + förmåner och pension om 3,9 dvs 10, 6 Mkr, För 2008 är den lönen 7,1 Mkr plus pension troligen ej över 11 Mkr totalt. (VD går i pension vid 58 år)
Swedbanks VD hade 2007 8 000 + 4 648 i pension och förmåner dvs 12 658. Det är inte troligt att nya VD får högre ersättning, troligen lägre.
Nordeas VD fick 7,4 Mkr + bonus på 2,7 + pensionsavsättning om ca 4 Mkr dvs ca 14,1 Mkr. För 2008 lär det bli ungefär lika mycket eftersom han inte har avstått bonus för 2008. (viss reservation för Nordeas siffror pg av deras otydliga redovisning)
Så hur man än räknar så leder SEB fortfarande ligan beträffande VD ersättning.
Uppdatering: Jan Almgren på SvD läser nog denna blogg, eller vad tror ni? Välbekommen!
… och det har hon anledning till. JW säger i SVT Agenda:
Tanken var att hon (Falkengren alltså inte mamman) skulle få mindre i handen med det nya systemet än det gamla. Men vi klarade inte av att kommunicera detta. Nu gäller det att laga efter läggning och gå framåt.
Poängen var att det var den rörliga lönen skulle sänkas.
Bonus är den 13 månadslönen. Annikas bonus är inte det utan den är 12 månader. Det är bonus ordet som det är fel på. Någon konkurrent kan komma att ta våra bästa.
Suck och stön! Läs er egen årsredovisning. Cecilia Aronsson från Veckans Affärer efterfrågar vilka jobb det är som de kan komma att gå till. Var finns de arbetsgivare som IDAG vill betala 18 Mkr för en bättre begagnad bank VD? Det är en mycket bra fråga. Särskillt som det snarare är kunderna som vill byta bank.
Det är inte ett kommunikationsproblem, även om den bristfälliga kommunikationen bidragit. Det är ett systemfel. Det är inte rimligt att betala ut rörlig lön när aktieägarna fått betala Big Time! En rörlig lön kan vara OK om ni kan visa varför den är bra för aktieägarna. Annars är den inte OK. Det är inte heller OK att att undvika att svara på en rak fråga på en bolagsstämma om hur mycket man tänker höja den fasta lönen. Att laga efter läge är en bra princip. Men analysera lägetförst innan ni lagar en svårsmält rätt med inbakad bonus.
Rörlig lön eller Bonus är för de flesta företag och pensionsförvaltare inte något man får som extra lön för att man gjort en extra insats utöver det vanliga. Det är istället målrelaterad ersättning som man får på grund att man har levererat enligt plan.
Jag kan inte låta bli att undra vad som händer om man inte levererar enligt målplanen. I Skandias fall får VD en extra lön om 21 procent därför att han klarat kostnadsbesparingsmålen. Vad hade hänt om han inte klarat målet? Han hade fått sin ordianarie lön om 4 Mkr i alla fall, men hade han fått behålla jobbet? Vad kan man egentligen kräva av ledningspersoner? Vad är ”normalläget”? Låt säga att kostnaderna hade ökat i stället. Hade han då fått sänkt fast lön? (Behöver jag tillägga att inte heller Skandias ägarrepresentant har varit särskillt intresserad av att diskutera gemensamma riktlinjer för bonus.)
1. Vad ska bonusen grundas på? Ett krav bör vara att en bonus är ett incitament för att prestera bättre. Den ska ha en tydlig koppling till ett resultat. Inte minst för att det gör det lättare för företagsledningen att försvara ett visst bonussystem om det blir extern eller intern kritik.
2. Vad ska bonusen bestå av och hur stor ska den vara? En bonus kan bestå av optioner, aktier eller – vanligast – pengar. Oftast innebär val av optioner eller aktier en högre risk vid ett mindre, nyetablerat företag.
3. Ska bonusen utgå till en individ eller en grupp? Det här kan vara det svåraste avgörandet. Å ena sidan kan det tyckas enklast och mest logiskt att var och en ansvarar för sitt eget resultat. Det talar för individuella bonusar.
Kommentatorn Ivar har länge haft funderingar om vad som är bäst för aktieägarna och samhället. Bonus är ju lön och beskattasd därför rätt tufft. Kanske vinner skattebetalarna på aktieägarna/spararnas bekostnad om man betalar ut bonus cash istället för att ge utdelning eller värdetillväxt. Ivar säger:
Jag som medborgare gillar Bonus bättre än Aktieutdelning.
Bonus = 70 % Skatt
Aktietutdelning = 30 % Skatt
Jag som aktieägare gillar aktieutdelning bättre
Då uppstår frågan vad är jag mest? Medborgare eller aktieägare? Inte helt lätt att avgöra, då man genom AP fonder och andra liknande fonder har en stor del av sin pension i aktier……..
Plus att man kanske har både Aktier och fonder utöver det.
Ena gången är motivet att man ska behålla och rekrytera kompetent personal, andra gången är det för att man ska leverera de mål som är uppsatta, tredje gången för att man ska sparka tillräckligt mycket personal. Vad hände med motivet prestationer utöver det vanliga?
Gemensamt för alla med bonusguldbyxor verkar vara att motiven inte tål offentlighetens ljus. När media vässar pennorna, riktar in kamerorna och skruvar upp mikrofonerna då är det inte så roligt längre. Då betalar mantillbaka, drar in. (I alla fall vissa, men inte alla). Sen vill man snabbt glömma sina fadäser, se framåt och gå vidare. Hur skulle det vara om någon kunde säga:
Det var ett feltänkt belöningssystem. Vi hade inte tagit med en finanskris i beräkjningen när vi konstruerade systemen. Nu har vi lärt oss och kommer inte att göra om det. Hädanefter kommer vi att ha ett öppet och transparent system där vi varje år gör en utvärdering över hur det har fungerat. Hädanefter ska vi ha system där vi mäter och belönar rätt saker.
Till SEB:s försvar får man säga att de har kommit närmast vad som kan kallas ursäkt. Man ber dock om ursäkt för fel saker.
Mitt intryck är att de flesta helst vill slippa konfronteras med pengarnas ägare. Och de försök som gjorts med att ta in spararrepresentanter i styrelser och på liknande sätt öka insynen är oftast halvhjärtade och representanten är sällan en helt vanlig sparare utan någon de känner sedan tidigare. Annika Creutzer i dag
Villka guldbyxor står då på tur att dras ned? Finns ju några att välja på men Volvo ligger risigt till och likaså alla OPM:are, Other peoples money . OPM:are är vi som förvaltar alla våra miljarder sparpengar. Bankenas fondbolag är de största. Våra löner brukar komma uppo med jämna mellanrum. En och annan gång är det någon av oss som fått en kraftig guldsläng. Speciellt brukar detta gälla när konjunkturen är positiv. Samma krav bör ställas på oss som på ledningar och experter i industrin och bankerna. Ingen bonus om vi inte levererar positiv totalavkastning.
För ordningens skull ska sägas att min kära firma faktiskt har en liten bonus vi med. Närmare bestämt 4000 riksdaler. Vd och koncernledning får dock inget. Avundsjuk? Moi? Nä, jag har andra dödssynder att dras med än girighet och avund. Villka de är får ni själv gissa.
Har just kommit hem från en diskussion i Studio 1 på Sveriges Radio. Ämnet? Bonus givetvis. Innan dess har jag suttit i valberedning hela dagen (coh förhoppningsvis varit med om att rekrytera en mycket kompetent kandidat som dessutom har den goda smaken att vara kvinna). Medpratare i radion var Christer Gardell. Innan sändning tittade han allvarligt på mig och sa – Har du sett det senaste om AMF chefen som flyttat sina pengar innan återtaget?Det är för djäkligt! Jag ville inte riktigt erkänna att jag suttit med mobil och dator avstängt halva dagen och hummade därför lite och surfade snabbt in via smartphonen. Trist att se ytterligare personer som förefaller ha utnyttjat sin ställning för i överkant. Det är mycket acceptera denna typ av agerande. Wanja Lundby Wedin gör helt rätt som kallar det djupt omoraliskt. Att Ingrid Bondeagerar resolut är ingen överraskning. Hon har visat att hon kan ta tuffa beslut tidigare. Att ha ansvar för andra människors pengar är ett mycket stort ansvar. För att kunna ta ansvar måste man ha en moralisk kompass. Saknas den är man på fel plats.
När jag lyssnar på LO:s ordförande och Sveriges främste riskkapitalist och de säger precis samma sak kan jag ändå känna ett visst hopp. Ett hopp om att hela ersättningsdiskussionen kan leda till en förändring mot att politiker, ägare och företagsledare slutar behandlar ersättningsfrågor som en teknisk finansiell fråga och struntar i eller glömmer bort värderingsaspekten. Ekonomisk teori är inte tillräcklig. Även ekonomi måste relateras till etik.
Svaret var att det inte fanns några juridiska betänkligheter med en sådan flytt. Men inga moraliska aspekter togs upp. Naturligtvis borde jag ha gjort en reflektion själv. (citat ur DN)
Bara för att ett beteende inte är olagligt innebär det inte att det är fritt fram. Det är inte olagligt att peta sig i näsan offentligt men så beter man sig inte ändå. Det är heller inte OK att med brått mod göras vilka ´dumheter som helst och sen kalla in ett koppel pudlar och tro att man är förlåten.
Kanske är det dags att kräva en etisk-VDN märkning av banker och pensionsförvaltare. Eller en överenskommelse i svensk Saltsjöbadsanda gär Svenskt Näringsliv och LO gör gemensam sak och enas om vissa hygienregler.
– Jag kommenterar inte det, eftersom jag anser att sparande är en privatsak, säger Christer Elmehagen till (citat ur Aftonbladet).
En som inte kommer att pudla sig är den redan pensionerade Chrille Krokodil. Och på något sätt kan jag respektera honom för det. Han har inte gjort sig känd för att ändra sig i första taget, varken när det gäller vilka som ska sitta i styrelsen eller hur mycket VD:ar ska ha betalt. En liten folkstorm? Varför bry sig? Och varför skulle han det? Han hälsar redan på sig själv i framtiden med lite mer att leva för.
Diskussion i valberedning samt beslut av huvudkandidat
Huvudkandidat måste tacka nej av yrkesmässiga skäl
Ny kandidatgenomgång
Intervju av två nya prioriterade kandidater
Beslut i valberedning
Rekryteringen klar!
Denna resa, som pågått i ca 3 månader, har skiljt sig från de flesta valberedningsprocesser på flera sätt. För det första har den varit systematisk och för det andra har fokus varit inriktat på att hitta en person med en specifik kompetens och för det tredje har valberedningen valt att fokusera på att ta fram en kvinnlig kandidat utan att göra några eftergifter på kompetenskraven. Detta är inte kvotering utan systematiskt valberedningsarbete. Jag känner mig därför stolt och nöjd idag! Kandidaten kommer att presenteras i dagarna. Bolaget är inte en bank.
I morgon ska jag åka till Oslo och delta vid en internationell konferens om företagskultur i Norden: Gjennom krisen med etikk og innovasjonskraft? Vid denna konferens så kommer det verkliga maktnätverket i Sverige att avslöjats allt enligt Fil dr Marit Hoel, vid Center for Corporate Diversity. Det kommer att bli en kioskvältare!
Det är aldrig klädsamt att kritisera en konkurrent. Jag försöker därför att undvika detta. Idag ska jag göra ett undantag.
Förtroende är viktigt, inte bara för AMF, Folksam eller något annat pensionsbolag utan också för hela näringslivet. När förtroendet brister drabbar det alla. Ibland gör vi misstag. Ibland lyckas vi. Ingen är perfekt men vi kan alla försöka rätta till saker när vi har haft fel. Det här kallas numera ”att göra en pudel”. AMF är det senaste i en lång rad bolag där enskilda personer har begått misstag. Det som upprör media, sparare och allmänhet är att det finns ett gemensamt drag av egennytta. Detta ska inte handla om moral eller omoral endast om de fakta som är på bordet.
Den 26 augusti kommenterar AMF:s kapitalförvatningschef andra bolags återbäringsräntor.
De (de andra livbolagen) kommer att tvingas sänka återbäringsräntan och kanske till och med göra återtag av utlovade medel. Vi siktar på att upprätthålla en positiv återbäringsränta genom en försiktig och tryggare strategi
Den 28 augusti kommenterar VD för AMF att man nyligen sänkt återbäringsräntan från 4 procent till 1 procent.
Det är klart att det är den negativa börsutvecklingen som drar ner vårt resultat. Men samtidigt är vår solvens så bra att den täcker våra garanterade åtaganden 2,5 gånger om. Att vi sänkte återbäringsräntan beror på att vi vill undvika att göra en reallokering eller ett återta
Den 16 september kommenterar samma VD finansoron. Dagen innan hade Lehman kollapsat.
Oron bland världens börser och finanshus kommer att påverka svenskarnas ekonomi, inte minst gäller det pensionssparandet. Det gäller framförallt de som har sparinrikting mot aktiefonder. Det är de som i nuläget har sagt att jag vill ta hela risken själv, jag tror att jag kan agera med min pensionsportfölj på ett rationellt sätt. Sitter man högt exponerad i snabbväxande marknader i rena aktiefonder i dagsläget då har man tagit oerhört mycket stryk. Har man tillräckligt långt perspektiv tror jag inte att det gör någonting, (för den framtida pensionen) men då måste man ha en 20-25 års sikt framåt. Då tror jag att aktier över tiden kommer att vara bra, men man måste vara med på en oerhört guppig resa på vägen.
Han har lugnande besked till dem som har valt en traditionell försäkring.
Vi har sänkt från 55 procent aktieinnehav för ett och ett halvt år sedan till 35 procent. Resten blir då i stället obligationer och fastigheter som är stabilare och som har avkastning över de här tiderna också och som till och med kan gå riktigt bra i vissa avseenden.
Den 8 oktober säger VD i en intervju att återtag kan bli aktuellt i hela försäkringsbranschen om börsnedgången fortsätter även efter årsskiftet.
Då kan traditionella livförsäkringstagare drabbas i så måtto att det kommer att bli återtag över hela linjen. Men jag tror ändå att det kommer att handla om blygsamma belopp i sammanhanget, kanske 5 – 6 procent.
Den 10 oktober varnar AMF för att finanskrisen kan få stora effekter på pensionerna.
Den 23 oktober kommer den första varningen för att det kanske finns en risk för ett sk återtag under 2009. Samtidigt beskrivs ändå AMF:s finanser som starka
Den som sparar i en traditionell livförsäkring har hittills i år haft positiv avkastning på sina pengar, trots att världens börser fallit 40-50 procent. Men om den kraftiga nedgången fortsätter kan ett återtag bli aktuellt under 2009.
Den 4 november slår en intern utredning fast att det inte är juridiskt fel att någon inom AMF väljer att flytta sina pensioner pg av att uppgiften om att ett återtag skulle kunna komma att göras var offentliggjord. (Prm den 23 oktober) Det är alltså någon gång emellan den 23 oktober och 4 november som VD och vice VD beslutar sig för att flyttar sitt pensionskapital till en mer säker räntefond och därmed försäkrar sig mot att de ska komma att drabbas av en eventuell återgen återbäring. Själva den faktiska flytten fick klartecken först den 4 november ifrån den interna utredningen. Vice vd är utarbetad och trött eftersom han jobbat med upphandlingen i SAF-LO valet. VD arbetar sina sista veckor innan sin pensionering. Vem av dessa två som var drivande är inte känt men någon av dem har uppenbarligen initierat internutredningen. För vice VD handlar det om c 5 Mkr som flyttas men för den avgående VD:n är det hela 33 Mkr. Vice VD har många år kvar till sin pension, en flytt är därför inte speciellt akut för honom. VD däremot ska inom kort bli pensionär. För hans del ter det sig därför som ganska naturligt att göra ett övervägande. Ska han ligga kvar med en exponering mot aktiemarknaden och därmed riskera att delar av hans pension ökar eller minskar eller ska han flytta till en ren ränteposition och få en mer förutsägbar pension? En pensionsrådgivare skulle i det här läget rekommenderat vice VD att ligga kvar i den traditionella pensionsfonden och givit VD rådet att väga fördelen med förutsägbara utbetalningar i en räntefond mot den mer riskfyllda i en traditionell pensionsfond. Det är dock inte detta resonemang som ligger till grund för de beslut de båda herrarna sedan tar. Det är istället det uppenbara hotet om att ett återtagande av återbäring som är det avgörande.
Den 30 november arbetat VD sin sista dag i AMF. Han går sedan i pension 62 år gammal.
Den 9 december är upphandlingsfasen av det nya SAF-LO avtalet klart. Parterna har än en gång gett AMF förtroende att förvalta den stora gruppen, 60 procent av LO arbetarna, 1,4 miljoner personer sk ”icke-väljares” pensioner. Det nya avtalet innebär att pensionsspararna får sänkta avgifter men också en lösning helt utan någon garanterad återbäring. Det är denna upphandling som vice VD i efterhand har beskrivit som så ansträngande att han blev ”utarbeted” och ”tappade omdömet”.
Den 1 februari slår trafikljuset definitivt om till rött för AMF och man meddelar att man reallokerar dvs tar tillbaka 8 procents tidigare avsatt återbäring.
Den 14 mars avslöjas att AMF:s chefer har fått 17 miljoner kr i bonus för 2008. Förre VD får 1,1 mkr och vice VD får 1,3 mkr. Efter stark kritik från styrelsen väljer Vice VD att betala tillbaka sin bonus. Förre VD:n gör det inte. Vice VD:n avgår.
Den 19 mars uppger förre VD:n att han flyttade sitt pensionskapital redan i oktober. Alltså innan den interna utredningen var klar (4 november). Han hävdar dock att han lät genomföra en utredning innan flytten.
Han säger också att bolaget varnat för ett eventuellt återtagande vid 2 – 3 tillfällen. Den enda officiella varningen återfinns dock i pressmeddelandet från den 23 oktober. Det är först efter det att nya VD tillträder i december som AMF blir tydlig i sin kommunikation om ett förestående återtag.
Ett av flera skäl till att jag i oktober ansökte om att flytta pengarna, cirka 33 miljoner, var risken för återtag. Det ångrar jag förstås idag, självklart. Men då var faktiskt stämningen en annan än den vi har idag. Krisen var inte lika påtaglig och jobben inte lika hotade. Då kändes flytten rimlig.
Den 21 mars uppgår kostnaden för förre VD:n till 104 miljoner kronor eller över 10 miljoner per år räknat från 1998, då han tillträdde. Av dessa är 62 miljoner kronor pension och 42 lön och bonus. Ordföranden i AMF är förvånad. Uppenbarligen har han inte läst bolagets egen årsredovisning.
Det låter som hiskeligt mycket pengar, mera än jag trodde. Jag kan varken bekräfta eller dementera summorna eftersom jag inte har något underlag, här och nu.
Det finns flera oklarheter som borde redas ut innan vi kan släppa denna sorgliga historia.
Varför gjordes den interna utredningen? Var det på grund av att någon hade ifrågasatt om det var lagligt eller för att skydda VD och vice VD från kritik?
Forskare från fyra höjdar-business-schools har visat att mål i många fall gör mer skada än nytta.
Vi menar att fördelarna av målsättningar har överdrivits och att den systematiska skadan av målfokus har ignorerats
Det spelar ingen roll hur duktig en person är och hur bra hans avsikter är. Om fokus ligger på ett enda mål så kan det innebära att han leds in i ett oetiskt beteende eller överdrivet risktagande. Målsättningar är lätta att implementera och mäta. Men lika lätt är det att underskatta eller ignorera oönskade resultat.
Exemplet Ford Pinto: Målet var att under 1970 bygga en bil ”under 2000 pounds och under 2000 dollar”. De anställda glömde med detta fokus bort säkerhetsaspekterna och designade en bil där bensintanken vid krock bakifrån var känslig för explosion. 53 personer dog!
Exemplet Välgörenhet: I en studie 2000 lät man ett antal personer samla in donationer till välgörenhet. De delades in i grupper där vissa fick en viss procent av det de samlade in och vissa fick inget. De utan ersättning samlade in väsentligt bättre än de som fick bonus. Förklaringen visade sig vara att de som fick betalt förlorade en del av den inre motivation som gjorde att de ansträngde sig mer.
Istället för mål menar forskarna att man ska skapa miljöer där de anställda vill lyckas, där de vill hjälpa organisationen och samtidigt göra det på etiskt bäst möjliga sätt. Forskning visar att anställda jobbar bättre om de finner arbetet belönande i sig självt, inte enbart med mål.
Mål är lämpliga när du vet exakt vilket beteende du vill ha samtidigt som andra oönskade konsekvenser saknas och etiska problem inte kan uppstå. Om man nu har en rörlig lön, bonus eller vad man nu kallar det då måste syftet vara det är en tydlig koppling till ett resultat. Saknas detta får företagsledningarna vara beredda på att det kommer extern och intern kritik.
Det är enklast och mest logiskt att var och en ansvarar för sitt eget resultat men man kan också använda det för att få en hel organisation att gå åt samma håll.
Det spelar ingen roll om det är ett börsbolag eller ett pensionsbolag som betalar ut ersättningarna. Ingen är värd med än vad ägare och kunder är villiga att betala.
Det är fel att betala ut bonus när resultatet har rasat, ännu mer fel om det är negativt.
Det är fel att belöna ett för högt risktagande, ledningen kan utnyttja bolagets egendom för egna syften
Ersättningarna måste spegla företagets långsiktiga resultat och individens egna insatser.
För alla som idag upprörs över de uppenbara löneklyftorna som finns mellan chefer och arbetare i börsnoterade företag finns det flera strategier att tillämpa.
Och kom ihåg att fler än en miljard människor lever i extrem fattigdom, på mindre än en dollar om dagen. Varje dag dör fler än 30 000 barn på grund av fattigdom. Fundera på hur dina pensionspengar kan investeras för att sprida vårt välstånd till dessa jordens fattigaste
Skumma texten i årsredovisningen men läs noterna tre gånger
Annars kan det bli hiskeligt dyrt.
För någon månad sedan var jag inbjuden att vara med på ett LO seminarium som handlade om Maktelitens inkomster. Meningen var att jag skulle kommentera resultatet. Jag gjorde genom att på förekommen anledning hänvisa till att ”Girighet är en dödssynd men det är Avund också”. Detta seminarium blev lite av ett startskott på vinterna bonusdebatt. Wanja Lundby-Wedin var naturligtvis huvudtalare på denna tillsättning. Hon berättade då en historia från sin ungdom. Hon beskrev den ”Arbetarmoral” hon var uppväxt med. Jag såg att några i salen skruvade lite besvärtat på sig. Men hennes övertygelse smittade av sig. Det var den där storyn om hur hennes pappa alltid sa till henne att det var viktigt att ha hela och rena underkläder på sig, ifall man hamnade på sjukhus. Annars skulle man få skämmas. Jag tror verkligen att hon menade vad hon sa. Alla gånger jag träffat på henne har hon gjort samma ärliga och genuina intryck. Jag tror därför faktiskt inte att hon narras när hon säger att känner siglurad.
Någon vecka efter detta träffade jag på henne igen. Jag ville liksom säga till henne att det där med arbetarmoral och hel och ren kändes rätt charmigt men trots det lite antidaterat. Jag sa därför till henne att jag hade samma uppfattning som hon beträffande vikten av att vara hel och ren inunder. Hon nickade intet ont anande. -Men mina motiv var lite annorlunda än dina.Hon la huvudet på sned, och indikerade intresse. - Jag tänkte inte så mycket på sjukhus och sånt, utan jag var mer angelägen om att ha hela trosor på mig ifall jag skulle ”get lucky” och bli uppraggad. Ett dumt skämt, hon garvade inte ihjäl sig men hon tog det med fattning och gav mig inte sparken.
Ja, detta var min Wanja spaning för idag. Nu får vi se vad Bäckstöms revisorerkommer fram till. Beträffande Elmehagen som jag elakt skämtat med så kommer jag att bli rätt förvånad om han gjort något som inte var helt enligt alla regler. Jag tror helt enkelt att han på grund av att han vill måna om sin unga familj har gjort något som må vara omoraliskt men inte brottsligt.
Låter Robert Zimmerman avsluta det hela. (Jag har varit på en alldeles underbar konsert med Bobban och kan inte låta bli)
Well you started off with nothing
and you’re proud that you’re a self-made man
and your friends they all come crawling,
slap you on the back and say
Clowns to the left of me!
Jokers to the right!
Here I am stuck in the middle with you.
7.15 Wanja, bonusarna och pensionerna. Hur kunde det bli så fel? CARINA LUNDBERG MARKOW, Folksam, SVEN HAGSTRÖMER, Avanza Bank och ekonomijournalisten OLLE ROSSANDER om alternativ eller bonus som ett nödvändigt ont.
Dystert att höra riksdagsmännen/kvinnorna tjafsa om vems fel det är att bonusarna är hialösa. Karin Pihlsäter är bäst. Staten måste föregå med det bästa exemplet. Väl talat. Få se om man nu tänker göra det i Teliasonera & Nordea. Politikerna borde diskutera vad man ska göra för att få fram bra och ändamålsenliga ersättningssystem. Vi får väl se. Jag är skeptisk. Vill ni veta vad ni ska göra? Gör som Larz Kristerz!
Jag måste Ringa Carina , Får inte glömma det
Ge mej ett par minuter, sen så får vi se
Och jag hoppas jag får svar, och jag hoppas att hon hör
Jag måste ringa Carina, så får vi se hur jag gör.
För Carina har humör, hon får alltid som hon vill
hon bestämmer hur vi gör, mens jag försöker en gång till
Åsa Lindeborg myntade ett bra uttryck i morronsoffan idag. Social autism. Förefaller vara en utbredd åkomma både i politiken och i näringslivet.
Detta innebär ett styrelseuppdrag:
Som ledamot är man en sk syssloman som har fått ett uppdrag av en huvudman. Även verkställande direktören får betraktas som en syssloman. De får självständigt handha bolagets angelägenheter enligt de instruktioner som huvudmannen fastställt. För både styrelse och verkställande direktör finns en långt gående lojalitetsplikt som innebär en skyldighet att alltid verka för bolagets bästa även om det inte är specifikt uttryckt i Aktiebolagslagen. Styrelsen i ett aktiebolag har en styrfunktion och en kontrollfunktion.
För övrigt anser jag att om Wanja Lundby-Wedin ska avgå så ska bannemig en helt gäng andra sömntutor i företagens styrelser också göra det. Med sådana (parti) vänner hon har behöver hon inga ovänner.
Vänta! Nu säger Pihlsäter en ny pärla:
Kastar man skit i fläkten är det bäst att ducka
Nu ska jag gå och träffa några av mina favorit gubbar och diskutera vem som är börsens bästa ordförande.
Jag har funderat en hel del vad det är som utmärker en bra styrelseledamot. En ledamot som genom sitt sätta att vara och agera påverkar ett bolags resultat i en positiv riktning. Det är en viktig fråga och det är en del av mitt jobba att tänka till kring detta.
Jag sitter också med i en jury, initierad av Styreinformasjon i Norge som utser Sveriges bästa ordförande. Förra året valde vi Mats Qviberg. Han blev riktigt glad för utmärkelsen även om han sedan dess mest har ojat sig över hur gräsligt ful, stor och allmänt otymplig priset är. Den är gjord av en norsk konstnär Marian Heyerdahl. Den är 140 cm och är en förgyld sarkofag som symboliserr evigt liv för företaget och en äggmosaik som står för hur viktigt det är att kläcka nya ideer. Gunnar Eckbo ser alltid lite ledsen ut när MQ lägger ut texten om sin syn på ”monstret”. Jag försöker dock trösta norske Gunnar med att MQ inte alltid är lika balanserad eller ens övertänkt i sina uttalanden som han är i sin företagsledarroll.
Själva urvalsprocessen består av en analys av resultatet i det aktuella bolaget, en intervjuundersökning av styrelseledamöter och en kvalitativ genomgång av personens färdigheter. Vi i juryn där MQ nu också ingår, hade slutmöte igår och med alla fakta på bordet gick det snabbt att fatta ett enigt beslut. Vem det är får ni reda på den 6 maj 2009.
Det kan vara svårt att isolera personliga egenskaper från mer allmänna faktorer. Det är välbelagt i forsning att t ex stora styrelser kan påverka resultatet för ett bolag i negativ riktning. I Norden har vi relativt små styreser och medelstorleken är 6,6. Min plan är att samla ihop en del intressanta karaktäristiska om bolagsstyrelser i några kommande inlägg.
Tills dess kan vi i alla fall konstatera att styrelser är viktiga och har betydelse för ett bolags resultat. Det är också relativt okontroversiellt att påstå att en förutsättning för att en person ska kunna bidra positivt är:
När jag satt och suckade över den senaste tidens avslöjanden från medias sida beträffande löner och bonusar spm knappt tål dagens ljus så slog det mig plötsligt Tunhammar på AMF, vad var det nuhan hade hittat på för ett par år sedan ? Etersom jag kom ihåg att det hade med Skåne att göra ringde jag mamma och frågade om hon mindes något som hade med landshövdingen att göra. Hon sa direkt att det kom hon mycket väl ihåg. – Det var ju det vi skrattade så mycket åt. Han som låste in en revisor på kontoret.
Verkar vara en kul kille Tunhammar. Oberoende granskning verkarinte vara hans starkaste gren. Bäst Ingrid Bonde gör som han säger på AMF annars låser han väl in henne ockå. Kanske låste han in styrelsen i AMF tills de hade skrivit på VD:s pensionsavtal? Vem vet.
Riksrevisionen riktar skarp kritik mot länsstyrelsen i Skåne för hanteringen av internrevisorn Tommie Sjölin.
Ur HD/NST SKÅNE18 juni 2007. Länsstyrelsen i Skåne och särskilt landshövding Göran Tunhammar får hård kritik av Riksrevisonen för sitt handlande kring internrevisorn Tommie Sjölin i våras.
Ett handlande som ledde till att Sjölin först stängdes av från sitt jobb och senare tvingades lämna det med motiveringen att han brutit mot god internrevisionssed och att länsstyrelsen därför saknade förtroende för honom. _ _ _ Upphovet till bråket var att Sjölin granskat en chefstjänsteman på ett sätt som landshövdingen menade låg utanför hans uppdrag som internrevisor. Bland annat hade han tittat på chefstjänstemannens bisysslor och inkomst från annan arbetsgivare än länsstyrelsen. Vilket landshövdingen ansåg att han inte borde ha gjort. Sjölin beordrades därför att avbryta granskningen. Riksrevionen konstaterar nu att landshövdingen inte hade mandat att göra det. Istället skulle frågan, enligt såväl internrevisionsförordningen som Ekonomistyrningsverkets föreskrifter, ha hanterats av länsstyrelsens styrelse.
Ur sydsvenskan 17 mars 2007. Länsstyrelsen stängde i måndags av sin internrevisor Tommie Sjölin och hindrade honom att lämna sin arbetsplats innan han gick med på att lämna över sin utredning av anmälningar mot personalchefen Helena Jellinek.
Anmälningarna rör framför allt tre misstankar: 2004 och 2005 hade Helena Jellinek extrainkomster på fem miljoner kronor samtidigt som hon var anställd på länsstyrelsen. Under 2005 startade hon en egen firma och internrevisorn utredde om det rörde sig om förtroendeskadlig bisyssla. Göran Tunhammar, landshövding, menar att han sett papper från Helena Jellinek som visar att extrainkomsterna är bonusar från hennes tidigare arbetsgivare SAS Commuter. Sydsvenskan har nekats att få se dokumenten. En tjänsteresa till Stockholm den 24–26 oktober förra året. Helena Jellinek och hennes medarbetare skulle ta med trettio traineer från hela landet på studiebesök i riksdagen och regeringskansliet, men avvek från sällskapet efter fem minuter. Helena Jellinek menar att hon prio-riterade om redan innan avfärd till Stockholm och jobbade under hela Stockholmsvistelsen. Som bevis anför hon bland annat att hon skickade mejl under tiden hon var där. Den 24 oktober skickade hon tre mejl, den 25 oktober inga mejl och den 26 oktober sex mejl från Stockholm, enligt länsstyrelsens mejllogg. Ett fall av mobbning av en anställd på länsstyrelsen.
Enligt Göran Tunhammar är det något för arbetsledningen, inte internrevisorn, att utreda.
Det är trist att diskussionerna kring AMF nu har lett till attalladiskuterarfrågan om Wanja Lundby-Wedin ska avgå som LO-ordförande ellerej. Det måste väl ändå vara en fråga för LO-KONGRESSEN och om hur de faktliga företrädarna värderar hennes arbete? Vad som borde diskuteras är istället huruvidastyrelsen i AMF i allmänhet och ordföranden i ska sitta kvar trots att de fattat beslut om pensioner som de nu hävdar att de inte begriper. Även om jag är jävig i frågan pg av min anställning i Folksam så tycker jag att den är djupt orättvist att lägga hela skulden på WanjaLundby-Wedin. Medieforskaren Ester Pollack gör en tydlig analys i Aftonbladet. -Vi har sett det förr: kvinnor i maktposition som begår ett fel blir fort till villebråd. Det skall bli mycket intressant att se omTunhammars oberoende utredning verkligen lägger korten på bordet. Om inte så kommer nog sanningen ram ialla fall på något sätt. En av mina favvo-gubbar, förre juristchefen Krister Borg, brukade under förra bankkrisens dagar säga att det är helt riskfritt att ingå i en styrelse i Sverige. Man kan i princip vara med och fatta hur stolliga beslut som helst utan att det får några konsekvenser annat än att man kanske förlorar sin styrelseplats. Borg menade att enda undantaget är bostadsrättsföreningar eftersom det fanns flera exempel på ledamöter som faktiskt ställts som personligt ansvariga i några rättfall.
I Carnegiefallet diskuterades frågan kring en eventuell stämning av de förra ledamöterna i styrelsen. Den gången gällde det skandal nr 1, den som ledde till att Carnegie fick böta. När vi räknade på det kom vi dock fram till att det med mycket stor sannolikhet skulle kosta väsentligt mer i advokatkostnader osv än vad vi som ägare skulle kunna få in.
Vi har en välskriven Aktiebolagslag i Sverige men den ger inte möjlighet att utkräva personligt ansvar. Skadeståndslagarna är främst inriktade på bedragare och skurkar. Sovande eller ignoranta styrelseledamöter är det svårt att fånga upp med hjälp av lagen. Det går inte heller att ställa olika krav på styrelseledamöter som representerar olika ägare. Detta alldeles oavsett om de kommer från en ägarsfär eller fackförbund. Tomas Hartman ger på sin blogg en talande bild av hur det kan gå till på ett möte:
Om vi skulle titta runt i alla styrelser och bland alla förtroendevalda runt om i Sveriges alla organisationer kommer vi att hitta ledamöter som missar saker, gör felbedömningar eller inte är nog kritiska oavsett vem de representerar och oavsett om de sitter i bostadsrättsföreningar, skattenämnder eller på förtroendeuppdrag i konsum. Jag har exempelvis själv suttit i styrelser där högt uppsatta borgerliga ledamöter i vårt eget närområde sprättat upp kuverten med handlingarna när ordförande klubbar att sammanträdet börjat. Vad dessa högt uppsatta borgerliga politiker har gjort innan mötet vet jag inte men läst på har dom inte gjort i alla fall.
Sen kan man ju undra vad det är för fel på landshövdingar. En låser in besvärliga medarbetare och en annan låter skattemedel bekosta flytten (90 000 kr)av sin vinkällare från Norrland till rivieran. Att samme Larsson nyligen har blivit utsedd till särskild utredare av den samlade svenska missbruks- och beroendevården. Nu pudlar han sig också och lovar att betala tillbaka. På frågan om varför det dröjt 4 månader för honom att bestämma sig för detta svarar han i Sunsvallstidning:
- Jag var lite besvärad av frågan, medger Gerhard Larsson. Men jag hade hoppats att frågan skulle självdö.
Sitter här och väntar på att webbsändningen skall börja från presskonferensen. Det är LO som ska berätta om resultatet från undersökningen om AMF-Gate. Är vi vid vägs ände med alla kort på bordet dvs vid Borkamnns punkt. (Filmatiseringen av Nessers roman sänds passande nog på TV4 samtidigt). Än så länge ser man bara KG Bergström sitta och gäspa, Viggo Kavling står och twittrar och SvD Almgren vandra runt smått upphetsad. Dörren är fortarande stängt och alla väntar på vad som ska hända. Jag har hört från en källa att styrelsen fick den sk oberoende rapporten redan igår. Den är troligen kritisk och det är därför det dröjer. Kommer någon att avgå? I såfall från vad och på vilka grunder?
- – -
Nu fick journalisterna ett pressmeddelande! Vad står det i det? Krille ska betala tillbaka 20 millar kräver LO!!! De har blivit vilseledda menar de. Presskonferensen börjar om 5 min.
- – -
5 min visade sig vara väl optimistiskt. De visar än så länge endast en dörr. Spännande – Not
- – -
Nu kommer Wanja ut. Hon ser glad ut! Det kan tyckas märkligt att vi i styrelsen inte har förstått hur mycket pengarna som betalats ut. Men det var inte förrän i förra veckan hon och styrelsen fattade att det var friska pengar som betalades ut. De ska betalas tillbaka.
- – -
LO tycker att även de stålar de tjänade på pensionsflytten ska betalas tillbaka.
- – -
Tunhammar ville inte sitta ihop med LO och prata om detta offentligt.
- – -
LO vill ha en oberoende ordförande i AMF och AFA och bättre ledamöter i styrelsen.
- – -
Vem har lurat dig? WL-W säger att för mycket pengar har gått ut ur bolaget till Krilles pension. De påstod att de var tidigare avtal som gav denna summa, detta var fel. Hela styrelsen är lurade. Beräkningarna är inte korrekta. -Vi borde ha bett att få se beräkningsunderlaget.
WL-W vill inte säga att Tunhammar är inblandad i lurendrejeriet. -Han får själv svara på detta. Man kan tolka avtalet på olika sätt. Det var ett oerhört komplicerat avtal. Stora summor är inte ovanliga i förmånsbestämda system. Både Svenskt Näringsliv och LO tycker samma sak men Bäckström ville inte ha en gemensam presskonferens. Jag hade önskatatt vi suttit här båda. Men nu gör vi inte det.
Vi ska se över arbetsformerna, hur vi jobbar i styrelserna, relationer med VD och ordförande.
- – -
Tre millar ska krävas tillbaka pg av pensionsflytten och 15 – 20 millar kommer man att kräva av Krille + kanske mer än detta för att han skadat bolaget. I samma stund skickar elmehage ut ett Prm om att han vill ha försoning. Det verkar han vara ganska ensam om. - Vi kommer att inleda en dialog där syftet är att juridiskt reda ut vem som har ansvar i vilka frågor och vad slutsatsen blir av det , säger han. Jag har sagt det förut och säger det igen. Jag tror inte att man kommer att kunna beslå Elmehagen med att ha begått något juridiskt fel.
Bolaget var så framgångsrikt att styrelsen har inte haft någon anledning att ifrågasätta VD.
Kan vi acceptera 300 000 i månadslön frågade Erland Olausson, Nej 280 000 blev det ist. Det ska han ha men inte 770 000 i pensionsavsättning. Kontakt har etablerats med Elmehagen via ombud. Han är tydligen intresserad av att tala om saken.
- – -
Wanja ska inte avgå som LO-ordförande. Hon ska fortsätta att jobba för medlemmarnas bästa och mot för höga bonusar i näringslivet.
Ersättningskommitten var underställd bolagsstämman på den tiden säger hon. Sen rapporterades bara resultatet till styrelsen. Det är mer än bara bristande rutiner som ligger bakom utbetalningarna.
Elmehage fick stanna kvar däför att det var viktigt att han stannade kvar över omförhandlingen av vem som skulle få icke-väljarnas pengar. Pensionsavtalet tecknades 3 feb 2004. Det var ersättningskommitten som på stämmans uppdrag som skötte avtalsskrivningen.
Pensionskostnad avser den kostnad som påverkat årets resultat. I pensionskostnaden för VD ingår retroaktiva premier som betalts till följd av förändringar i VD:s pensionsavtal, se vidare nedan…
Pensioner
Verkställande direktören i AMF Pension har pensionsålder 60 år. Verkställande direktörens pensionsförmåner under de fem första åren efterpensioneringen tillförsäkras genom en premiebestämd pension där premien är satt på basis av pensionsförmåner motsvarande 70 procent av pensionsgrundande lön. Under 2004 har pensionskostnaderna för verkställande direktören ökat till följd av att beslut tagits i styrelsen attpensionen ska vara slutbetald i juni 2006, då verkställande direktörens 60-årsdag infaller. Enligt tidigare pensionsavtal skulle företaget betalapensionspremier fram till verkställande direktörens 65-årsdag. Beslutet om snabbare betalningstakt av VD:s pensionspremier kommer framtill juni 2006 innebära utökade pensionskostnader på totalt ca 8,2 MSEK exklusive särskild löneskatt. Det totala beloppet kommer att periodiserasunder 2004, 2005 och 2006. Att premien betalas tidigare innebär inte en kostnadsökning för AMF Pension. I det angivna totalbeloppet är intehänsyn tagen till eventuella löneökningar under perioden. Om parterna fullföljer det under 2003 träffade avtalet om förlängt arbete i ytterligare30 månader, till utgången av 2008, kommer kompletterande premier att inbetalas. För verkställande direktören utgörs den pensionsgrundandelönen av fast kontant lön samt bilförmån.
Ersättningskommitté
Ersättningskommitté utses av styrelsen och består av styrelsens ordförande, Göran Tunhammar, jämte ledamöterna Erland Olauson och Lennart Nilsson. Ersättningskommitténs uppgift är att inför behandling i styrelsen bereda ersättningar och förmåner för VD samtatt tillsammans med VD bereda principiella frågor rörande olika former för ersättningar och förmåner till bolagets anställda
Idag var det stämmor i Investor, Electrolux och Fabege. Tre olika bolag och tre mycket olika stämmor. Min lott föll på att bevaka Investor och mina två medarbetare gick på de andra två. Vi bevakade även en fjärde stämma i SSAB via vårt dotterbolag KPA Pension. Jag var som sagt hos Börje & Jacob på Investor. Jag låter så här familjär eftersom stämningen var god och glad. Jacob Wallenberg var den perfekta värden. Bjöd på lunch och hälsade alla hjärtligt välkomna på ett sätt som fick den tröttaste bolagsbevakare på gott humör. Han skojade med aktiespararna på ett vänligt sätt när denne sin vana trogen pratade på utan en tanke på klockan. Sen kom Ekholm och höll ett retoriskt mycket välformulerat VD tal. Några pärlor: – Relativavkastning betalar inga räkningar. Vi kommer att göra misstag men det måste man göra för att kunna skapa framtida avkastning. Jag ska ta och läsa hans anförande en gång till på Investors hemsida för att se om det verkligen var så bra som det lät eller om det var hans dialekt som charmade mig. Ekholm låter precis som Rune Runeman från Rimforsa nämligen. När sedan JW släppte loss frågeställarna var det många som kände sig kallade. Rätt hyfsade frågor även om många nog stelnade till när en av herrarna från SEB stämman tyckte att det var passande att ta upp bonus debaklet än en gång. Men inte ens denne rätt ilskne herre lyckades jobba upp blodtrycket. Även mitt lilla anförande var mer ros än ris men jag lyckdes i allafall få sagt att rörlig lön är svårförklarad när den faller ut i oförändrad omfattning även när börskursen fallit med 20 procent. Den intresserade kan kolla i årsredovisningen not 5 där kan man se den bästa redovisningen av löner och pensioner som något börsbolag har lyckats prestera. Efter en nära nog 4 timmar lång stämma var det mest spännande som hände var när Greve Archibald Hamilton krävde och fick igenom att styrelsen skulle tillsätta en oberoende utredning skulle utreda om det verkligen är rätt att förre ordfranden Peter senior får ca 15 miljoner i pension trots att han aldrig varit anställd i bolaget. Archi som han kallas kom aldeles av sig han också och satte sig ner och såg rent lycklig ut. Kanske var det musiken som gjorde det? Stämman inleddes inte med harpor utan med Hip Hop och det verkade funka. återkommer med rapporter från de andra stämmorna. Speciellt den ena var livfull. Enligt sms från en mig närstående bolagsanalytiker var VD nära gråten.
Obs, det var inte denna Hip Hop låt som spelades. Lyssna på egen risk.
Ibland säger en bild mer än ord. Denna bild kommer ur Volvo Koncernens ÅR 2008.
Som om det inte skulle räcka med ett märkligt konstruerat bonus/rörliglön system så förselår dessutom styrelsen än en gång ett aktiebaserat program för den högsta ledningen. Programmet är lätt att förstå, det är kopplat till anställning och det är tak på aktietilldelningen. Men det finns också problem. Problem som är stora. Det handlar om ett fåtal utvalda personer som får gratis aktier om bolagets finansiella utveckling inte förbättras nämnvärt jämfört med de senaste årens. Inlåsningsperioden är för kort, endast ett år och kan därför knappast sägas skapa ett långsiktigt program. Det saknas koppling till konkurrenters utveckling och någon plan för uppföljning finns inte. De som deltar tar ingen egen kostnad eller risk för att delta, inte heller krävs någon egen insats. Aktierna behöver inte behållas utan kan säljas direkt. Det är därför ganska självklart att rösta mot detta program. Det borde fler göra.
Och utdelning ena månaden och nyemission andra är hål i huvudet. Det insåg tom Swedbank sent om sider.
Teliasonera är verkligen företaget som förkroppsligar uttrycket att vilja men inte kunna. VD byte, styrelse byte men samma gamla Televerk i botten. Hur man än putsar och fejar så lyser den oranga färgen från en Volvo PV duett ändå fram. Styrelsen verkar proffsig VD lika så. Iphpone piggar upp. Men ändå. Stämman i dag började som en riktig kongress med reklamfilm och allt. VD höll ett kraftfullt tal, han är uppenbarligen en passionerad man. Ordförande fyllde på efter bästa förmåga. Men ändå känslan av byråkrati är förlamande. Är detta ett framtidsföretag?
Styresen aviserade att man tänkte ge blanka sjuttsingen i vad ägarna tycker om bonus till nloedningen. Och då talar vi inte om villken ägare som hellst utan Svenska STATEN. Staten, dvs regeringen ville ta bort bonus för ledningen. Styrelsen obstruerade. Den svenska staten, som är Telia Soneras största aktieägare, drev då igenom sitt eget förslag till ersättningspolicy för bolagets ledande befattningshavare, vilket inte innehåller någon rörlig ersättning. Man frågar sig: – Vad hade styrelsen väntat sig? Att staten hade sagt - Jo, ja vi vill ju ta bort bonus men för Teliasonera gör vi ett undantag.Just Telefondirektörer är det ju en sådan brist på så det är klart att grabbarna ska få bonus? Själv kom jag kom helt av mig i denna plötsliga dramatik. Annars hade jag tänkt ta upp en annan ersättningsfråga – nämligen pensioner. Pensioner är en kostsam post i Teliasoneras resultaträkning. Närmare 200 miljoner är man skyldig bara fd VD:ar. Läger man på alla andra telefondirektörer så svindlar summorna. Nya VD har en modern premiebestämd pension. Den är inte helt gratis den heller, VD får lika mycket dvs strax över 8 millar i fast lön ,som han får i pension. Jag hade tänkt fråga om styrelsen verkligen hade satt sig in i det avtal som gör VD till en så pass kostsam figur. Men som sagt, nu blev det i stället företagshistoria när en styrelse inte följer ägarens direktiv och får pisk på stämman. Noteras bör också att Storägarna Swedbank Robur Fonder och SEB Fonder samt SEB Trygg Försäkring stödde Telia Soneras styrelses förslag om ersättningspolicy, vad kan det bero på?
Häromdagen talade jag i telefon en en god vän. Han hade varit oförståndig nog att fråga mig om vilka principer som man bör iakta vid olika beslut om pensioner och ersättningar i styrelser. Ett av mina favoritämnen så jag pratade glatt på. Mitt uppe i samtalet avbröt min vän mig med lätt panik i rösten. - Sorry men vi måste sluta, en person kom just in till mig i rummet!Jag ringer strax tillbaka. Klick och slut på det roliga. Lite putt blev jag allt och lite nyfiken på vad det var som fick honom att avbryta så raskt. Efter en kvart fick jag förklaringen. - Dörren flög bara upp och in klev han! Vem? Vem? - Persson, GöranPersson.Han hade bara klivit rakt in, utan passerkort eller nått i vår organisation. Förbi vakten och seketeraren. Han hojtade omatt han varoroligför partiet.
Verkar som om GP blivit lite exentrisk där ute i den sörmländska obygden.
Har även hört om en liknande story. En tjej som bott utomlands i många år hade köpt ett mindre hus i en naturskön sjörik trakt. En dag är hon ute i ett uthus hon håller på att bygga om till en atelje. In på gården kör en bil med ett medelålders par. Eftersom hon bott utomlands och är lite rädd för vad som kan hända en ensam kvinna ute på landet, stannar hon kvar i sitt uthus och tittar försiktigt ut. Mannen hoppar ut ur bilen och börjar knalla runt på gårdsplanen. Kikar sig nyfiket ikring, knackar på dörren och tar i handtaget. Sen spanar han in genom fönstren. Kvinnan i bilen ropar till honm att sluta. Tjejen kliver ut ur sitt uthus och frågar vilka de är. Viss förvirring uppstår då han verkar tycka att hon ska veta vem han är och istället sätter igång och frågar ut henne om vem hon är, när hon köpte huset osv. Han ville kolla vilka som flyttat in i grannskapet tydligen. Vem han var fick hon klart för sig först när hon i efterhand ringde min väninna som med vägledning av ett signalement och namnet kunde upplysa henne om vem den nyfikne objudne gästen var. Vad han hette behöver jag väl inte säga?
Jag antar att GP oroade sig för det gamla arbetarpartiet och inte det nya. Men riktigt säker kan man ju inte vara i dessa dagar. Jag begriper mig inte på politik. Men jag tycker att politiker är intressanta och studerar dem gärna, som insekter ungefär. Träffade på Ibrahim Baylam för ett tag sedan utan för nån teve-soffa. Han har skaffat sig en lite mer uppknäppt och ledig stil, har ni märkt det. Det klär honom verkligen och han är faktiskt riktigt snygg trots att han just nu verkar något deprimerad.
Skyll inte krisen på giriga direktörer skriver två av landets mest kända kusiner Jacob och Marcus i DN idag. Kusinerna har varit flitiga i helgen och författat en lång debattartikel där de verkligen slår huvudet på spiken.
Svenska politiker har inte skapat krisen. Men det har faktiskt inte det svenska näringslivet heller.
Nej precis. Det är just det som är kärnan i hela bonusdebatten. Direktörerna har inte skapat krisen genom sin girighet och de har inte heller skapat den högkonjunktur som föregått den. Belöningssystem som inte är rensade från den allmänna konjunkturens påverkan gör alltså varken till eller från. Belöningssystem ska fokusera på absolut avkastning i för hållande till konkurrenter och vara kopplad till mål som den individuelle direktören kan påverka.
Lösningen enligt kusinerna är samförstånd och gemensam problemlösning är receptet. Låter som Saltsjöbadsanda. Skicka ett sms till Borg:arna snarast – Finansminister Borg och LO Borg:en. Kolla med Poker Wallenberg. Han kan säkert fixa med arrangemangen på Grand Hotell i Saltis. Fast han kanske är stött för han inte fick vara med och skriva artikeln? Bjud in Ann Heberlin också. Hon kan prata om konsten att ta ansvar. Det är några kapitel i hennes utmärkta bok som vi alla behöver läsa på. Hon förklarar också varför ett samhällsklimat där det blivit fult att skuldbelägga och där allt fler betraktar sig som offer för förtryckande strukturer förhindrar utveckling.
Skärtorsdagen är en dag då det sägs att diverse otyg flyger runt i luften. Verkardå följdriktigt att skära lögner är bland det första man hör om på morgonen. Ord står än en gång mot ord i AMF-historien. Frågan är vad som är skär lögn eller ren sanning. Det enda vettiga som går att göra när rykten och säkra källor inte längre går att särskilja är att vara så öppen och transparent som möjligt. Det är också inte mer än rätt mot de inblandade i allmänhet och förra vd:n i synnerhet att de rätta förhålandena läggs på bordet. Läser man de kommentarer som ofta står i anslutning till artiklarna så blir i alla fall jag lite mörkrädd.
Hade jag varit ordförande i AMF sp skulle jag öppnat en speciell webbsida där alla avtal, protokoll och interna utredningar skulle läggas upp i PDF format. Gärna också statments från de inblandade där alla får beskriva sin bild av sanningen. Alla dessa lösa trådar gör det svårt att gå vidare. Har förstått på kunder i vår firma att förtroendet för pensionsdirektörer inte är på topp just nu. Jag jobbar ju inte speciellt mycket med Folksams interna angelägenheter men jag har ett flertal gånger fått samla ihop och pytsa ut information till mer eller mindre upprörda individer. Ännu har inte det dykt upp nått som verkar graverande hos oss men shit happens och det finns alltid personer som inte håller sig på den smala stigen. Min favvo-lärare på Handels i Köpenhamn brukade säga:
Do you know why they rob Banks? I´ts beacuse i´ts there the money is.
Uppdatering; Det visade sig att lögnerna inte vart så skära i alla fall. Att personer inom administrationen i AMF hade reagerat och ifrågasatt pensionsflyttandet. Jag har inte varit med om något liknande nån gång men min erfarenhet av administrativ personal är att de ofta visar prov på både omdöme och civilkurage när det gäller att uppmärksamma sina chefer om saker som det tycker verkar felaktia eller suspekta. En gång som jag minns var det administrativ personal som larmade när vissa kunder hade hittat ett kryphål i kurssättningenmellan olika fonder i ett fondbolag jag jobbade på, en annan gång gällde det fullmakter som verkade fejkade. Men om det nu blev en diskussion, varför fick inte ledningen höra talas om detta? Var det fler, än de två kända fallen, där flyttar skedde? När man har med kollektivt sparande att göra är det viktigt att verken enskilda eller grupper får förmåner på de andras bekostnad. Finns misstankar om det ska det genast rapporteras i det interna risksystemet. Som en kuriositet i sammanhanget kan jag berätta att jag själv flyttade pensions kapital nästan samma dag som Elmehagen & co. Skillnaden var att jag flyttade från räntor till aktier efter att ha legat utanför aktiemarknaden i nästan ca 1,5 år. Det var i PPM systemet och det kanske inte var världens bästa tid att gå in, skulle kunna ha väntat någon månad till.Men jag är rätt nöjd ändå det är alltid svårt att pricka in rätt dag för strategiska omflyttningar.
Varför gjordes den interna utredningen? Var det på grund av att någon hade ifrågasatt om det var lagligt eller för att skydda VD och vice VD från kritik?
I made a comment last week, in a Swedish news paper, about bonus and excessive pay to directors in companies that been loosing value and money. I talked about the situation in general and I remarked that i´ts in my opinion is necessary in this cases to try to talk to the directors and try to negotiate an agreement of paying back or decrease bonus if the result for the company is very negative. In cases like AIG it could be useful to withhold payments until it´s totally clear that the figures not has been manipulated in favour to decrease bonus payments. I said that, in specific cases, payments could be necessaryto frees payments and risking court actions. A part of my comment was misquoted. I was not proclaiming a need to take people to court in purpose to take payments back as a general rule. I´t has come to my knowledge that this article my be repeating the miss qoute. As my knowledge in Baltic an Eastern language unfortunately is very limited i´ts hard for me to know but I just wish to clearyfie that my comments was made i general and it should not be reed as a guideline how Swedbank is going to be handled by Folksam.
Skriver detta pg av att affärspressen i Baltikum har citerat mig från förra veckan. Jag vidhåller mina åsikter men jag vet inte tillräckligt om situationen i Swedbanks Baltiska och Ukrainska rörelser för att kunna ha en klar uppfattning i frågan. Det blir en viktig uppgift för den nya styrelsen och ledningen att hantera ersättningsfrågor inte bara på hemmaplan utan också i de utländska dotterbolagen.
Lite roligt att se mitt namn i rysk stavning : Карина Лундберг Марко, litauisk: Karinos Lundberg Markov och lettisk: Karīna Lundberga – Markova
Enligt Privata Affärer överväger var femte sparare i AMF att lämna bolaget pg av alla skandaler. Tidigare har samma sak rapporterats om SEB och andra banker. Det är myckewt ovanligt att en företagsledning lyckas reta upp sina kunder så till den milda grad. Det är fullt förståligt men är det så klokt? Faktum är att kunder i banker och försäkringsbolag mycket sällan byter leverantör av finansiella tjänster. Allt för sällan, enligt min åsikt. Men om man ska byta så ska man göra det därför att man får något som är bättre inte för att man är förbannad. Om fler utvärderade dessa bolag så skulle de flesta komma fram till att det finns betydligt bättre alternativ än det gamla vanliga. Detta skulle också medföra att vi i branschen skulle behöva skärpa till oss. Byt gärna när du är förbannad men byt till något som du tycker är bättre.
Ränta på lån & sparande är en klassiker. Här skulle många kunder kunna upptäcka att det finns pengar att tjäna genom att jämföra och begära in offerter.
Tillgänglighet? Vill du ha ett kontor runt knuten som du kan knalla in på och stå i kö så se till att det är ett trevligt sådant men kunnig och service intriktad personal. Vill du i likhet med mig helst undvika köer så kolla in wilka webblösningar som finns, om de är säkra och om de är enkla att använda. Provring gärna telefonbanken för att se hur du blir bemött eller om det är några samtal före dig i kön (men vi tar emot dig så snart vi kan).
Utbud? Vill du ha allt på ett ställe eller kan du tänka dig att ha flera leverantörer? Glöm det där med att du ska hitta den bästa fonden. Den finns inte. Gå istället på riskmodellen: Ju längre sparhorizont dessto högre risk kan du ta. Lägg inte alla ägg i samma korg och spana i avgifterna. På lång sikt betyder avgiften mycket.
Rådgivning? Vill du ha rådgivning? Inget är enklare. Rådgivning kan du få på längden och tvären. Alla banker och försäkringsbolag har numera välutbildade rådgivare. Lyssna och utvärdera. Bestäm dig inte direkt utan be att få tänka på saken.
Mer än att bara tjäna pengar? Fråga hur bolaget hanterar etiska frågor som miljö, barnarbete och korruption. Fråga hur fonden agerar som ägare, har de röstat nej till ett enda bonus program?
Strunta i vilket bolag som har mest eller bäst reklam. Var inte orolig för att nån ska bli sur för att du byter. Väl något som är bra för dig, något som är bättre. Är det viktigt för dig vilka som sitter i ditt bolagsstyrelse – kolla upp detta – gillar du inte gubben eller i undantagsfall gumman, välj något som passart dig bättre. Det är visserligen oftast Wallenberg eller Wanja du har att välja mellan men det är inte värre än att rösta i riksdagsvalet.
Använd din rättighet som konsument och välj något som är bättre. AMF då, ska man lämna eller ej? Sanningen är den att de som pensionssparat i AMF hittils har fått en väsentligt bättre avkastning än de som gjort det samma i t ex SHB eller LF:s motsvarande fonder. Att de sedan har fått vara med och betala Elmehagens pension är kanske något man kan leva med. Kan man inte det ska man byta. Men se till att det blir något som är bättre. Tro bara inte att du slipper betala ohemula pensioner, det går dessvärre 10 Elmehagenska pensioner på dussinet.
Vi är nu på väg att få se hur det reformerade pensionssystemet beter sig i en djup låg, konjunktur. Bromsen, som den efumistiskt kallas, slår till med full kraft. Bromsen som egentligen är en back. Enligt DN så är det 1,6 miljoner pensionärer som kommer att få kollektiv krupp 2010 (valår) när de upptäcker vad som kommer att hända. Samtidigt är 10 börsbolagshöjdares förmånspensioner värda 1,4 miljarder. Här finns inga backar eller bromsar utan det är full fart framåt. Hittills har pensionärerna varit ganska timida. Mon tro är att det blir annat ljud i skällan nu när 40-talist generationen på allvar börjar bli de som ska lära sig att backa. Risken för ett rejält pensionsbråk framöver där det allra mest gynnade ställs mot de som åker baklänges. Ännu surare kommer pensionärerna att bli när de upptäcker att det är deras pensionssparande som betalar vissa börsdirektörers pensions rally uppåt. Det ska bli intressant att se om denna insikt kommer att leda till ett krav på pensionsfonderna att ställa krav på pensionsförmånerna i börsbolagen.
Veckans Affärers Cecila Aronsson skriver i veckan en intressant artikel om förspelet till SEB problematiken kring rörliga löner och diverse regeringskontakter. Enligt VA:s källor skulle Borg och regeringen ha frångått en muntlig överenskommelse med SEB där man givit carte blanche att höja ledningens nivå trots reglerna i bankstödsprogrammet. Om detta stämmer har jag ingen aning. Jag ger dock gärna min bild av hur diskussionerna gick inför stämman.
Jag är en stor vän av öppenhet, även om det inte alltid går att återge alla turer i ett skeende. Ibland är man dessutom bunden av sekretessavtal. De diskussioner som rörde ersättningsfrågorna är värda att belysa. Här är min bild av diskussionerna:
Det stämmer att bankens ersättningskommitte diskuterade lönefrågan med vissa institutionella ägare. I alla fall med mig. Diskussionen rörde två områden
1. Om VD skulle kunna behålla sin bonus för 2008.
2. Hur lönesystemet var kopplat till LTIP
I de diskussioner jag deltog i nämndes inte att nivån på lönehöjningen för VD var 2 Mkr. Inget sas heller om att SEB hade fått några speciella löften från regeringen i lönefrågan. Diskussionerna fördes samtidigt som andra diskussioner pågick angående nyemissionen. Diskussionerna hölls separata med olika företrädare från bankens sida men under samma intensiva period om ca 2 dagar. Företrädare för SEB har jag alltid upplevt som mycket professionella och korrekta i denna typa av överläggningar.
Jag fick en direkt fråga angående nr 1. Jag sa då att med tanke på att banken skulle behöva ta in nytt kapital så skulle det se mycket märkligt ut att samtidigt ge VD en extra ersättning utöver den fasta för 2008. Men jag sa också att eftersom det fanns ett avtal i botten så var det ingen fråga för ägarna utan endast för VD själv att ta ställning till. Jag sa att det faktum som gjorde att bonus kunde anses som intjänad trots att banken hamnat i en sådan kritisk situation att den behövde ett kapitaltillskott visade att det fanns något fundamentalt fel i beräkningsgrunden. Jag upplevde det som att man i från bankens sida var mycket angelägen om att nyemissions förslaget inte skulle störas av en bonus debatt. De bankföreträdare jag talade med bekräftade också det som redan framkommit beträffande att ta bort rörliga lönedelar för 2009 och endast utbetala fast lön.
Beträffande nr 2 så är det på det viset att det långsiktiga belöningsprogrammet kallat LTIP , som i SEB:s fall är ett aktiesparprogram med viss rabatt, för den enskilde individen finansieras genom att ledande befattningshavare avsätter en del av den rörliga lönen. I och med att den rörliga bonusen togs bort försvann den tidigare möjligheten att finansiera LTIP. Detta framställdes av bankföreträdarna som ett problem då man då skulle behöva ta av den fasta lönen alt eget privatkapital för att kunna delta i LTPI. Jag frågade då om tanken var att man skulle höja den fasta lönedelen till nivåer som matchade individens tänkta tilldelning i LTPI. Banken bekräftade då att det fanns sådana tankar. Inget sas dock om nivåer utan endast att skälet var att ”tvinga/motivera” VD och övriga chefer att delta i LTPI. SEB:s LTPI är ett rätt tufft program som bla kräver en bättre utveckling än konkurrenter. Det är därför inte självklart att alla vill delta. Programmen som löpte mellan 1999 och 2003 var väsentligt generösare i sin utformning. Efter kritik från bl a Folksam ändrades villkoren till de nuvarande. Jag påpekade det faktum att regeringen kommit med lönehöjningsbegränsningar för att tillåta deltagande i de olika stödprogrammen men fick ingen direkt reaktion. Jag tror att man nämnde att man hade kontakter med regeringskansliet men inte om vad. Att man skulle ha fått något löfte om att höja lönen retroaktivt från 1 januari sas det inget om. Jag sa att jag kunde förstå problematiken men jag underströk också att vi som ägare inte hade att ta ställning till VD:s lön (det är styrelsens uppgift) utan endast till det förslag till Ersättningspolicy som skulle komma att föreläggas stämman. Vi skulle komma att analysera denna närmare och eventuellt ställa kompletterande frågor kring denna. Jag sa att det vore bra om man beskrev problematiken ikring LTPI på ett tydligt vis för att inte riskera att få kritik i efterhand när det uppdagades vilken nivå VD:s lön hade hamnat på.
På själva stämman så togs inte frågan om höjning av den fasta lönen upp överhuvud taget i anslutning till punkten om Ersättningspolicyn. Man talade endast om att den rörliga bonusen var borttagen för 2009. Det var därför jag ställde en konkret fråga kring nivåerna på löneökningen. Jag blev också lite förvånad över att ordförande bara drog policyn och verkade vara beredd att gå direkt till beslut eftersom jag i förväg hade meddelat att jag ville ställa frågor.
När sedan MW svarade lite svävande att höjningen skulle vara marginell kunde i alla fall jag inte tro annat än att man hade frågan under kontroll. Jag visste inte på stämman att VD redan hade fått 2 Mkr i höjd lön på stämman. Jag har talat med några andra institutioners företrädare och inte heller de hade fått dessa uppgifter i förväg. Något om några löften från Borg eller Odell har jag aldrig hört talas om.
Felet – ur ett objektivt aktieägarperspektiv – med många bonus program är att de felkonstruerade. Exempelvis är prestationsmåttet subjektivt och oklart och programmens utfall många gånger orimliga, oförutsebara och saknar belopps begränsningar.
Citatet ovan kommer från en debattare i DI idag. Den är skriven av advokat Bob Lee som också upplyser om att han har 18 års erfarenhet av att konstruera denna typ av system. Felaktigt konstruerade system menar han beror på bristen på starka och engagerade huvudägare. Utan dessa tar ”tjänstemännen” dvs bolagens VD och ledning chansen och roffar åt sig i goda tider. Bob har rätt i mycket men att lösningen skulle ligga i att ha starka och engagerade huvudägare är att göra det lite för enkelt för sig. Jag skulle snare säga att problemen är två:
Ägarna vet inte vad de vill
Ägarna är okunniga om vilka incitament som skapar de bästa resultaten
Lösningen på detta ligger hos bolagens styrelse. Det är styrelseledamöterna som vi ska ställa krav på. Vet de inte vad de har för uppdrag ( att anställa rätt VD se till alla ägares bästa och inte bara den egna maktsfärens) och vad de ska göra för att få det önskade resultatet har de inte i styrelsen att göra. Misslyckas de bör de bytas ut utan pardon även om de är alfahannar i en huvudägares koppel.
Programmet skulle kunna göras med flera grundkoncept som bas:
Dog Trainer ” Cesar”, Styrelsetränaren:Gustav Douglas kommer på företagsbesök och kolla in problemdirektörerna. Har en naturlig auktoritet och mopsar sig någon blir det munkorg på. Alla som varit på en bolasstämma med Gustaf vet att han med bara sin närvaro skapar en trygg atmosfär där VD glatt visar sina konster som t ex gå i koppel och inte bita den hand som föder den.
Fab 5.Sven Hagströmer, Mats Qviberg, Christer Gardell, Stefan Dahlbo och Anders Böös tar hand om den misslyckade slufsiga VD:n som inte kan leverera (och dessutom klär sig som en beravningsentreprenör), fixar till honom (altenativt skrämmer upp homon) och ser till att han inte bara charmar finansanalytikerna utan också ekonomijournalisterna.
Super nanny, Super Ingvar:Ingvar Kamprad kommer till det problemtyngda ostädade företaget med utmattade ägare. Han fixar snabbt motivationen genom sinnrika system med mål uppsatta på kylskåpsdörren och talar om för styrelsen att de måste engagera sig i företaget för att det ska kunna växa och bli större. De som inte sköter sig får ta time out, sätta sig i ett hörn och montera ihop den nya kontorsinredningen (från IKEA) som följer med paktet.
Du är vad du äter: Du är vad du ägerStefan Persson börjar med att ge en ordentlig avhyvling vare sig det behövs eller ej. Överviktiga balansräkningar sättes på svältdiet, alla bonussnacks slängs i slasken. Noggranna mått tas på längden och tvären. För att ingen ska kaxa sig i onödan tas närgångna förebilder av hela styrelsen iförda baddräkter från HM trend.
Det här var förbanne mig det finaste jag hört sedan jag konfirmerade mig!
Detta utbrister Byrådirektör H.K. Bergdahl när han hör hur den ädle (och smått fnoskige) Karl Bertil har delat ut postens julförsändelser med taxeringskalendern som bibel. Jag är böjd att brista ut i något liknande, när jag asmatisk och j-vlig sitter instängd högt över ett pollenbesmittat Stockholm , och försöker ta in vad Karl Bertil, förlåt jag menar Odell egentligen säger. AP-fonderna har fått nya ersättningsregler. Att de inte är särskilt bonusvänliga behöver man inte vara nobelpristagare i ekonomi för att räkna ut. Men de innehåller dessutom en tydlig fingervisning om att mina kära ägaransvariga kollegor ska använda sina ägarmakt och direkt och i dialog med övriga ägare verka för att riktlinjerna tillämpas så långt som möjligt även för företag som man investerar i. – Det är slut med att AP-fonderna ska kunna plädera mot regeringens förslag till att ta bort bonusar och rörliga löner (LÄS Telia och Nordea). Reglerna ska ha en folklig förankring.
Här har vi alltså en ägare som vet vad de vill och som vågar ge direktiv. Visst kan man säga att de är för små för att kunna påverka. Det stämmer men de är tillräckligt stora för att kunna skapa en förnuftig och seriös dialog med bolagen. Dessutom finns det säkert fler pensionsförvaltare som kan tänkas våga träda fram som bäng-bonusbekämpare om de slipper att stå ensamma mot smått föraktfulla företagsföreträdare.
Hur snabbt kommer det att gå att få ut någon effekt av kursomläggningen? Tja på onsdag får vi svaret. Då håller Ericsson sin årliga stämma. Vid denna stämma läggs ett belöningssytem fram som Folksam har varit kritisk till och röstat nej till i flera år. Varje gång vi drängar från instititionerna har varit på audiens hos Michel Treschow har det suckats och stönats. Några har varit rätt kritiska i sin argumentation men Michel har bara ruskat lite på sig trygg i förvissningen att det bara har varit en och annan lite mygga som har mopsat sig på själva stämman. Ska bli spännande att se om jag blir ensam nej-sägare i år också.
De som förvaltar våra pengar, dvs banker, pensions- och fondbolag, m fl är notoriskt och obegripligt dåliga på att inse skillnaden mellan tur och skicklighet. Det finns undantag, men det är detta som det stora flertalet aktörer på denna marknad förtjänar verklig kritik för. Hela branschen är genomsyrad av en self serving bias (ung självbekräftande tendenser) som närmast liknar en mass-psykos i högkonjunktur. Alla tror att det är deras förtjänst att pengar växer när börsen går upp och därför ska alla ha feta bonusar trots att i många fall en förståndshandikappad apa, bokstavligt talat, skulle klara jobbet lika bra som genomsnittet.
Vi lever i en konstig tid. Funderar fortfarande om regeringens riktlinjer är verkliga eller något jag bara drömt. Men de står där på hemsidan så det måste vara sant. Men vad innebär de egentligen? Riktlinjerna är tydliga i avseendet hur de ska tillämpas för de statliga AP-fondernas egna anställda. Ingen rörlig lön är tillåten för ledning och endast i begränsad omfattning för övriga anställda. Det är också tydligt att del-ägda bolag ska omfattas av riktlinjerna så långt det är möjligt. Vad som avses med dotterbolag är definierat i huvudreglerna för statligt ägda företag. men vad 17 menas del-ägda bolag? Kommer kollegorna på AP-orna att rösta nej till alla löner som rör sig?
En strikt tolkning av riktlinjerna torde innebära att AP-fonderna kommer att rösta mot ett stort antal av de ersättningsprinciper som fastställs av bolagsstämmor i noterade bolag. I ersättningsprinciperna ingår ofta både principer om rörlig lön, aktiebaserade belöningssystem och förmånsbaserade pensionslösningar. De borde även i konsekvensens namn rösta mot alla aktiebaserade belöningssystem som tas upp på bolagsstämmor.
Riktlinjerna bör få effekt på hur AP-fonderna röstar på bolagsstämmor och hur de agerar i de valberedningar som de ingår i.
En intressant fråga är hur de kommer att agera i andra typer av investeringar t ex i s.k. Riskkapitalfonder.
En mindre strikt tolkning skulle kunna innebära att man inte med automatik röstar emot utan istället genomför någon form av djupare analys i varje företag och inriktar sig mot att få system där rörlig lön och belöningssystem kan bedömas som rimligare.
Den första reaktionen från AP-fonderna är att de kommer att lägga ner sina röster vid de stämmor beslut om rörliga ersättningar eller ersättningsprinciper förekommer i avvaktan på tydligare direktiv.
Styrelserna för AP-fonderna kommer troligen att reagera kraftigt på dessa nya riktlinjer i det fall del-ägda bolag definieras som de företag som man äger aktier i. Kritiken kommer troligen att bli omfattande och möjligen så kommer en eller annan ledamot eller VD att lämna sitt uppdrag.
Det lutar åt att media kommer att sätta etiketten valfläsk på paktet. Hur allmänheten kommer att uppfatta Odells strypkoppel på APorna vet vi inte ännu. Mitt tips är att rätt många, i likhet med mig, har lite svårt att hänga med. Sen tycker jag lite synd om Östros också. Stackarn, vad ska han säga nu då? Denna gång kommer det inte att räcka med att åka till småland eller var han nu blev av när våra kära folkvalda diskuterade bonus i riksdagen senast. Men han har ju Vasakronan att trösta sig med.
I morgon blir det Ericsson. Där ska i alla fall jag rösta nej.
Hemma från Ericssons stämma. tre timmar och en kvart. Nytt rekord eftersom denna tillställning brukar ta minst 4 timmar. Nästan alla skötte sig. VD var som vanligt vältalig men såg lite trött ut. Han visade bilder från Afrika och pratade om Ericssons insatser för att få till en fungerande kamelmarknad i Somalia. Jo, det är faktiskt sant. Sen fick vi se online bilder från Ericssons favorite waste of time dvs havskryssaren som ideligen är ute på nya pigga äventyr. Nästan alla frågor var hyfsat vänliga. Aktiespararna ställde befogade frågor om resultatet hittills i år som Svanberg kunde svara på med hänsyn till den kommande rapporten . Lite konstigt att man inte kan tima ihop stämman med rapporten.
Belöningssystemet röstades igenom enligt alla konstens regler och med hjälp av små röstnings dosor. Jag vidhåller dock att det har stora brister: Ingen egen insats, är till alla anställda, har nedsida, är kopplat till anställning, är flerårigt och har tak på omfattningen. Programmet är komplext, stort, dyrt, nyckelpersoner får stor subvention på sina aktier, och resultatmatchningsplanen kan ge väldigt många gratis aktier. Prestationsinslaget är en försvinnande liten del och incitamentet är svagt.
Sen kom det där med kvinnor upp igen, för femtioelfte gången. Jag vill understryka att det inte var jag som började. I stället är det faktiskt så att dessa frågor nästan alltid tas upp av herrar i övre medelåldern. I vanlig ordning hade varken valberedningen eller styrelseordförande nått bra svar att komma med. Men då hoppade Svanbeg själv in i diskussionen. – anledningen till att vi har få kvinnor i Ericssons ledning (1 av 12 i koncernledningen) är att det är för få kvinnor som har den för Ericsson viktiga kompetensen civilingenjörsexamen. Det är bara 10 procent av dessa civilingenjörer som är kvinnor. Jag sa då, på mitt vanliga besserwisser-aktiga sätt , att det faktiskt var som så att 30 procent av civilingenjörerna idag är kvinnor. Svanberg kontrade med att han menade en viss grupp av civilingenjörer, de med telekominriktning. Nu är det ingen inriktning men jag tror han menade intikning på data och elektronik. Där har han en point andelen där ligger på ca 13 procent kvinnor.
Om man tittar lite närmare på de 12 personer ( en kvinna) som utgör Ericssons ledning så är 6 av dessa civilingenjörer. För två ytterligare anges den speciella inriktningen dataingenjör resp elektoringenjör. Det är mycket möjligt att dessa ingenjörer är riktiga fenor på telekom men det framhålls i vart fall inte i deras cv. Jag vill minnas att Svanberg själv är civilingenjör med inriktning på teknisk fysik.
Av de 10 styrelseledmöterna (två kvinnor) är 6 teknologer på olika nivåer. Två av dem med inriktning på elektroteknik.
KTH, Kungliga tekniska högskolan, redovisade i vintras en handlingsplan för jämställdhet och förslag till åtgärder för regeringen. Kvinnors erfarenheter skulle ge en direkt intressant samhällsnytta för sektorn, påpekas i handlingsplanen. Hur skulle det vara om Ericsson la ner lika mycket energi på att leta, odla och vårda kompetens på samma sätt som de lägger ner energi på sina båt- ochflygäventyr? Om de ägnade samma kraft åt framtidens kompetensförsörjning som de gör på sitt eget avlöningssystem?
I searchen för detta inlägg ramlade jag på följande inlägg på en teknolog blogg:
En civilingenjör är en person som har studerat ett visst antal högskolepoäng på ett läroverk där civilingenjörer examineras, och tillika i kurser som mestadels innehåller matematik, teknik och lite naturvetenskap. Dessa arbetar sedan ute i samhället med att formge ny teknik. De anställs på alla företag som har ett lilla minsta med teknik att göra, och sitter sedan mestadels inlåsta på ett kontor med en överfull mailbox och en datorskärm som visar kommandoprompten i ett program som heter MatLab. Detta program gör i stort sett civilingenjörer helt onödiga, eftersom det är monstruöst otroligt på allt som har med matematik att göra och kommer att spela samma roll i vårt framtida samhälle som Skynet gör i terminator-filmerna. Varför studerar någon då till civilingenjör? Jo, man får vara med i spjutspetsen för ny teknologi, man får använda hjärnan till att knäcka hårda tankenötter varje dag, och man får (vanligtvis) oförskämda mängder pluring.
Läs också gärna Chalmers ordbok. Vem har sagt att teknologer är tråkiga?
Detär lite lustigt med synen på det ägnande som Folksam fick i knät. Ena dagen är dett världens sämsta affär och Folksams sparare är lurade, andra dagen är det världens bästa affär och Folksam har mer eller mindre fått banken till skänks. Lånar man ut pengar mot säkerhet och sedan begär in panten när belåningsgraden blir för hög, då är man tydligen lånehaj. Hur det nu blir med denna saken kan bara framtiden visa. Och hur man än vänder sig så har man ändan bak.
När SVT hittar på nya programkoncept blir man alltid lite skeptisk. Jag hade därför kanske inte så skyhöga förväntningar på det nya reality programmet Drakgrottan. Men jag blev positivt överraskad. Det var riktigt spännande. Modiga entusiaster som gör något som ligger väl i klass med att sjunga en stump hellre än bra för idoljuryn. Modigt att våga sig på att pitcha sina affärsideér för ett gäng som verkligen lever upp till epitetet drakar. Har studerat personligen studerat några av dessa drakar på närmare håll och de är inte att leka med. Befriande seriöst men samtidigt kittlande läskigt. Ingenjören som hade hittat på den fiffiga bilstolsryggan, hade inte en susning om vilka drakarna var och även det hade sina poänger. – Vad har du för kompetens att bidra med frågade hon . Tänk om detta kan göra att en bråkdel av de yngre (och kanske även äldre) som tittar kan bli inspirerade på samma sätt som alla artist wannabe:s blir inspirerade av Idol. Det jag gillade allra mest var att aspiranterna fick så tydlig och rak kritik. Saklig och underbyggd vänligt framförd kritik. Vilken ljuv musik!
Var i Umeå igår på Svea Festivalen inbjuden för att tala om jämställdhet och kvinnors villkor i näringslivet . Det är en mycket positiv tillställning med både humor och glamor. Men, som på alla kvinnofestivaler, så finns det ett bittert understråk. Kvinnor har lägre lön, sämre villkor och lägre pension. Jag säger bitter för det är svårt att beskriva det på något annat sätt. Det är så förbaskat inproduktivt att vi inte ens i denna dag har kommit förbi dessa frågor som borde vara hygienfrågor. Ska det vara så in i helsikes vårt att göra lönekartläggningar och rätt till de skevheter som finns? Är det något man borde lagstifta om så är det just det!
Det finns så många andra frågor som rör de bitvis problematiska förhållandena mellan könen som det är mycket svårare att komma till rätta med. Allt tjafs om vilkor och diskriminering i arbetslivet tar kraft i från dessa viktiga frågor.
Jag har funderat mycket på vad det är som gör att det finns så många män som hatar kvinnor. Ser man till hur gruppen män har behandlat gruppen kvinnor genom åren så borde det vara tvärt om. En lite pusselbit blev ja varse idag. Det var i kön på H&M där jag var tvungen att panikhandla en skjorta. Framför mig i kön stod en kvinna med sin lille son. Hon var en typisk östemalmsmamma, lite Victoria Beckham style med dunväst och solglasögon. (Okey jag hade också dunväst så jah är inte emot själva klädesplagget). Sonen var cq 4-5 år. De skulle köpa kepsar. Östemalmsmamman höll i två. En typisk tjej keps i ljusblått med rosa blommor och en begie med H&M:s fusk polosymbol. Grabben höll en ljusblå med spindelmannen tätt tryckt mot bröstet. Jag tänkte tillbaka på hur det var när min numera inte så lille son, hade sin spindelmannen period. Det är endast positiva minnen. Min son inte bara klädde ut sig till spindelmannen – han var spindelmannen. Tror att vi köpte fyra olika set i olika storlekar genom åren. Allra mest tyckte han om sin mask. Han var så otroligt söt när han hade den på sig och hans platina blonda lockar stack ut bak i nacken. Jag log därför lite och tänkte att nu blir mamman tvungen att köpa en östermalmskorrekt-keps i begie som han aldrig kommer att ha på sig och en ljusblå spindelmannen som han kommer att ha tills den faller sönder. Det heska in träffade dock att när de kom fram till kassan så tog mamman kepan ifrån den lille och gav den till kassörskan och sa – Den här ska vi inte ha. Grabben brast ut i tårar! Han grät så det stänkte och det gjorde så ont i mitt hjärta att jag höll på att börja grina själv.
Jag tror att så länge kvinnor håller på på detta vis och trycker tillbaka sina söners försök att ta för sig av sin manlighet så får vi finna oss i att de hämnas senare i livet genom att hävda att vi inte är kompetenta nog, att vi ska ha lägre lön.
Ser till min lättnad att vi nu kommit mer än halvvägs i bolagsstämmo-säsongen. Tack och lov. Sittfläsk är visserligen inget jag lider direkt brist på men det finns gränser även för en väl insutten bakdel. Jag har gått på ett tjugotal. Varje stämma varar i minst 3 timmar ofta 4. Kan visserligen vara informativt att höra VD anförandet. Det är inte direkt några retoriska mästerverk men ändå rätt kul att lyssna på. Ibland låter de som om de sålde knivset på torget och ibland som om de leder en katolsk mässa.
Sen kommer frågorna från aktieägarna. Det kan vara rätt, ja vad ska man säga? Intressant? Merparten är befogade önskemål om förtydligande men sen har vi också de mer udda varianterna. Den som brukar lyssna på radioprogrammet Ring P1 känner igen sig. Klagomål på förtäringen är en klassiker frågor med anknytning till kundförhållanden är en annan. – Varför har ni tagit bort bankböckerna? (Fast inte så här snärtigt formulerat utan mera omsorgsfullt och framfört i en takt som får en lus att framstå som en sprinter.) Varför är det så dålig täckning i X-mo där jag har min sommarstuga? Vad gör ni med alla pengarna ni får? Varför måste ni ha så stor bonus ni tjänar ju redan mer än 150 tusen dagiskfröknar?
En och annan besökare kan vara ganska excentrisk. En välkänd profil brukar ha si sådär 15 frågor som han framför med tryfferade med latinska citat. Stämningen på stämmorna skrämmer ibland. Vid något tillfälle har jag faktiskt börjat spana efter utgången när stämningen blivit väldigt hätsk. (Jag lugnade mig dock när jag insåg att merparten av besökarna var 70+ och tänkte att än kan jag väl försvara mig mot en pansjo med käpp om det behövs. )
Aktiespararna drar alltid sitt strå till stacken. De har ibland långa listor som tar evigheter att dra igenom. På HQ:s stämma blev Mats Q tillslut så irriterad att han sa: – Nu har du pratat dubbelt så länge som VD tycker du inte att det räcker nu? En annan gång hade en entusiastisk bolagsbevakare hittat ett kommateringsfel på sidan 33 som han gjorde et stort nummer av. Mestadels är det dock aktiespararna som verkligen bidrar till kvaliteten. De engagerar sig verkligen i stämmorna till skillnad från begravningsentreprenörerna längst fram. Jag talar då om dem som sitter på majoriteten av rösterna dvs de stora ägarna och institutionerna. De säger oftast inte ett endaste pillekvitt om nått.
I år har mina och jag kollegor från Folksam försökt förbättra statistiken och därför pratat på alla stämmor vi deltagit vid. Försökt fila fram något vettigt att säga utifrån den analys vi gör av bolagen. Det har handlat om miljö och belöningssystem. Ris och Ros. Om vi fått några svar? Nej inte många inte. I bästa fall något om att ja ha joho det ska vi tänka på, i sämsta fall rena verklighetsförvanskningar. Frågan varför bolagen envist hänger fast vid stämmoinstitutet är därför en gåta. I många andra länder har man övergivit denna form för distansröstning. Ett smidigt sätt att vara aktiv som aktieägare. Men det är klart – då hade vi ju inte fått se mannen kom till en bank stämma iförd en trasig skjorta, långkalsonger med shorts utan på och en keps som det stod ”No Cash” på eller fått höra den lilla tant som brast igråt på en annan stämma därför att ordföranden skulle gå i pension.
Uttrycket kommer från ”Hemma Hos”. Det utmärkt roliga radioprogrammet med Kjell Alinge och Janne Forssell som sändes på sjuttiotalet. (ljudfilen finns på denna adress. Välj nr två Röd knogkultur). Nya tider kräver nya ideér. Detta är ett faktum som de flesta inser. Dett gäller både röda och blåa laget. Staten har insett att de har en del ”löss på sin kropp”. Det gillar man inte och därför har en luskam inhandlats. Svenskt Näringsliv har en annan uppfattning. Lössen behövs, tycks Stefan Fölster mena. De är en del av den biologiska mångfalden.
- Om man verkligen vill skada tilltron till näringslivet och marknadsekonomin då ska man som en del företrädare, det tycker jag man även ser hos Svenskt Näringsliv, agera som att man är ett särintresse för väldigt rika personer och driva frågor utifrån vad de personerna har för intressen. (Borg i SR:s Lördagsintervju)
Det är inte oväntat att de största bonusklipparna är kritiska. Man ska ha en kam menar Stråberg på Lux. Men den ska ha glesare mellan taggarna.
– Man måste titta på det här på ett nyktert och balanserat sätt. Sedan är jag den första att hålla med om att det funnits excesser, inte minst i USA. Men jag tycker att det är väldigt farligt att dra alla över en kam, säger Hans Stråberg
Låt oss därför titta lite närmare på Electrolux belöningssystem:
Electrolux har en i grunden komplex ersättningsstruktur med höga nivåer. Den är topptung då endast ett fåtal chefer får tillgång till de rörliga aktiekursrelaterade delarna i ersättningen.
Nytt aktieprogram med samma struktur som de för 2004-2006 klubbades igenom på
årsstämman 2008.
Pensionssystemen är komplexa med tre typer av ålderspension, samt sjukpension och
efterlevandepension. Borde pensionslösningen reformeras och förenklas?
VD är generöst avlönad med stora rörliga delar, aktierelaterade ersättningar och pension. Är nivåerna rimliga?
Ersättning till koncernledning är även den generös och i nivå med VD för många stora
börsföretag. Är dess nivåer rimliga?
Inga incitamentsprogram finns för samtliga anställda. Finns skäl att överväga detta?
Inför Årsstämman 2009 föreslås ytterligare ett aktierelaterat incitamentsprogram enligtsamma princip som tidigare.
Programmet är relativt enkelt med få deltagare, ett enda instrument, fastställda målvärden och en enda prestationsparameter. Viss formell information saknas, som hur kostnader hanteras iresultaträkningen. Inslaget av incitament i prestationsparametern är lågt då utgångspunkten är historiskt lågt. Det är oklart hur beräkningen av prestationsparametern går till. Frågan är också om tre år är tillräckligt långsiktigt. Incitamentsprogrammet kräver heller inte någon ekonomisk insats från deltagarna vilket skulle vara önskvärt. Det är ur aktieägarsynpunkt förkastligt att ny information kommer att presenteras först på stämman. Det är dock ingen information som förändrar slutsatserna i analysen.
Folksam röstade mot förslaget. Hur tror ni AP-fonderna hade röstat om de hade varit tvugna att rösta?
- Egentligen är det inte bonusfrågan i sig vi reagerar på utan principen att man går in och styr AP-fonderna politiskt. Man gör ett avsteg från principen att AP-fonderna inte ska användas för politiska syften. (Arnegård Hansen)
Tittar man på förslaget i Lux på ett sansat och neutralt sätt så är chansen hyfsat stor att man kommer fram till samma slutsats som Folksam gjorde. Att ge AP-fonderna en chans att agera rationellt utifrån ett ägarperspektiv är ett steg framåt. Även staten måste få chansen att agera som en tänkande ägare och i vissa fall som avlusare. Någon större risk för att en eventuell annan linje från oppositionen eller medborgarna tror jag inte man behöver oroa sig över.
Det finns många sätt att lura sig själv och andra. Ett som jag har retat mig på länge är när man lyfter fram någon annan och dennas kvaliteter med det underliggande syftet att förhärliga sig själv. Jag vill understryka att jag själv oftya hemfaller åt detta beteende men det gör det inte mindre retligt. Ett tillfälle när detta ofta förekommer är när det talas om kvinnor och kompetens. Kvinnor är som bekant vanligtvis inte kompetent och erfarna utan duktiga.
Duktig är ett adjektiv som nästan bara andvänds om barn, hundar och kvinnor. Genom att såtta detta epitet på en person får man det att låta som om man ger beröm men samtidigt är det ett förminskande av personen. Om man istället använder synonymerna skicklig eller kompetent som adjektiv och person istället för kvinna så får bedömningen en helt större tyngd.
”Kajsa Anka är en väldigt kompetent person”
Ett annat exempel är män som talar om sina fruar. De kan säga t ex
”Min hustrun, som är en mycket intelligent /begåvad/klok kvinna, brukar sägan bla bla bla”.
Det som de lägger i fruns mun är ofta precis det som de själv tycker men det blir liksom trovärdigare när det kommer ur en annans mun. Vad är syftet med dessa uttalande? Att tala om att de har en smart partner och därigenom tala om hur brainy de själva är? Att ge en åsikt en större tyngd? Att vinna poänger på hemmaplan genom att hålla fram sin partners höga begåvning?
Sättet på vilket de blir lurade är mer oklart. Klart är dock att välbeställda män är de som gynnas. Smaka på uttrycket välbeställda män. Fram tonar en rad av välbeställda herrar som medvetet skor sig på de stackars oförstående kvinnornas bekostnad. (Huruvida välbeställda kvinnor tjänar på avdragsrätten framgår inte. Men det kanske inte finns några i vanlig ordning.)
Det blir problematiskt när man på detta sätt ställer män och kvinnor emot varandra. Dessutom när man skiljer ut delmängder som välbeställda eller lågavlönade. Det som egentligen är en fördelningspolitisk fråga blir hux flux en jämställdhetsfråga. En seriöst syftande politiker som vill diskutera pensioner ur ett jämställdhetsperspektiv borde hålla sig för god för detta enkla knep. Vill man se på pensionsfrågan i ett jämställdhetsperspektiv så bör man snarare fokusera på det faktum att många kvinnor kommer att få en väsentligt lägre pension än män trots att de har samma lön. Unionen har gjort en informativ sammanställning över detta fenomen som beror på att föräldraledigheten inte utnyttjas lika av män och kvinnor. Här skulle ett förslag om att den förälder som väljer att utnyttja mindre än 50 procent av sin föräldraledighet ska sätta av en extra pensionsinbetalning till den hemmavarande för att kompensera för bortfallet i pension, kunna göra verklig skillnad.
Alternativet till att spara till sin pension är att inte spara. Svårt att se logiken i att det skulle förbättra pensionsläget för kvinnor. Egentligen så är han nog istället sugen på de dryga 4 miljarder som avdraget kostar. De skulle göra bättre nytta i kommunernas fickor tycks han mena. Flera politiker verkar vara inne på samma linje. Förmodligen lockade av att få in mer skatt utan att behöva höja den.
Det är också scray att det finns mellan 190 000 och 250 000 personer idag som inte omfattas av tjänstepension utan förväntas överleva på den allmänna pensionen. Då är dett rätt bra att vi har en hel del 40-talister som kommer att gå i pension framöver. De uttnyttjade skatteavdragen friskt på 80-talet och borde därför få ett ganska rundnätt tillskott utöver den vanliga pensionen. Detta gör dem till välbeställda pensionärer men också till välkomna skattebetalare.
Idag har jag träffat en av den svenska börsens riktiga tungviktare. Inte i rent fysisk bemärkels3 för Anders Narvinger är både smärt och lång. Jag har varit med i en jury som har tagit fram vinnaren till utmärkelsen ”börsens bästa ordförande”. Att Narvinger var en kandidat är nog ingen överraskning för någon. Det är med andra ord en välförtjänt utmärkelse. Narvinger tillhör ett exklusivt urval av unga teknologer som fick sin bildning i ABB gänget hos Percy på 70 och 80 talen. De finns nu på en rad höga poster i svenskt näringsliv. Någon har räknat ut att det gamla ”ABB-gänget” styr över 30 procent av den svenska börsen. De har de gjort galant i många år men frågan är om det räcker för framtiden? Vi ser att det inte tillkommit mer än en (1) enda kvinna ibörsbolagensstyrelser hittills i år. Lagstadgad kvotering som det enda effektiva medlet.
Jag tycker mig kunna se ett visst samband mellan att grabbgängen från 80-talet håller ihop och att dagens valberedningar fortfarande tycks mena att det inte finns några kompetenta kvinnor som platsar i företagstoppen. Ofta framförs behovet av utbildning och allmän pepping av kvinnor som botemedlet. Jag tror att det är fel väg att gå.Jag är också skeptisk till om vi behöver mer genusforskning och kvinnosatsnings projekt. Är det några som borde gå på kurs så är det grabbarna i de tajta nätverken. Är det något det borde forskas om är det hur näringslivet kan vitaliseras. Det är mycket olyckligt om företagen missar chansen att rekrytera kvalificerad personal på grund av att man har en låsning vid ett visst kön eller ett visst näterk.
Vi behöver företasgsledare som förmår inse värdet av ett arbetsliv där företag och medarbetare kommunicerar om verksamheten, värdeskapande, ansvar, hur arbetet utförs, vad som är viktigt för kunder och därmed om förutsättningarna för bättre lönsamhet, individuell utveckling och fler jobb.
Vi behöver få ordning på strukturen i den svenska lönebildningen. Industriavtalen har haft en stabiliserande och positiv effekt under en lång rad av år. Men samtidigt har de högsta chefslönerna i vissa fall skenat ”Följa John-beteendet” har förstärkts genom att de bäst lottade har jämfört sig med varandra.
Kopplingen mellan lönebildning och de företag och de direktörer som denna lönebildning omfattar är för svag. Lönesättning för chefer måste hanteras i den verksamhet där intäkter skapas .
Lite optimism hade inte heller skadat även om jag tycker att Vatten fall i den här videon har gått lite för långt. (Kolla särskilt in VD:n när han rockar loss på slutet. Det måste ha spelats in innan bonusstoppet infördes)
–Men jag hoppas och förväntar mig att det kommer en andra våg nästa år. En jämn könsfördelning, det vill säga åtminstone 40 procent kvinnor i styrelserna är det givna målet på sikt. Helst redan nästa år, även om jag inser att det inte är realistiskt, säger Nyamko Sabuni.”
Precis som jämställdhetsministern säger så ligger ett stort ansvar för att rekrytera kvinnor till ledande positioner hos företagsledningarna. Men vad Sabuni helt glömmer bort när hon skriver brev till ordförandena är att det ärvalberedningar som väljer ut kandidater till börsbolagens styrelser. De är den största maktfaktorn när det gäller vilka som hamnar på företagens ledande positioner.
Valberedningarna har i det tysta en viktig och ansvarsfull uppgift. Personerna i valberedningen ska använda sina egna erfarenheter, sin kompetens och sitt kontaktnät för att vaska fram, för bolagsstyrelsen, lämpliga personer. Valberedningens sammansättning påverkar självfallet vilka kandidater som de tar fram. Om en valberedning exempelvis enbart består av tekniker, är det sannolikt att man föreslår en övervägande del teknikutbildade ledamöter till styrelsen. Om en valberedning enbart består av människor som gått i SSU tillsammans, så är det sannolikt att man kommer att välja ut många socialdemokratiska kandidater.
Det är inte konstigt. Dels handlar det om en elementär gruppsykologi, man väljer helst någon som liknar en själv och gruppen. Och dels handlar det om ens bakgrund och erfarenheter som ju styr det kontaktnät som man har att tillgå.
Men denna problemdefinition understryker vikten av att sätta ihop en valberedning som har den bredd, både kompetensmässigt och erfarenhetsmässigt, som bolaget efterfrågar i sin kommande styrelse. Och detta är intressant.
För i några av Sveriges mest välkända börsbolag, såsom Handelsbanken, Telia och Volvo har man i år haft valberedningar som enbart bestått av män. Det är dubbelt underligt eftersom dessa bolag i hög grad vill sälja sina produkter till både män och kvinnor. Rimligtvis borde de se värdet i att ha en välbalanserad och mångfacetterad styrelse.
Så vilka slutsatser kan man då dra av att det i valberedningarna, inför stämmorna i år, för 147 stora och medelstora börsbolag bara satt 10 procent kvinnor?
Det finns inte tillräckligt många kvinnor som har den kompetens och erfarenhet som behövs i svenska bolagsstyrelser.
Av de studenter som utexamineras från universiteten varje år är 65 procent kvinnor och i vår regering, som ska styra landet, är 10 av 22 ministrar kvinnor. Om man hävdar att kompetensen inte är tillräcklig vore det intressant att höra vilka parametrar som värdesätts i våra bolagsstyrelser; ålder, utbildning – eller kanske kön?
Svenska börsbolag, som verkar i traditionellt manliga branscher såsom skog och industri, är inte betjänta av en styrelse med hälften kvinnor.
Med den logiken borde i så fall företag som verkar i traditionellt kvinnliga branscher ha bolagsstyrelser som till övervägande del består av kvinnor. Så är det ju definitivt inte. Och för bolag som Handelsbanken, Telia och Volvo som vänder sig till både män och kvinnor finns det ju i så fall ingen anledning att ha en valberedning med enbart män.
Bolagsstyrelser består i hög utsträckning av 40-talister och 50-talister. När dessa gick sina universitetsutbildningar i ekonomi eller teknik fanns det få kvinnliga studenter.
Drygt 25 procent av männen i svenska bolagsstyrelser yngre än 40 år. Detta betyder att det inte finns någon fastslagen ”åldersgräns” för när man ska kunna komma in i en bolagsstyrelse. Tvärtom finns det en stor fördel att rekrytera yngre, kompetenta ledare för att förbereda sig inför 40-talisternas utträde på arbetsmarknaden.
Jag skulle gärna vilja veta hur storägarna i Handelsbanken, Telia och Volvo resonerar när de sätter ihop en valberedning med enbart män. Tror ägarna i Handelsbanken att det bara är kvinnor som pensionssparar? Tror Telias ägare att det bara är män som surfar och pratar i telefon. Eller Volvo som enbart har en kvinna i styrelsen tillsammans med åtta män. Är det verkligen bara män som köper bussar ? Varför har inte dessa stora, stolta, svenska bolag en enda kvinna i sina valberedningar?
För det handlar ju bevisligen inte om kompetensbrist. Det handlar inte om att bolagen säljer produkter till en utpräglat manlig målgrupp och det har uppenbarligen inte med ålder att göra.
Är det verkligen så enkelt, att rekryteringen av styrelseledamöter sker under en och samma rubrik; ”man söker man”? Berörda storägare får gärna maila mig och förklara, för jag förstår faktiskt inte.
Man skulle behöva vända på hela begreppsvärlden när det gäller ersättningar. Det finns många föreställingar om att pengar löser alla problem. Men i så fall så skulle ju lösningen på finanskrisen vara att betala ännu större bonusar? Det finns en allmänt spridd uppfattning om att man ”måste betala höga ersättningar för att få de bästa talangerna”. Detta resonemang verkar vara den bärande tanken i dagens debattare i Svd, författad av Spendrup och Wallenberg Jr.
Det skulle faktiskt kunna vara så att genom att betala de höga ersättningarna så får man endast den typen av människor som värderar monetär ersättning, andra personer med andra drivkrafter faller bort. Det måste inte alltid vara så att livets mening räknas i monetär ersättning
Tuffare ersättningsregler kan leda till avhopp från såväl banker som andra företag. Det är förstås ett problem om alla hoppar av samtidigt men det lär ju knappast hända. Att en del gör det kan istället vara rätt bra. Med lite tur startar de nya företag eller ägnar sig åt nystartade företagen och hjälper till att utveckla dessa ideer. Finansindustrin skulle också må väl av att bli lite mindre koncentrerad. Sverige är ett litet land och det är inte bra om alla finansiella talanger samlas i banksektorn och ägnar sig åt att smörja upp ett finansiellt system som ofta rör sig fortare än vad som är lämpligt. Om en del High flyers från finans sidan tog på sig blåstället och började jobba i industrin skulle det förmodligen bara vara bra. Vi behöver också få in personer med en annan bakgrund i de finansiella företagen. Innovationstakten har varit för kraftig.
Om risktagarna istället sprids ut till mindre företag så får man inte heller samma systematiska risk som man får om detta beteende koncentreras i finanssektorn. Riskkapitalbolagsektorn är ett utmärkt ställe att återvinna bonusstinna räknenissar i. Även andra bolag har ett lysande tillfälle att rekrytera bank och finansfolk just nu.
Obama har ju satt ett tak på lönen till 500 000 dollar för banker med stödpengar. Borg och Odell verkar vara inne på ett liknande spår. Vi hade ju en lång period från 30 talet fram till 80 talet då banktjänstemän visserligen var avlönade men det var inga fantasilöner. sedan undan för undan under högkonjunkturer så drogs en massa talangfulla och ambitiösa personer in i den finansiella sektorn och detta gjorde att de moderna belöningsprogrammen togs fram konvertibler först och sedan allt mer fantasifulla och komplicerade varianter.
Det är heller inte bra att lönegapet till övervakarna är så kraftigt. Kan vi få se en ström över till andra sektorer kan det vara positivt. Det kanske inte är lika sexigt som att vara en bonuslyftande bankdirektör men jag tror att de skulle kunna komma att upptäcka att det finns stora sociala vinster för dem att göra.
Det är Kanada som tjänar stora pengar på att man börjar utvinna olja i Alberta. På 20 år beräkas Kanada tjäna nära 800 miljarder kr i skatter och avgifter på utvinningen. Detta är naturligtvis en viktig inkomstkälla för hela landet och framför allt provinsen Alberta. 550 miljarder kronor har investerats eller kommer att investeras. Man beräknar att 15 procent av världens oljereserv finns i Kanada. Oljesanden finns på en yta av 141 000 kvadratkilometer. Att Kanada mer och mer kommit att framstå som en bakåtsträvare i klimatfrågan är kanske inte så konstigt.
Det är ett fasligt besvär att få upp oljan ur sanden. Ligger den ytligt kan man gräva fram sanden, två ton oljesand krävs för ett fat olja, ligger den djupare så måste man pumpa ner ånga för att oljan ska lösa ut från sanden och kunna pumpas upp. Detta är mycket energikrävande. Omräknat till olja krävs två fat olja för att producera tre fat olja. Den energikrävande produktionen av olja från oljesand ger koldioxidutsläpp som är tio gånger högre än vad man har vid utvinningen i Nordsjön. Dessutom är man nere på grundvattenivå och det finns risk för att grundvattnet skadas.
Som extra lök på laxen ser det för dj-vla hemskt ut både under själva utvinningen och efteråt och det finns rapporter om hälsorisker för närboende och arbetare.
Många av de stora oljebolagen kastar lystna blickar på det svarta guldet gömt i sand. StatoilHydro är en av dem. StatoilHydro satte 2007 igång ett projekt som syftade till att utveckla en metod att utvinna oljesanden på ett miljömässigt bättre sätt. Inte mycket har hörts om detta projekt sedan dess och företaget pratar mer och mer om den stora finansiella potential som finns i verksamheten och mindre och mindre om problemen. StatoilHydro är ett oljebolag som har gjort stora framsteg när det gäller att arbeta med miljöproblemen som kommer från företagets verksamhet. Det riskerar man att kasta bort nu, eller kanske man skulle kunna säga att det rinner ut i sanden.
Det handlar som vanligt om pengar. Kanadas pengar, Oljebolagens pengar och dina och mina pensionspengar via vårt pensionssparande. Hur mycket är vi beredda att avstå? Vissa pensionsfonder använder sin ägarmakt för att påverka bolagen andra väljer att inte göra något.
Har varit och lyssnat på den i Lundin Petroleum nyvalda styrelseledamoten Dambisa Moyo. Hon han skrivit en bok om de problem det västerländska biståndet orsakat på hennes hemkontinent Afrika. Hennes resonemang går ut på att det bistånd de industrialiserade länderna har stjälpt mer än hjälpt kontinenten. De främsta problemen menar hon är att hjälpen är oändlig i tid mätt. IMF har varit aktiv i över 60 år och man ser inget slut på hjälpperioden. Att förlita sig på extern hjälp har också underminerat utvecklingen av styrningen i Afrika menar hon. De olika ländernas regeringar har inte blivit tvugna att ta tag i de för statsmaktens basala åtaganden som vård, skola, skydd och omsorg. Korruptionen och byråkrati har dessutom gynnats av hjälpinsatserna menar Dambisa. jag tycker att hon har rätt i mycket även om jag inte är lika extatisk som Timbros representant var på mötet (men heller inte lika ointresserad som SEB:s). Demokratifrågorna måste också tas i beaktande! Kolla själv här om du är intresserad.
Aha, nu har vi fått veta vad kvinnobristen i bolagsstyrelsen beror på! Den beror på att det är en brist på kompetenta kvinnor. Detta slås fast av en av börsens mesta styrelseproffs Sverker Martin-Löf. Han upplyser oss om att det finns fler kompetenta män än kvinnor. Ja, han borde ju veta att det är svårt att hitta kompetenta styrelseledamöter. I Skanska där han är ordförande, hittade man inte en enda kvinna på hela jorden som var kompetent nog att kunna tillföra något till styrelsen. Han hittade knappt en enda man heller för den delen. Som tur var hade före detta VD:n i Skanska godheten att komma tillbaka till bolaget som styrelseledamot. Det var väl hyggligt av h0nom! Annars hade kloning av Sverker varit enda alternativet.
Samtidigt har Caroline af Ugglas på Skandia, och ett av börsens mesta valberedningsproffs, kommit fram till att kvinnobristen kan skyllas på ägarna till börsbolagen. Detta är också en mycket nyttig upplysning som tar mig ur villfarelsen att den berodde på att män kvoterade in män i styrelsen alternativt att det råder en permanent kärring-pest som tar livet av alla kompetenta kvinnor. Jämn könsfördelning ger dessutom en bättre utvecklig i företagen säger Ugglas. Det är nog därför hon har jobbat så extremt hårt med kvinnorekryteringen i de 10 börsbolag där hon sitter i valberedningen. Det är faktiskt hela 25 procent av ledamöterna i dessa styrelser som är både kvinnor och kompetenta (mot ca 19 % i snitt).
Jag brukar inte hålla på med vadslagning men om jag nu skulle göra det så skulle jag kunna sätta en rätt avsevärd slant på att lagstadgad kvotering av kvinnor till svenska företag blir en realitet innan nästa val. Jag tror på detta därför att börsbolagens valberedninar inte har kunnat visa att de klarar av att genomföra könsneutrala rekryteringar på egen hand och därför att förtroendet för företagsvärlden nu, mitt i krisen, är lägre än på länge.
Det finns en rad bärkraftiga argument mot lagstadgad kvotering. Det allvarligaste är av pricipiell natur: Det är fel att bekämpa diskriminering med att diskriminera. Men denna typ av filosofiska resonemang brukar inte bita på politiker och det lär inte göra det denna gång heller. Dessutom finns det Norska exemplet. Det saknas nämligen totalt norska män som har blivit bortkvoterats ur styrelser. Inte ett enda fall av mansdiskriminering har kunnat noteras. Det är faktiskt lika sällsynt som bortkvoterade manliga politiker sedan ”varannan damernas” infördes frivilligt för snart femton år sedan. Tiden är helt enkelt mogen för varannan damernas även i börsbolagen.
Jag vet inte men jag tror att det är Pernilla Ström man ser längst bak skakandes galler i kvinnofällan. Leif Östling på kompgittar, Sverker Martin-Lööf på trummor, Anders Nyren på bas och Svanberg som lead singer
Har varit på paneldebatt hos styrelsekvinnor.com. Temat var om det ska dröja 23 år tills dess vi ser bolagsstyrelser som innehåller ledamöter som valts för sin kompetens och inte pg av kön. E24 var där och filmade så det kommer kanske att sändas någon eftermiddag. Kan ni inte tåla er så kan ni läsa VA:s Camilla Wagners referat här. Patrik Tigerschiöld är ett riktigt styrelseproffs med sina 23 uppdrag i olika aktiebolag och Raoul Hasselgren är ett fd dito. Båda två var rädda, Patrik, eller Tigger, som vi kallade honom när han jobbade på Enskilda och jag på banken, var rädd för att kvinnor som kvoterats in i styrelser skulle vara för mesiga och inte våga säga ifrån. Tigge varnade också för att det skulle bli väldigt jobbigt för valberedningarna att leta upp ”exotiska varelser” till styrelser. Det är vackert att han månar så om de stackars valberedarna. Raol var rädd för att familjebildningen och då särskillt amningen var ställde till problem för kvinnors karriärer. Det är ädelt av denne Riddare av Finland att tänka på oss digivande exotiska varelser. Det är kanske därför det finns ett amningsrum på hans gamla arbetsplats NK? En fasilitet jag utnyttjade frekvent en gång i tiden. Ibland faktiskt tillsammans med min gode vän fd skandiadirektören som trots sitt kön faktiskt både vårdade och utfodrade sitt spädbarn.
Det är inte så konstigt att finansfolk prioriterar sin egen kortsiktiga vinning framför kundernas. Det konstiga är att kunderna har tillåtit dem att göra det.
Det är inte så konstigt att Wanja Lundby Wedin eller nån annan styrelseledamot tar med sig maken när hon ska på konferens. Det har män gjort i alla tider och på internationella konferenser finns det ofta särskillda program för fruarna, så de har nått att göra när gubben sitter i möte. Det konstiga är att en organisation som LO inte har full koll på vilka regler som gäller och att inte de som administrerar aktiviteterna inte hjälper till att hålla koll.
Det konstiga är inte att samma make jobbar i den organisation där hustrun är chef eller att han jobbar trots att han är pansjo. Det konstiga är att han vill jobba där och att hon vill ha honom där. Jag har svårt att tänka mig något värre yrkesliv än behöva bossa eller bli bossad av sin egen man. Usch och Fy! Jag ryser bara jag tänker på det. I många banker förekommer det också att stora delar av samma familj jobbar, ni vet fru bankdirektör, herr bankdirektör och unge herr bankdirektör, lite som löjliga finansfamiljen.
Det konstiga är inte att media skriver om ”Riva del Sol” – äventyr. Den här typen av nyheter appelerar till något som verkligen går hem hos de flesta nämligen dödssynden avund. Det konstiga är att media inte ägnar varje dag åt liknande skriverier eftersom det är så vanligt förekommande. Och hur gör alla politiker när de reser runt? Får Filippa skatta för 25 % av rumskostnaden varje gång hon åker med maken så lär det bli ganska dyrt att vara statsministerns fru. .
Det konstiga är inte att Odell återigen lägger sig i AP-fondernas administration. Det konstiga är att alla partier var så eniga när man byggde upp ett system men parallell administration och flerdubblade kostnader. Economy of scale any one?
Det konstiga är inte att det ibland händer att man blir magsjuk efter ett besök på en restaurang. Det konstiga är att jag, trots att detta just inträffat, fortfarande tycker att käket igår, med mikrober och allt, fortfarande var ganska gott.
De största koldioxidutsläppen i Sverige kommer från transporter, industri samt el- och värmeproduktion. Det är inom dessa sektorer som det mest effektivt minska de klimatpåverkande utsläppen.Den höga energianvändningen inom industrin beror på att det handlar om utvinning, bearbetning och vidareförädlingen av råvaror som exempelvis järnmalm och skog. Det är lönsamt för industrin att effektivisera och utsläppsrättigheterna behövs som ett viktigt styrmedel. Användning av olja som energikälla har minskat kraftigt sedan 1970. De viktigaste energibärarna för industrin är el och biobränsle som båda har en andel på vardera drygt 30 procent.
Inom transportsektorn sker en snabb utveckling av gasdrivna fordon med förnybar gas. Scania kommer med en ny gaslastbil till hösten. Etanol-lastbilar finns också men det är ett stort problem med dessa. Ska du använda en etanoldriven lastbil för att transportera gods t ex från Stockholm till Trelleborg så går det bra att köra ner den. Men du kommer inte hem. Det finns nämligen inget tankställe för lastbilsetanol E95 där. Hur svårt kan det vara att bygga några strategiska tankställen längs lastbilsfarvägarna? Det pratas en hel del om att förstatliga företag av och till. Jag har oftast väldigt svårt för den typen av lösningar. Men när det gäller tankställen börjar jag luta åt att det är dags för politikerna att gripa in. Bygg ett par ordentliga tankställen gärna med flera av de olika alternativa bränslesorterna som finns. E 95 och biogas till att börja med. Låt sedan transportföretagen köpa prisvärda tankningsrättigheter till dessa och låt etanol- och gaslastbilarna börja rulla. Sen kan bensinmacksägarna stå där med lång näsa och när den blivit lång nog för att de ska se den så kan de få köpa in sig i anläggningarna och så småningom ta över dem.
Jag brukar ha en hel del synpunkter på företag, företagsledare och styrelser. Delvis för att det är mitt jobb men delvis för att jag faktiskt är seriöst intresserad av företagsamhet och vad som driver framgångsrikt företagande. Det är ett rätt kul intresse därför att det händer saker hela tiden. Ibland visseligen ganska frustrerande speciellt när favoriterna hittar på något genuint korkat. Det är naturligtvis lätt att ha synpunkter när man sitter på läktaren och vet bäst, svårare blir det när man själv sitter i förarsätet. Idag var det styrelsemöte i ett bolag som jag själv är invald i. Eftersom det är ett nordiskt bolag finns inte bara möjligheter att studera företagsamhet live utan också att tampas med de kulturskillnader som blir väldigt påtagliga när danskar, svenskar, finnar och norrmän ska samsas kring en verksamhet. Danskarna och norrmännen är jämt i luven på varann, finnarna och svenskarna brukar hålla ihopa. Just i detta bolag bestod endast av män när jag kom in för ett par år sedan. Nu har vi en kvinnlig ordförande plus en kvinna till förutom mig. Vår ordförande är ett riktigt spjut förklädd till blond viol. Idag hade vi en typisk diskussionsfråga, VD ville göra ett expansionsförsök på en marknad som inte ingår i den prioriterade hemmamarknaden. Det var ett begränsat projekt finansiellt sätt men udda. Diskussionen rullade fram och tillbaka över bordet och det blev en hel del diskuterande för sakens skull. Ordförande tröttnade tillslut och gjorde raskt slut på dividerandet genom att sammanfatta diskussionen i ett par meningar och sen frankt fråga -Är det någon som röstar emot? Ingen gjorde det. Ett smart drag som jag ska lägga på minnet. Att vända på alltihop och fråga om någon var emot istället.
Episoden fick mig att tänka på det stundande EU-valet. Jag finner det vansinnigt svårt att komma över min motvilja mot vissa personer i vissa partier så pass mycket att jag kan rösta på dem. OK man kan ju kryssa för en politiker och därigenom påverka i det lilla men jag skulle vilja rösta emot enskilda personer. Förr kunde man ju göra det i nationella valen, stryka personer alltså. Det gillade jag. Jag skulle vilja rösta emot vissa politiker nu också. Och tänk om man kunde rösta emot vissa partier! Liksom neutralisera någon annans röst. Det skulle vara något det. Jag har även andra invändningar mot EU-politikerna. Varför väljer de att ställa upp på ett valplakat om de tycker att de är så uggly att de måste retuscheras till oigenkännlighet? Varför gräver man fram gravt pensionerade typer och sätter dessa högst på listorna bara därför att de har ett känt ansikte? Varför envisas partier och personer som avskyr EU att ställa upp? De skulle behöva lite Marxism, bröderna alltså inte Karl.
Eftersom jag är både sjuk och gräsänka denna helg ägnar jag mig åt att ligga i sängen och kolla på film. Nu i morse blev det Casablanca på TCM. En fin restaurerad kopia. Det är nästan otroligt hur detta mästerverk kom till som ett hastverk 1941 utan färdigt manus och med en oengagerad crew. Själva kärlekshistorien har jag blivit förgammal och desillusionerad för att riktigt beröras av, istället är det skildringen av ett sargat Europa där århundraden av konflikter ställs i fokus som berör mig. Casablanca borde tvångsvisas för alla bakåtsträvande EU-motståndare som fortfarande tjafsar om faran av en europeisk union. Är det tillbaka till förkrigstiden ni vill, med nationalstater som tar varje chans att falla varandra i strupen? Läs på historien så kanske ni fattar vad som är vitsen. Och till de som inte har gjort det ännu – gåoch rösta i EU-valet! Vi får de politker vi förtjänar men något kan man ändå göra genom att kryssa för de som har fattat galoppen. Ta chansen och ge etablisemanget på moppen om du känner för det, rösta in en pansjo eller en feminist – men rösta och kryssa för bövelen! Tänk på att om inte någon gripit in så hade det varit Ronald Regan som gestaltat Rick Blain och ”Here’s looking at you, kid” hade aldrig blivit ett minnesvärt uttryck.
Inte heller denna replikväxling hade fastnat
denying an official of the German National Bank entrance to the casino] Rick: Your cash is good at the bar. Banker: What? Do you know who I am? Rick: I do. You’re lucky the *bar’s* open to you.
Att åka buss genom stan är ett bra tillfälle till eftertanke. Den här regninga sommarmorgonen var inget undantag. Eftersom jag legat sjuk ett par dagar har jag följt var rapporteringen extra noga och att nu se de delvis nerrivna lite solkiga valaffischerna blev en extra påminnelse. Jag blev illa berörd när jag såg att flera av ansiktena var vandaliserade. Inte så där med mustasch utan mer vicious. Fru Bildt hade fått ögon och mun bort rivna. Hennes blick gav ett spöklikt intryck. Efter ett tag kunde jag se att det verkade vara en vandalisering som endast drabbade kvinnliga kandidater. KD Ella hade fått horn och fula ord, Ulvskog ännu fulare ord medan manliga affischnamn var helt oskadda. Otäckt, går det en kvinnohatare lös som riktat in sig på politik eller är det endast ett tecken på frustration i största allmänhet eller är det Hökmark som fått spelet fullständigt?
I TV-soffan i morse satt frustrerade ungdomspolitiker och suckade över moderpartiets brist på känsla för feeling beträffande Internet och frihet. Ungmoderaten manade till eftertanke. Det var klokt. Enligt Expressens nätenkät röstade 50 procent på ett annat parti än i riksdagsvalet. Alla otäcka bokstavscombos som de samhällsbärande partierna har röstat igenom de senaste åren har retat gallfeber på en hel ungdomsgeneration. Jag är ingen varm vän av lagstiftning mot dumhet men nu är det dags att ta fram en ny lag – IFRED-lagen som värnar yttrandefrihet och rättsäkerhet även på nätet. Annars får vi vänja oss vid att se nya partier poppa upp och med dessa ett antal politiker som kanske inte är de vi skulle vilja se företräda oss om vi inte varit så förbannade.
Att KD Ella får packa upp väskan igen lämnar mig kall. Det är en välgärning varje gång en evolutionsförnekare får slå till reträtt. Att man nu väljer att skicka en 70 årig fd partiledare är bara symptomatiskt för partiet. Det var bättre förr eller hur? Kryssandet visar dock att alla måste kryssa om inte rätten att nominera ska ges åt en minoritet.
Är fortfarande sjuk och sängliggande. Kände mig ännu sjukare av att se mig själv på förmidags TV i utsändningen av Kvinnoseminariet vag pratade på härom veckan. Det är en sak att nästan alla har svårt för att höra sin egen röst men att se sig själv är ännu värre. Men debatten med gubbarna var kul. På SVT:s hemsida beskrivs den som ”en het diskussion om vad som ska till för att få in fler kvinnor i svenska styrelser: krävs det ett krig eller ytterligare ett generationsskifte för att få förändring?”
Jag skrev om den förbikryssade KD Ella igår. Hon framstod under valrörelsen som ett av de mer entusiastiska bland bryssel kandidaterna. Hon hade dessutom modet att lyfta fram klimatfrågan. Mina invändningar mot henne är inte politiska. Jag har levt i tron att hon menade vad hon sa i intervjun med Sturmark för ett pa år sedan. DVS att hon, i enlighet med sin tro, var kreationist. En av hennes anhängare kommenterade genast att det var hon minsan inte och på Newsmill ser jag att hon skrivit en artikel där hon tar avstånd från mumbo jumbon. Så hon har kanske ändrat sig. Artikeln är i sig lite småkomisk. Honskriver bl a att ”Darwins teori om jordens uppkomst kommer, om inget oförutsett inträffar, även fortsättningsvis att ha en dominerande ställning i biologiundervisningen kring jordens uppkomst. Jag har inga som helst planer på att ändra detta.” Kanske kan Ella nu när hon har fått en oväntad semester plocka fram sin gamla biologibok och läsa på lite om Darwin. Hans teorier rörde arternas uppkomst, inte jordens.
Sturmark: Det pågår ju nu en debatt bland annat i USA om kreationismen kontra Darwin, och hur det ska undervisas i skolorna. Till att börja med skulle det vara intressant att höra var du själv står i den frågan. Är du kreationist eller tror du att Darwins utvecklingsteori är rätt?
Ella Bohlin: Jag är kreationist. Men jag tycker inte att skolorna helt ska svänga om och ersätta Darwins lära med bibeln. Men jag tycker att man ska presentera båda förklaringarna utan att ta ställning för vilken av dessa läror som är korrekt.
CS: Betyder det då att du tycker att man ska göra så med alla teorier? Man ska alltså inte bara presentera den teori som har mest empiriskt stöd, utan man ska presentera flera olika teorier, med mer eller mindre empiriskt stöd, inom alla vetenskaper, fysik, kemi, biologi etc.?
EB: Darwin sa själv aldrig att hans idéer var en lära, utan bara en teori….
CS: Man har ju funnit mycket empiriskt stöd för Darwins teori efter hans död. Jag förstår din idé om att man ska presentera alternativa teorier, men ska man göra det för alla vetenskapliga teorier då?
EB: Jag anser att Darwins teori inte är tillräckligt underbyggd för att kunna säga att det är en lära. För säger man att det är en lära, då är det ju mera eller mindre sanningen.
För mig är den här typen av religös undervegitation ett rött skynke. Den hotar enligt mitt förmenande inte bara vetenskapen utan också demokratin. Vad Alf Svensson egentligen tycker om kreationisternas stolligheter vet vi inte riktigt eftersom han är en slipad politiker som har lyckats undvika att tala klartext om just denna fråga. Hans motstånd mot en könsneutral äktenskapslagstiftning och hans inställning till abort i debattartikeln”Foster som ler aborteras” ger dock intrycket att han kanske inte är lika mild och älskande som han vanligtvis lyckas framställa sig. Inte har han hört av sig till Ella efter valet heller, han kanske saknar ”inicitament”. Men han var söt i badbyxor.
Det är oroväckande att det bara är vissa som jobbar med frågorna och de med sämst utgångsläge, de med dålig trend och betyg borde verkligen utvärdera sitt arbete eftersom det inte varit effektivt. Volvo ex som redovisar omfattande arbete det har inte gett något som helst resultat utan gått tillbaka istället. Detta borde stämma till eftertanke. En hel del företag verkar vara mätta belåtna. De ligger hyfsat till beträffande jämställdhet och har därför slagit sig till ro.
Nyamko Sabuni anser att styrelsens sammansättning är en ägarfråga. Det har hon helt rätt i. Men frågan är om vi kan vänta 20 år. Det är så länge det kommer det att ta innan styrelserna är jämställda – på tok på lång tid och företag riskerar förlora konkurrenskraft. Hela 70 år kommer det att ta innan ledningsgrupperna når 40 procent kvinnor. Det är med andra ord något som varken jag eller ni eller några av våra ungar kommer att få uppleva. Glädjande dock är att fler och fler nästan alla på något sätt jobbar med jämställdhet. Man har identifierat framtida kompetens som centralt.
Jämställdhet och mångfald ska inte ses som en pålaga som samhället vill lägga på företagen utan som ett bevis på företagets förmåga att ta ansvar för sin egen verksamhets utveckling gentemot aktieägarna och samhället i övrigt. Det är styrelsens främsta uppgift att på ett innovativt sätt finna en väg mot den mångfald som en balans mellan kön, etnicitet, visioner, erfarenhet och kompetens skapar.
Verklig jämställdhet kan inte tvingas fram utan måste utvecklas inifrån med hjälp av övertygelse, enighet och öppenhet. En styrelse eller en ledning blir inte bättre bara genom att vissa kvoter uppfylls. Det handlar istället om att finna en balans. Extern reglering och lagar kan vara en hjälp men är inte tillräckligt.
Jämställdhet är ett medel för att möta framtidens utmaningar genom att tillvarata alla de resurser som finns tillgängliga. Den kritiska frågan för de svenska företagens framtida framgång är om och när de ska välja att arbeta med Sverige i tiden eller om de ska låta klockan gå baklänges och låta utvecklingen springa ifrån dem
Vad kan företagen göra då?
Skaffa sig konkreta mål med en tidsplan. Enda som hjälper tidplan för förändring. Till exempel förändringstakt, antal kvinnor på olika nivåer. Man behöver fokusera där bristerna finns. Och utvärdera och ifrågasätta jämställdhetsarbetet på samma sätt som man utvärderar alla sina andra processer.
Det är styrelsens ansvar att det går för sakta. Styrelsen måste också hjälpa till att förnya sig själv, många ledamöter kommer från andra styrelser. Där har de befintliga män och kvinnor stort ansvar att förändra. Därför ska man börja där.
Kastar man ut en man och in en kvinna i varje styrelse så skulle man lösa problemet i styrelerna med ett penndrag. Nu när pensionsavgångarna börjar märkas så skulle det inte vara så svårt att göra just det.
I det fall alla bolag ersatte en av styrelseledamöterna med en kvinna så skulle antalet styrelseledamöter vara jämställt på en total nivå. Detta skulle inte lösa problemet på bolagsnivå men det ger en anvisning om svårighetsgraden i uppdraget. Det handlar ju inte precis om att lösa världsfattigdomen eller skapa fred i mellanöstern.
Jag har alltid gillat gubbar. Med gubbar menade jag tidigare alla snubbar som var äldre än jag. Numera är det sådana som är lika gamla som jag eller äldre. Det har varit en stor tillgång för mig eftersom jag under hela mitt yrkesliv har arbetat tillsammans med ihuvudsak gubbar. I mina första chefsjobb hade jag ett antal mycket trevliga gubbar som medarbetare, ett helt gäng inte riktigt lika trevliga, men intressanta, gubbar som chefer och horder av gubbar som kunder. Det krävdes ibland vissa trix för att komma på gode fot med gubbgängen. Det gällde att alltid vara påläst och uppdaterad avseende vårt gemensamma område – börsen. Att alltid veta hur börsen öppnade, hur Dow och Nikke stängde, SEK/Dollar och ha någerlunda koll på mest omsatta. Kunde man det fick man viss respekt och de kunde tänkas eventuellt vara reda att lyssna på vad jag nu hade för ärende. Med tiden blev jag rätt bra på gubbrelationer. Ett absolut No No var att referera till dem eller deras kompisar som just gubbar. Att bli betraktad som gubbe gillar ingen gubbe. När Darin kom tvåa i Idol för ett par år sen var det en annan ung kille typ 22, som vann. Min son, ca 10 år sa då. – Usch Daniel, han e ju GUBBE ju.
Nu har jag glömt bort mig och råkat prata om gubbar. Jag råkade avsluta en intervju i TT beträffande bristen på kvinnor i börsbolagen med kommentaren att gubbväldet består. Detta har skapat upprörda känslor hos vissa. Jag vill därför passa på att på detta sätt vittna om att jag visst gillar, er alla ni gubbar unga som gamla. Ni är inte alls inte så tokiga. Det jag inte gillar är när ni flockas i allt för hög grad.
Har varit och lyssnat på eb diskussion om rörlig lön och bonussystem idag. Talade gjorde bl a Carl Bennet. Jag känner inte honom närmare men det jag har sett och hört om och av honom imponerar. Eftersom jag är både lat, sjuklig, kass bilförare och ofta överbokad åker jag en del taxi (alltid miljö, har en fin obruten serie sedan 1,5 år tillbaka). Vissa chaffisar är väldigt snacksaliga. Då händer det att de pladdrar på om olika ”kändisar” de har kört. Inte alltid i så väldigt positiva ordalag faktiskt. Ett par gånger har det hänt att vi kommit in på näringslivs gubbar. Jag mins speciellt den chaffisen som ägnade en sen tur hem från någon avlägsen kursgård till att tala väl om Carl Bennet. Det var ingen ände på hur sympatisk han framställdes. Han kommer tydligen ihåg vad vissa chaffisar heter och just det exemplaret som körde mig hade tom fått en födelsedagspresent av honom. -Han är så fantastisk! Han behandlar en enkel taxikille som jag som en medmänniska.
Iallafall så hade Bennet en hel del kloka saker att säga om ersättningssystem. Här följer en sammanfattning:
När rörliga löner förbättrar konkurenskraften är det något positivt. Företagen måste dock kunna förklara uppläggen och stå för dem. I och med finans krisen kom många problem i dagen.
• Brist på transparens
• Konstigheter som att ett företag kan säga upp sora delar av arbetskraften, gån med kraftig förlust, ha en fritt fallande börskurs medan företagsledningen fortfarande får bonus.
Bennet menade att det behövs motkrafter som ifrågasätter ersättningar. Det behövs en livfull debatt för att skapa balans. Belöningssystemen måste präglas av gott omdöme och de ska främjar konkurrenskraften. När de gör det ska de finnas – på alla nivåer.
Man ska akta sig för att belöna fel saker. T ex ge säljare bonus på orderingång.
Man ska kräva en extra insats.
Den rörligaa dele3n av lönen kan bli ett mycket bra och motiverande styrningsinstrument. Men ska användas med gott omdöme med balans och anpassas till bransch och göretag. Vissa företag passar det inte för tex andras pengar, försäkringsbolag. Där behövs istället en konkurrenskraftig fast lön. Den modell man väljerl kan vara olika men den ska vara mätbar, tydlig och lätt att förklara
Utbetalningar kan med fördel göras på lite längre sikt. Det är bra för acceptansen.
Man ska undvika uppdelning i en massa olika delar där vissa får lön tre -fyra gånger.
Rörlig lön bör finnas på alla nivåer. Ägarna ska ge direktiv men styrelsen bestämma detaljerna.
Så här långt blev jag nästan lika förtjust som chaffisen. Kan inte låta bli att fantisera om hur det skulle kunna vara om Carl var ordförande i Svenskt Näringsliv.
Läser Peter Kadhammars artikelserie i bladet om baltikum och bankerna. Det är en hel del pinsamma avslöjanden om champange utskick samma dag som Lehman kastade in handduken, privata flygplan och skräddarsydda kostymer. I dag beskriver han sina försök att få ordförande Stålberg att kommentera eländet. Det gick inte så bra. Stålberg ville av någon anledning blicka framåt och inte bakåt. Som om nu framtiden kommer att bli så mycket bättre. Att han inte vill prata varesig framåt eller bakåt med Kadhammar är inte så konstigt. Hans giftiga penna kan inge skräck i den tuffaste börsordförande. Fråga mig. Kandhammar intervjuade mig en gång. Det slutade med att jag fick mitt proträtt i tidningen med två monterade horn i pannan. Rubriken löd - Djävligt dumt Carina. Men samtidigt är det tråkigt att maktens förhållande till massmedia har blivit så känsligt att det inte längre går att göra vissa intervjuer. Vi är nog rätt många som skulle vilja höra hur man resonerade i bankens styrelse då när man blåste på kreditröret till baltikum. Vad tänkte man? Hur trodde man att det skulle gå? Pratade man om erfarenheterna från svenska bankkrisen? Jag tror att man måste lära sig att tala offentligt om sina misslyckanden och inte bara om sina lyckade projekt. Lätt att säga men säkert svårt att göra.
Jag minns själv gammelbankkrisen på 90-talet väldigt tydligt. Götabankens fina reklamfilm ”Låna hos oss, Låna hos oss, Låna hos Götabanken” (Varför finns inte den på You tube?). Jag blev ut sedd till bankdirektör 1990. Det ansågs på den tiden var väldigt fint. Tyvärr varade det inte särskillt länge. Tog bara något år innan krisen börja de härja och plötsligt var bankdirektör lika med skurk eller tom dubbelskurk. Spiken i kistan var när Ledin kom med sin ”Du kan lita på mig, jag vet vad jag gör jag är inte bankdirektör” Det är en låt som man kanske borde införa obligatorisk avlyssning på för bankstyrelser?
Solkraft är inte det första man tänker på under en regning midsommar i skåne. Men eftersom jag ändå sitter och räknar på ett nytt plåttak av gigantiska dimensioner så har tanken ändå slagit mig. Det borde vara ett hyfsat bra tillfälle att investera i denna kanske mest miljövänliga energiform. Jag behövde dock inte fundera så länge för att komma fram till att en solenergianläggning är ett kostsamt nöje trots det bidrag man nu kan få. solpaneler blir därför ännu ett av de alla de fritidsprojekt som får läggas på hyllan i brist på tid, ork och pengar. Där finns redan dammen med koifiskar, galleri i det gamla stallet och kullerstensgård. Hur kan det vara så att alla dessa projekt ter sig så förnuftiga och överkomliga när man sitter invirad i en filt hemma i sin soffa i stan medan januari vindarna blåser kring fönstret? Väl på plats på det sk sommarnöjet framstår de som omöjliga och rent av onyttiga. Allt medan häckar och gräsmattor växer sig kämpahöga och traktens samlade kråkkolloni gapskrattande bara väntar på att få sätta i sig de svenska krusbär bara Sverige har.
7.48 Kvinnor får sämre löner och färre chefsposter än sin manliga kollegor – hur kan arbetsmarknaden bli mer jämlik? ANNA EKSTRÖM, ordf SACO, HENRY RAWET, ledarskapstränare och CARINA LUNDBERG MARKOW, Folksam.
Slotten innan vi ska på är det Tomas Ledin. Då kan jag passa på att klaga på att han förstörde min fina titel med ”Du kan lita på mig, jag vet vad jag gör jag är inte bankdirektör- låt”.
Det var inte helt lätt att koncentrera sig på jämställdhet i TV-soffan igår när nyheten om att Svanberg lämnar över vd-posten. Jag tror att han har velat gå vidare en längre tid men att det inte har varit läge förrän nu. Redovisningsproblem och finanskris har fördröjt det hela. Men att han skulle bli ordförande i BP var helt otippat. Jag trodde faktiskt att vi istället skulle få se honom som ordförande i Ericsson. Det är visserligen inte för sent ännu, han ska ju vara kvar i styrelsen som kofta åt sin efterträdare så han kanske blir överrock också.
Jag brukar hävda att suget efter att anställa svenska direktörer i utlandet är begränsat. Vi får se om detta är undantaget som bekräftar regeln eller om det är en ny trend. Jag tillåter mig dock att tvivla på att britterna skulle vara så desperata att de i velat mellan två svenska vd:ar inför denna rekrytering. BP är hur som helst ett spännande bolag vars stora satsning på alternativ energi ”beond petruleum” bådar gott. 2007 startade man en jättesatsning på 8 miljarder dollar över tio år på forskning kring nya energiformer. I styrelsen har man både två kvinnor och en man med afro-amerikansk bakgrund och förra vd:n hade tom en pojkvän.
Svanberg med sin världsvana och diplomatiska profil kommer att passa fint in i gänget. Att han inte har någon bakgrund inom oljebranschen kommer inte att vara ett hinder. Det samma gäller nämligen för de flesta övriga i den styrelsen. Han kommer att få användning av sina diplomatiska talanger direkt vid nästa stämma. Nästan 40 procent av aktieägarna röstade mot ersättningspolicyn vid stämman senast. Han har också en tuff uppgift att tackla själva kärnaffären – olja. En sinande, hårt kritiserad energikälla. Oljesandsutvinningen, med alla sina miljöproblem, har redan varit föremål för intensiv debatt – och det är bara början. Bolagets engagemang i Papau, Indonesien är också ett problem att bita i.
Media börjar genast spekulera i att Svanberg ska falla i ”Svennis” fällan dvs få kritik och kicken. Man oroar sig på e24 att engelsmännen ska var elaka mot honom. Det är ju gulligt och omtänksamt att varna honom för den stygga brittiska affärspressen. Här i svedala är vi ju så snälla mot varandra, eller? Risken för att Svanis ska få samma problem som Svennis är nog inte så stor. Svanis verkar nämligen inte ha några problem med att koncentrera sig på det ha ska göra. Lika lätt var det inte för Svennis som allt för ofta verkade ha tankarna längre söderut. Vet ni förresten att man gjort en undersökning bland brittiska kvinnor och frågat om de skulle vilja ha sex med Svennis? 90 procent svarade Nej! ( Nej, inte en gång till)
” Nyligen uppmärksammades att en del banker jämfört sin fondavkastning med index som inte inkluderar utdelningar.
- Det är precis som med köttfärs: det måste vara rätt information till konsumenten, var min självklara reaktion på det avslöjandet.”
Det var detta citat från förra året som gjorde att jag började hoppas på en finansmarknadsminister värd namnet. Just information till kunder och sparare ligger mig varmt om hjärtat allt sedan min tid som fondbolags VD. Jag tillhör dem som tror på att människor kan fatta rationella val även beträffande sin pension. För att kunna fatta kloka val krävs det dock att informationen är tydlig och lätt att ta till sig. Hög risk ska framgå, låg lika så. Är det en etiskfond så ska det vara lätt att se vilken etik som ligger tillgrund för urvalet och hur etiken påverkar fondinnehavet. I Almedalen flaggade han också för att det kommer en förändring i den flyttskatt som hindrar svenska fondsparare från att byta fonder.
Men det är inte detta som jag tycker är mest spännande med denne politiker utan istället hur han tydliggjort AP-fondernas ansvar som ägare genom det nya ägardirektivet. Enligt en initierad källa så ”hastades” ägardirektivet fram av regeringen. Odell håller inte med om detta och jag är böjd att tro honom. Jag tror att de visste vad de gjorde och att det är ett viktigt steg mot en gemensam uppfattning kring vilka krav fonder och pensionsförvaltare ska ställa på börsbolagens ersättningssystem.
Ägardirektivet ska sättas i samband med de principer för ersättning EU Kommissionen, CEBS, tagit fram och som skall var uppfyllda för att ersättningen skall vara förenlig med sund bankverksamhet.
Principerna innebär i korthet att ersättningspolicyn skall:
Vara i linje med företagets och individens mål
Genomlysning gentemot interna och externa intressenter
Kontroll när det gäller tillsyn och beslutsfattande
Mätbara prestationer
Proportionalitet mellan olika typer av ersättningar
CEBS beslut innebär att principerna skall vara införda före utgången av tredje kvartalet 2009. Tillsynsmyndigheter som inte infört principerna skall ange varför så inte skett enligt principen ”comply or explain”.
Kommissionen har antagit två rekommendationer som avser ersättningar. Den ena utgör ett komplement till tidigare utfärdade rekommendationer om ersättningar till ledande befattningshavare i börsnoterade bolag medan den andra är en ny rekommendation om ersättningspolicy inom finanstjänstesektorn. De båda rekommendationerna åtföljs av ett gemensamt meddelande där kommissionen utvecklar motiven för rekommendationerna.
De två rekommendationerna utgör en första etapp och innehåller en rad rekomendationer. ;edlemsstaterna bör se till att företagen tillämpar när de utformar och tillämpar en lönepolitik som belönar långsiktig hållbar utveckling. För att reformen på området ska bli framgångsrik krävs en regelrätt kulturell förändring på de berörda företagen. Genom att lägga fram sina rekommendationer nu söker kommissionen uppmuntra företagen att tillämpa principerna om hållbar ersättningspolicy, när de ser över sina anställningskontrakt för 2010. Källa Fondhandlarföreningsns Nyhetsbrev nr 6 2009
Dessa rekomendationer ska dessutom följas upp med lagstiftningsåtgärder.
Mycket litet har hittills rapporterats i frågan i Sverige. Fokus gjorde en intressant intervju med Martin Andersson, chef för Finansinspektionen i våras.
Under Sveriges EU-ordförandeskap till hösten kommer vi att ha en särskilt central roll…Sverige kommer att driva frågan om en europeisk finansinspektion under EU-ordförandeskapet så att den kanske kan införas redan nästa år.
Kommissionens direktiv kan läsas här. Vad man säger är att som steg ett rekommenderar man företagen till självreglering. Steg två innebär lagstiftning. Först för banker och andra finansiella företag sedan överväger man att lagstifta även för andra noterade bolag.
I rekomendationerna för alla bolag är de viktigaste punkterna:
Ersättningspolicyn är central
De ledande befattningshavarnas ersättning ska tjäna som riktmärke för alla ersättningar i ett företag
Det ska finnas en gräns (2 år) för avgångsavederlag och sådan ska inte betalas ut vid misslyckanden.
Det ska finnas en stark kopplingen mellan lön och resultat.
Det ska finnas en balans mellan fast och rörlig lön.
Rörliga delar ska omfattas av förutfastställda och mätbara resultatkriterier.
Det ska finnas en balans mellan lång- och kortsiktiga resultatkriterier.
Rörlig lön ska inte betalas ut direkt utan skjutas upp (3 år) i tid.
Man ska kunna återkräva rörliga ersättningar som utbetalats på grundval av uppgifter som senare visat sig vara felaktiga. (Clawback kallas det)
Det är av avgörande betydelse att aktieägare och särskilt institutionella investerare använder sina rösträtter.
Styrelsen ska inte ha aktieoptioner.
Det ska finnas ersättningskommitter där ledamöterna kan området och som är oberoende från företagsledningen.
För bankerna gäller samma men något hårdare bandage Den viktigaste skillnaden är att det det tillkommer myndighetstillsyn. Kreditinstitut och värdepappersföretag kommer att bli skyldiga enligt lag att ha en ersättningspolicy som är förenlig med en effektiv riskhantering, och tillsynsorganen kommer att kunna vidta åtgärder om kreditinstituten och värdepappersföretagen brister i detta hänseende:
Ersättningspolicyn i finanstjänstesektorn bör ha en lämplig balans mellan rörliga och fasta delar i ersättningen för att vara förenlig med och främja en sund och effektiv riskhantering. .
Ersättningens fasta del bör vara tillräckligt hög, så att personalen inte förlitar sig enbart på bonusen.
Den rörliga delen kopplas till prestation, och större delen av den bör utbetalas senare
Rörliga ersättningar bör uppfylla vissa prestationskriterier, som ska utformas så att det långsiktiga resultatet gynnas och den bakomliggande prestationen justeras för risk, kapitalkostnader och likviditet.
Man ska kunna återkräva rörliga ersättningar som utbetalats på grundval av uppgifter som senare visade sig vara felaktiga.
Ersättningspolicyn bör utmärkas av öppenhet och insyn och vara tydlig, väldokumenterad och innehålla regler för att undvika intressekonflikter.
Detta innebär även att styrelsen ska ansvara för övervakning av ersättningspolicyns tillämpning för finansinstitutet som helhet, med lämplig medverkan av interna kontrollfunktioner, personalavdelningar eller experter samt aktieägare.
Styrelseledamöter och annan personal som utformar och tillämpar ersättningspolicyn ska vara oberoende.
Offentliggörande av ersättningspolicyn i finansinstitut är ett nödvändigt villkor för en effektiv övervakning.
Aktieägarna bör få akdekvat, tydlig och lättbegriplig information om ersättningspolicyn.
Tillsynsorganen ska, med hjälp av sina instrument, se till att de finansiella instituten i största möjliga utsträckning tillämpar principerna för en god ersättningspolicy och har en ersättningspolicy som är förenlig med en effektiv riskhantering.
Är det här att betrakta som ett ingrepp i ägande rätten? För min del har jag svårt att se det men jag är övertygad att vi kommer att få höra detta från några håll. Kollegiet för bolagsstyrning gnölar i sitt remisssvart och i sin årspapport. Kollegiet vill hellre ha den svenska modellen med självreglering. Jo visst självreglering låter väl fint men med tanke på hur handlingsförlamad och i vissa delar rent motsträvig de svenska aktörerna har agerat så skulle det förvåna mig om självregleringen får ännu en chans. Verkar därför rätt osannolikt att just Sverige ska klara sig med självreglering om resten av unionen ska få lag och myndigheter på halsen. Svenskt Näringsliv har ännu inte fattat galoppen utan tror fortfarande att det handlar om AP-fonderna. Mats Odell och hans direktiv till Ap-fonderna fram står i ljuset av dessa förändringar som både framsynt och adekvat. Han kommer också att spela en viktig roll när det gäller att genomföra direktivet nu när Sverige har EU:s klubba i ett halvår.. Ett gott råd till denna Goa Gubbe är därför – Behåll hjälmen på, Du kommer att behöva den.
Ökar eller minskar antalet kvinnor i näringslivet? Man kan ju undra när det i Svenskt Näringslivs register över 55 000 medlemsföretag kan utläsas att det på tio år har skett en ökning av andelen kvinnliga chefer från 16 procent till 28 procent. Ännu fler damer blir det när det även mellanchefer och arbetsledare räknas in. Dessa siffror motsägs av statistik som Women´s Business Research Institute har vaskat fram ur Postens adressregister (PAR) med 850.000 personer i befattningsregistret. I denna minskar andelen kvinnliga chefer från 32 frocent 2004 till 25 procent 2008. Hur hänger detta ihop?
Det faktum att SN kollar på företag medan Wombri på individer och att det är två olika typer av databaser är troligen en förklaring. Vi kan utgå ifrån att de identifierar gruppen kvinnor på samma sätt men troligen är det olika definitioner vad som betraktas som chef. Men titta än en gång på statistiken. SN hittar 28 procent kvinnor Wombri 25. Är detta en siffra att vara nöjd med?
I Folksams Jämställdhetsindex 2009 tittade vi på de största företagen och jämförde med 2004. Jämförelsen visar att jämställdheten totalt sett ökat i företagen. Men det är endast några av bolagen som står bakom den positiva förändringen. Fem bolag har till och med ett sämre resultat i år än 2004. Om utvecklingstakten i framtiden ser ut som den gjort i genomsnitt de senaste fem åren tar ytterligare 20 årinnan bolagen har en jämn könsfördelning i styrelserna och hela 70 år innan det blir en jämn könsfördelning i ledningsgrupperna.
Lite gullig är dock SN vice Vd:n Christer Ågren som till Ekot säger:
– Speciellt i branscher med stor mansdominans så tror jag att det handlar om att verkligen bli sedd, att de manliga cheferna och kollegerna ser en som kvinna.
Här hamnar första foten i pottan. Se en som kvinna? What?
Sen placerar han med stor träffsäkerhet den andra i pottan bredvid.
Jag tror att det ligger en del i det som alla säger, att man har lättare att se och känna igen någon som är likadan som man själv. Tillhör man då en minoritet så måste företaget anstränga sig att se alla på samma sätt.
Vem är det han tycker ska anstränga sig? Minoriteten dvs kvinnorna eller majoriteten dvs männen. Kvinnor är inte en minoritet även om man kan tro det ibland.
I de börsnoterade bolagen arbetar faktiskt 36 procent kvinnor. Pratar han bara om mansdominerade branscher då är frågan var ansvaret för att bli sedd ligger. Han skulle t ex kunna säga att ledningarna i mansdominerade företag måste anstränga sig för att se kompetens även bland kvinnor. Men det väljer han att inte göra.
För alla kvinnor som blir deprimerade över sakernas tillstånd kan läsa ”15 typer av kvinnor” skriven av psykologerna Mattias Lundberg och Anders Wahlberg.
Vi har sett det förut. Specialistavdelninar inom finansiellabolag som gör exeptionellt goda resultat på kort sikt medan resten av firmans resultat försvunnit ner i ett svart hål. Specialisterna får bonus, resultatlön, tantiem, gratifikationer eller kort sagt rejält med flis medan kolleger får sparken och aktieägare indragen utdelning och vesen kursutveckling.
Är detta rätt? Tja, i rent juridisk mening så är det självklart att en ingången löneöverenskommelse ska hållas men dessa firmor får ofta betala ett högt pris när de håller vad de lovat sina specialister. Som skäl för att ha denna typ av ersättningar framförs ofta att ” det är praxis i branschen” och ”vi måste ha det såhär för att kunna konkurrera om de bästa medarbetarna”. Det ska med andra ord löna sig för firman och dess aktieägare. Det förefaller vara en logisk tankekjedja; hög lön, attraktiv arbetsplats, nöjda medarbetare som jobbar skjortan av sig borde ge hög vinst och därmed klirr i aktieägarnas kassa. Problemet är bara att det inte finns många exempel på att detta resonemang stämmer. Hela den finansiella krisen motsäger resonemanget.
Det som är bra är att det kommer fram i ljuset genom att man numera redovisar rörliga löner tydligare. Bonus är nämligen som champinjoner, de trivs bäst i mörker.
Bonusproblemen är dock inte ett isolerat Swedbank eller SEB problem. Det finns i hela branschen fortfarande system som inte riktigt håller för att lyftas fram i ljuset. Systemen måste helt enkelt konstrueras om. Konstigheter som att specialister kan lyfta bonus pg av ett kortsiktigt tradingresultat i egen portfölj framstår inte som speciellt begåvat med tanke på vad som hänt i firmor som förfinat just sådan system. Att ge en VD möjlighet att pensionera sig vid 55 års ålder med en livsvarig årlig pension om 8 millar är nog en variant som SHB:s egen seglande Arne von Anka kommer att få vara rätt ensam om.
Som aktieägare och pensionssparare vill jag ha ändamålsenliga belöningssystem som premierar långsiktig relativ överavkastning inte kortsiktigt speck eller vansinnes utlåning. Jag tror att de firmor som har modet att införa dessa enkla principer kommer att bli vinnare. Det är nämligen inte alltid snabbvägen är den snabbaste. Vetenskapsradion rapporterade idag om några matematiker vid Princeton som hade räknat på om det verkligen lönade sig att ta rullbanden fram till gaten på flygplatser. Det gjorde det inte, det går snabbare att gå bredvid!
För övrigt tyckte min man att det var hysteriskt roligt när han kikade över min axel och såg att talespersonerna för två av bankerna heter Back och Backtemar. Passande namn tyckte han och skrattade rått trots att jag försökte intyga att båda herrarna är hederliga och begåvade.
Burmakategoriseras av OECD som ” ”weak governance zone ” med svaga institutioner som genom sin brist på styrning inte bidrar till att ekonomisk och social utveckling.
Att utländska företag är verksamma i landet kan bidra till att öka välfärden lokalt. De kan också bidra till överföring av teknik, kunskap och internationella normer för mänskliga rättigheter till det burmesiska samhället. Nackdelen är dock att investeringar också kan bidra till att förstärka det befintliga systemet. Att göra affärer i denna typ av högriskland ställer därför särskilda krav på företagens etiska riktlinjer med tillhörande styrsystem. Företagen bör anstränga sig för att undvika att bli en del av regimens förtryck till exempel genom att ha riktlinjer och kontroller på plats. I de fall en pensionsfonds investeringar har verksamhet i känsliga länder är en dialog med företag om deras beredskap att avvärja ett brott mot internationella konventioner viktig. Det är därför viktigt att utvärderar i vilken utsträckning företaget bidrar till utvecklingen av samhället, och i vilken utsträckning företaget använder sin närvaro påverka landet i positiv riktning.
Det franska bolaget Total SA är tillsammans med sina dotterbolag och filialer, ett integrerat olje- och gasbolag med verksamhet i mer än 130 länder. TOTALT bedriver verksamhet i alla delar av oljeindustrin, inklusive olja och gas prospektering, utveckling och produktion, flytande naturgas, LNG och raffinering, marknadsföring och handel och sjöfart i råolja och petroleumprodukter.
I jämförelse med många andra oljebolag är Total rätt bra på att hantera miljöfrågor men är svagare inom områden som rör människan. De ligger på en medelnivå beträffande social beredskap. Detta innebär att de varken är särskillt bra eller särskillt dåliga. De rapporterar dock regelbundet och har policys och program som rör hälsa och säkerhet, mångfald, föreningsfrihet, löner, tvångsarbete, säkerhetsförfaranden, engagemang, korruption och mänskliga rättigheter i leverantörsledet. Bolaget har undertecknat FN: s Global Compact. Total gör en hel del men kan trots detta bli bättre.
Det största problemet med Total rör inte företagets egen verksamhet utan hänger istället ihop med det faktum att de har verksamhet i ett av världens värsta diktaturer – Burma. Kritiken har varit hård mot Total just pg av deras Burma verksamhet, både från investerare och från samhället i övrigt.
Av de 2500 personer som arbetade på Yadana oljeledningsprojekt är ca 2 200 burmesiska medborgare. Alla var vuxna, frivilliga avtal arbetstagare. Förhållandena för arbetarna är goda för att vara i burma. Företaget har vidare organiserat ett lokalt utvecklings- och hälsovårdsprogram med läkare och sjukvårdare men också veterinärer och agronomer. De arbetar med malariaekämpning, Aidsprevention och spädbarnsvård. Total finansierar också skolor i regionen för ca 9000 barn samt diverse infrastruktur projekt som t ex vägarbete.
I det fall Total skulle lämna Burma, så finns det en uppenbar risk att de skulle ersättas med ett annat bolag som kanske inte har samma sociala och etiska normer. Då skulle inte militärregimens inkomster påverkas, men det skulle kunna medför mycket negativa effekter för den lokala befolkningen i regionen som under årens lopp har blivit allt mer beroende av detta externa stöd.
Den svåra etiska frågan just nu är om det tillspetsade läget kring Aung San Suu Kyisituation ska leda till att alla ansvarsfulla investerare i Total ska kräva att de ska avveckla burmaengaemanget. Är det rimligt att lämna de 9000 skolbarnen och deras familjer åt et ovisst öde? Är det troligt att frihet och demokrati främjas pg av att Total lämnar Burma?
Ett sätt att slippa ta ställning är att hoppa av som ägare av Total. Men är inte detta rätt fegt? En engagerad ägare är väl ändå bättre än en oengagerad?
Det politiska systemet i västvärlden har äntligen börjat reagera. Men räcker det för att en förändring ska bli möjlig?
Jag vet vad jag gjorde vid lunchtid för nitton år sedan den 3 oktober 1990. Jag satt i en malmstenssoffa i direktörsmatsalen på S-E-Banken och drack kaffe när en av bankens många vice VD:ar kom instörtande genom dörren och hojtade -Nyckeln har ställt in betalningarna! Det här kommer att leda till en stor kris! Finansbolaget Nyckeln hade börsstoppats någon vecka tidigare på grund av att aktien föll som en sten efter det att stora kreditförluster i London hade uppdagats. Finansbolagen finansierades på den tiden via olika typer av marknadsbevis och reverslån.
Köp på Bokia
Marknadsbevisen, som uppgick till ca 25-30 miljarder handlades friskt på marknaden. Det utbröt i det närmaste panik bland aktörerna, fonder och institutioner, ingen ville sitta med svartepetter och hela företagscertifikatmarknaden havererade. Bankerna var ännu mer panikslagna eftersom det var uppenbart att svartepetter hade permanent uppehållstillstånd i deras kreditportföljer. Om detta och om vad som hände före och efter kan man läsa i den mycket intressanta boken ”Jacobs Stege” skriven av Jacob Palmstierna.
Jacob Palmstierna är en legendarisk bankchef som började sin karriär i Wallenbergsfären. När han stod på toppen av sin första karriär var han VD i Skandinaviska Enskilda Banken. Hans mormor var Rut Wallenberg, syster till häradshövdingen Marcus Wallenberg. I slutet av 80-talet misstänktes han för skattebrott i samband med husaffärer. Trots att han så småningom blev friad raserades hans ställning totalt, han blev ovän med sina Wallenbergska släktingar och tvingades bort från banken. Så här i efterhand har vi som skattebetalare anledning att prisa hans olycka eftersom den ledde till vår gemensamma lycka. Detta genom att han via sin insats i den statliga krisbanken Nordea var med och räddade stora värden åt oss alla. Jacob skriver utförligt om alla turerna i 90-taletsbankkris. Dessa var både dramatiska och ibland hjärtlösa. Det är smått ironiskt att JP och Nalle Wahlström ”lyckades” med att få Erik Penser att ge upp och kasta in handduken när JP:s efterträdade i SEB misslyckades med samma taktik i Nyckeln när de försökte tvinga Anders Wall & CO att ställa upp och ta ansvar för företagets förluster. Det är kanske att gå för långt men jag kan inte låta bli att fundera över vad som hade hänt om inte Wallenbergarna hade motat bort en av ”Wallenbergandans” främsta kulturbärare och det i stället hade varit JP som hade skött ”förhandlingarna” med Nyckelns huvudägare, då en gång för länge sedan? Hade den svenska bankkrisen utvecklats på samma sätt? Hur mycket betyder en person? Hade det ens funnits en halvstatlig svensk bank vid namn Nordea eller hade det bara varit ett svart hål i statskassan?
Hur som helst är JP en intressant person. Min egen erfarenhet av honom är begränsad men jag har trots allt träffat honom vid några tillfällen. Det var under perioden mellan hans två karriärer. Han satt inhyst på den sk ”Elefantkyrkogården” på Birger Jarlsgatan. Han var väldigt offside och ägnade bl a sin tid åt några större stiftelser. En av dessa var kund på den avdelning inom SEB som jag var chef för. Det ingick då i mina förpliktelser att vid några tillfällen följa med den kundansvarige upp till JP för avrapportering. Dessa besök följde en bestämd ritual. Vi fick göra en föredragning för JP alltmedan han satt tillbakalutad och långsamt förde fingertopparna emot varandra. Stämningen var spänd och vi drog nervöst igenom agendan. Vi hade all anledning att känna oro för så snart han misstänkte minsta lucka i presentationen log han ett sardoniskt leende och kom med en dräpande tillrättavisning. Jag blev faktiskt smått förbannad på karl när jag upptäckte hur han njöt av att klippa till. Även efter många år mindes jag honom som en elak jävel. Jag insåg förstås att detta var en ofullständig analys av JP som person men inte förrän jag läst hans memoarer har jag förstått att jag hade bode rätt och fel. Läs själva och möt en sammansatt person som det är svårt att inte förstå och tycka om.
Förra hösten medverkade han i Janne Josefssons ”Debatt” på temat bankkris. Janne J frågade honom vad det berodde på att dagens bankdirektörer fick så mycket mer betalt än vad han fick under sin glans dagar. JP log då sitt sneda leende och de vassa huggtänderna glimmade till och sa – Det måste bero på att de är så mycket skickligare än vad jag var. Ironi när den är som bäst.
I veckan var det bolagsstämma i Carnegie igen. I det nygamla D.Carnegie, dvs de spillror som återstod sedan staten tagit det staten ansåg tillhöra staten. Stämningen är dämpad men inte uppgiven. Det filas på processen som kanske kanske kan ge tillbaka något av det värde aktieägarna är övertygade om att de har blivit snuvade på. Bolaget är tomt och ödsligt och det enda som finns kvar är huvudet av den gamle David Carnegie.
Sen finns det ju ett Carnegie till. Det gamla vanliga Carnegie som innehåller allt det aktieägarna trodde att de ägde. Det verkar vara ett företag som sjuder av liv. Ny ledning, ny styrelse, nya ägare och en helt ny stil trots att mycket är sig likt.
Det händer allt som ofta att jag har synpunkter på olika företags samhällsansvar. Det handlar om miljö, klimat, belöningssystem, jämställdhet, etik och hållbarhet. Ibland har jag tom konkreta tips om vad de skulle kunna förbättra. Under Carnegiestormen hände det vid ett par tillfällen. Jag tyckte att man borde försöka föra in ett etiskt tänkande i verksamheten genom konkreta åtgärder som utbildning och strategiska ställningstaganden. Detta tyckte dåvarande ledningen var hysteriskt roligt och mycket naivt. Jag vet inte hur nya ledningen ställer sig men det värmer trots allt att man på hemsidan har en helt ny flik som heter Ansvarsfullt företagande. Där hittar man både miljö policy och statement om mångfald. Detta bådar gott inför framtiden och det ska bli spännande att se hur detta kommer att påverka företagskulturen och om det kommer att återge Carnegie något av dess forna glans. Det är bara tråkigt att de gamla aktieägarna inte får vara med om detta. ‘
Jag har en lite konspirationsteori om varför egentligen det blev som det blev. Den går ut på att det gamla Carnegie fick bli ett exempel för androm till varnagel. Lite som på medeltiden när brottslingar halshöggs och steglades, dvs likdelarna sattes upp på vagnshjul för att ruttna sönder, ätas upp av kråkor samt efter några månader rakas ner i en grund grop på avrättningsplatsen . Allt i syfte att processen skulle vara avskräckande nog för att medborgarna skulle hålla sig på den smala stigen. Min teori är att det var ungefär ett sådant resonemang som låg till grund för statens hantering av Carnegie och dess aktieägare. Om det nu var så verkar det haft en viss effekt. Aktieägare i olika förlustdrabbade banker har snällt pytsat in extra kapital när det börjat osa katt. Ingen bank verkar speciellt attraherad av att plötsligen få Bo Lundgren i porten hävdandes att det är han som bestämmer nu.
Så här i efterhand framstår de medeltida rättssystemet som barbariskt och omänskligt men på den tiden var det lagligt. Om det är lagligt det staten gjorde mot Carnegie återstår att se. Än så länge tyder det mesta på att finansiell halshuggning är tillåten. Men för att detta ska bli accepterat även av Carnegies gamla aktieägare krävs det en betydligt större öppenhet i från myndigheternas sida. Det är dags att häva alla sekretesser och lägga papperna på bordet. Låt processen ha sin gång och låt prövningsnämnden få fatta ett beslut. Det var öppenhet och transparens som saknades, gör inte om samma misstag.
Ska börja blogga i moderskeppets regi. Trogna läsare kommer att känna igen sig. Det ska fortfarande vara en bråkblogg. Det kommer till minst en mycket bråkig pingvin. Det är dock inte riktigt dags ännu men snart.
Det har bildats en ny aktieägarförening för Swedbank läser jag på e24. Främsta punkten på dagordningen är tydligen vem som ska ha förtroendet att vara styrelseordförande i det börsnoterade bolaget. Ordförande i föreningen är enligt e24 Thorwald Arvidsson. Spännande att Thorwald Arvidsson har tid att engagera sig i ännu en organisation vid sida av vice ordförandeskapets i Teliasoneras aktieägarförening och partisekreterarskapet i Pensionärspartiet. För oss som frekventerar bolagsstämmor är Thorwald en välkänd profil som ofta håller originella inlägg på stämmorna, gärna tryfferade med latinska citat. De kommande extrabolagsstämmans huvudnummer är den föreslagan nyemissionen och frågam är om ordförandefrågan rent juridiskt platsar. Men visst är det kul med angagerade aktieägare. Om Stålberg funderar över hur Thorwalds inlägg lämpligast ska bemötas så kan han ju konsultera Anders Igel. Igel har haft rika möjligheter att studera retoriken från sin teliatid.
Nicolas Sarkozy, Frankrikes president, har uppmanat till en rad initiativ för att begränsa överdriven belöningar t ex en övre gräns för hur stora bonusar ska kunna vara, skatter på bonusutbetalningar samt regler för att begränsa den totala bonuspoolen så att de står i proportion till bankernas intäkter. ”-Jag vill att banker som inte följer reglerna ska straffas”, säger Sarko. I Frankrike kommer två tredjedelar av bonustilldelningen hållas inne i upp till fem år. Och om bankerna går back ska de inte betalas ut.
Angela Merkel sade i en tysk TV-intervju i går ”det är verkligen irriterande vissa banker behandlar bonusfrågan precis på samma sätt som innan finanskrisen”
Tillsammans kommer dessa två att uppmana sina kolleger på G-mötena att sätta press på de nationella bankerna.
Stackars Fredrik och Anders som kommer att få förklara varför den delstatliga svenska banken låter bonusregnet strila i takt med höstregnet.
Idag jobbade jag nästan hela dagen med att förbereda en telefonkonferens med ett tyskt bolag. Jag läste på noga. Äntligen hade lyckats boka tid med just detta bolags Mr Big Sustanibility. Har försökt några gånger förr men hela tiden hamnat hos hans hårt prövade sekreterare Stefanie istället. Kl 3 var det äntligen dags att knappa in sig. Tror ni han var där? Icke sa nicke. Istället fock jag tala med hans snorkiga assistent Dimitri. - Herr Mister Big S is in a very very very importante meeting so Frau Markow you have to wait until he call you
Piggnade dock till när jag hittade det här på Twitter. Kan det vara min Mr B S? Den kommer från den här roliga bloggen. Lyssna och njut!
READ BELOW BEFORE LISTENING
The story is this: a girl was out with friends having drinks on King St (in Toronto ). This guy approaches her and won’t leave her alone -saying how cute she is. She finally gives in and hands the guy her business card to get rid of him.
The attached is an MP3 file of not one, but TWO voicemails this guy left. This goes down in the history books – especially the second voice mail.
After hearing them you can clearly see why she didn’t call him back - insteadshe called in to the Z103.5 morning show & had them play thison the air.
Ladies: He is out there…
Hade lördagsintervjun med finansminister Borg i öronen medan jag knödde mig fram vid en loppis mitt ute på den Skånska tundran. Tappade faktiskt koncentrationen en aning när han plötsligt kläcker iden om att Finansinspektionen ska kolla och godkänna bankernas bonussystem.
– Man kan inte bara titta på kortsiktig lönsamhet när man sätter bonusarna. Det andra är att man måste väga in hur stora risker man tagit. Tar man väldigt stora risker och tjänar pengar så är det naturligtvis en inte fullt så imponerande prestation. Det tredje är att systemet måste ta in samhällets intressen av stabilitet. Så jag tycker att det naturliga vore att bankerna i sin rapportering till Finansinspektionen fick lämna in sina bonussystem, att man utvärderar dem utifrån de här kriterierna och att Finansinspektionen har det som en del av sin tillsyn.
Det första med kortsiktig lönsamhet begriper man ju. Resonemanget ligger väl i linje med vad Sarkozy och Merkel kommer att föreslå vid ministermötena i höst.
Men det andra? Menar han att ersättningsnivåerna bör riskjusteras? Vanligtvis finns det en stark korrelation mellan risk och avkastning. Större risker ger större vinster eller förluster. Alla banker är mer eller mindre i riskbranschen. Trixet är att kunna värdera dessa risker och att matcha dessa mot det egna kapitalet. Många risker är idag ”betygsatta” på så sätt att olika låntagare sätts i olika riskklasser. Höga risker ger höga riskpremier och drar därmed mer kapital. Mycket av de finansiella institutens rapportering bl a till inspektionen går ut på att just detta. Det här med riskbedömning är emellertid ingen absolut vetenskap utan bygger på en rad historiska antagande. Detta har vi alla bittert fått erfara under den finansiella jordbävningen. Det är många som är kallade men få är utvalda när det gäller att bedömma risker. Med nuvarande system med fri bonussättning är det ägarnas ansvar att ytterst ta ansvar för vilka risker man kan tillåta. Här har uppenbarlige de flesta aktieägarna i bankerna misslyckats och istället har regeringar och finansministrar fått rycka in när krisen var ett faktum. Att detta skulle avhjälpas genom att ersättningssystemen i förväg ska skickas in till inspektionen för godkännande kanske låter bra i en finansministers öron men sätter han inte lite väl hög tilltro till juristgänget på Brunnsgatan? Hur ska dessa kunna bedömma om bonussustemen hotar den finansiella stabiliteten? Och om de har fel, vad händer då?
Kanske har Borg den planerade Super Finans Inspektionen i åtanke. En sådan tillsammans med nationella inspektioner skulle självfallet kunna sätta upp tillämpningsföreskrifter för bonusar. Kommissionen, CEBS, har tagit fram ett antal kriterier och som man menar skall var uppfyllda för att ersättningar skall vara förenlig med sund bankverksamhet.
Principerna innebär i korthet att ersättningspolicyn skall:
Vara i linje med företagets och individens mål
Genomlysning gentemot interna och externa intressenter
Kontroll när det gäller tillsyn och beslutsfattande
Mätbara prestationer
Proportionalitet mellan olika typer av ersättningar
Låt oss hoppas att det var detta han hade i tanken. Principerna kan tyckas vara rätta och rimliga även om inte alla ägare delar denna uppfattning. Det bästa hade varit om aktieägarna hade tagit ett större ansvar för systemen, tillsammans eller var för sig. Här skulle pensionspengarna verkligen kunna göra skillnad.
Är det rimligt att pensionsinbetalningar är större än lönen? Än en gång är det SEB:s VD:s villkor som är uppe till offentlig diskussion. Nu är Falkengren inte ensam om att få pensionsavsättning i förhållande till rörlig lön. Nordea Clausen har ett liknande upplägg. Dessutom har båda två sin pension garanterad livet ut. Förra året tjänade Clausen ca 11,5 Mkr. Ser man till dessa två bankers resultat de senaste åren framstår ersättningen som, tja vad ska man säga, generös? Men spelar det någon roll då, för oss vanliga dödliga alltså? Ja, det gör det faktiskt. Inte idag eller i morgon men resten av vårt liv. Det är VD:arna som ska dra ihop cash til vår pension.
Vändpunkter i ekonomin har visat på vilka risker som är förknippade med dålig bolagsstyrning och svaga eller korkade ägare. När konjunkturen stiger och ekonomin expanderar är nästan alla nöjda och glada trots att kursuppgångarna tenderar att bygga bubblor om och om igen. När sedan dessa brister och ekonomin kollapsar avslöjas brister i bolagsstyrningen. Journalister, aktieägare och politiker – inklusive Sveriges finansminister Anders Borg– tuggar fradga över marknadens misslyckande. Detta mönster har under min tid som ”marknadsaktör” upprepats minst tre gånger – 1987, 2000-2001 och 2008. Varje gång har svagheter i styrningen av bolagen avseende löner, risker och expansion använts som förklaring. Hur mycket ska en VD få tjäna? Känner styrelserna inget ansvar? Har vi en utbredd girighetskultur i näringslivet? En vanlig förklaring är att Europa importerat problemen från USA men samtidigt glömmer man då bort att ingen har tvingat de svenska bankerna till att följa John.
Företagsledare anlitas för att försvara aktieägarnas intressen. Ledningen ansvarar för att aktieägarna ska få en rimlig avkastning på sitt investerade kapital. Så långt är alla överens. Problemen dyker upp när själva avkastningen ska definieras. Exakt vad är det som ska premieras? Kursutveckling, försäljning, vinst per aktie eller totalavkastning? Ännu mer komplicerat blir det när man ska bestämma på vilket sätt den extra ersättningen ska betalas ut. Som optioner eller aktier, rörlig lön, bonus eller pension?
Med bolagsstyrning menar man ofta områden såsom styrelsens sammansättning, röstregler, take-over bestämmelser och likabehandling av aktieägare. Här är regelverk och praxis omfattande och detaljerade. Beträffande den kritiska frågan kring ersättningsystemen saknas däremot nästan helt ramverk. När ”betalning efter prestation” konstrueras på fel sätt och chefer har incitament att ta för stora risker spelar det inte så stor roll hur bra man är på att styra bolagen för övrigt.
Human Capital Strategy and Compensation Philosophy : Establish performance-based compensation programs tied to annual and long-term Company, business unit and individual goals, which are structured to align the interests of employees with those of stockholder (Lehman Brothers’ 2008)
Det hjälper alltså inte att man har goda föresatser. De kritiska frågorna som måste ställas är:
Vad vi man uppnå?
Hur ska resultatet mätas?
Hur ska de betalas ut?
Sen kan man kanske se det som ett tecken på Jämställdhet att en kvinnlig VD granskas på samma sätt som en manlig. För inte är det väl så att det är roligare att granska Falkengren hårdare för att hon är kvinna?
Det faktum att Maud Olofsson stänger dörren för lagstadgadkvotering verkar glädja många. Det är ett välkommet klarspråk i en hett diskuterad fråga enligt PJAL i Svenskan. Han delar Näringsministerns inställning att det inte är staten som ansvarar för hur företagen leds. Det är en rätt märkvärdig inställning av två skäl.
En stat som äger mellan 5 och 37,5 procent i fyra av landets ledande företag ska givetvis lägga sig i hur de leds.
Staten har ett stort ansvar för näringslivet och de svenska bolagen genom att sätta det ramverk som reglerar verksamheten.
Det är till stora delar politikens uppgift att besluta, diskutera och revidera ramverket. Företagen idag styrs i stor omfattning av en rad lagar som för PJAL troligen framstår som ingrepp i äganderätten. Men det finns också många områden där vi inte har regler för företagen. Det är t ex inte förbjudet att ett företag har barnarbetare anställda i så länge barnen inte jobbar i vårt land. Företagen är inte ens skyldiga att ha en intern uppförande kod som förhindrar brott mot mänskliga rättigheter. Inte heller har vi i Sverige en lag som säger att man måste ha ett visst antal handikappade anställda (i Tyskland finns däremot en sådan lag).
För många företag är numera mångfald och jämställdhet ett självklart fokusområde eftersom det är så viktigt att styrelse och ledning förstår och agerar utifrån ett hållbarhetsperspektiv. Detta gäller dock inte alla. Fortfarande finns det ett sextiotal börsnoterade svenska företag som är gravt i otakt med tiden och som helt saknar kvinnor i styrelsen.
I Studio 1. diskussionen om ämnet idag deltog Fredrik Federley (för dagen iförd silverskor), Gunvor G Eriksson och jag. I sak tyckte vi nog rätt lika men jag lyckades i alla fall få till ett litet gräl med Fredrik. Han tycker att det räcker att staten har agerat i de helstatliga företagen, jag tycker att staten inte är fullt trovärdig förrän de även sätter ner foten i de delägda börsnoterade.
Annat ljud i skällan är det i kommentatorsfälten. Av de ca 150 kommentarerna so far är de flesta helt inne på Mauds linje.
Signaturen Styrelsekvinna har t ex skrivit det här på DI.se:
Det värsta med er dumfeminister är att det ända ni bevisar med era krav på kvotering är att ni inte kan nå målen i fri konkurens. Jag är så trött på medsystrar som skyller sina tillkortakommanden i yrkeslivet på sitt kön.Ta er i kragen och hugg i. Det näst värsta är att når ni era mål undergräver ni det mandat som vi som klarat kunkurera oss fram sitter på.
Signaturen Styrelsekvinna får gärna ta kontakt med mig och utveckla sitt resonemang.Jag är så nyfiken på dina erfarenheter. Hur gjorde du när du tog dig i kragen och högg i? carina.lundberg.markow@folksam.se
Annica Dahlström, professor i neurobiologi, har i sin intressanta och omdiskuterade bok ”Könet sitter i Hjärnan” beskrivet könsskillnader ungefär såhär:
Det finns avgörande skillnader mellan merparten kvinnor och merparten män inte bara i kromosomhänseende utan också i uppbyggnaden av hjärnan
Gränsena mellan populationen kvinnor och populationen män är dock glidande. Det finns många individer som ligger mellan typiskt manligt och typiskt kvinnligt.
Varje individs personlighet och identitet sitter i hjärnan. Man kan hitta skillnader mellan typiska kvinnohjärnor och typiska manshjärnor men det är mycket svårt att utifrån detta dra långtgående slutsatser om vad som gäller för alla kvinnor eller alla män. Skillnaden inom grupperna är helt enkelt för stora.
Diskriminering är, i sin bredaste definition, när en person eller grupp av personer gör åtskillnad mellan olika människor, inte på grund av meriter eller kvalitéer utan på grund av mer grundläggande egenskaper, delar av den diskriminerades identitet.
Frågan är om dessa biologiska faktum motiverar de olika villkor som män och kvinnor lever under? Tja, inte vet jag världen är inte rättvis. Det jag kan något litet om dvs näringslivet, måste i vilket fall som helst ta alla chanser som finns till förbättring och utveckling. I företagen är det människor som gör jobbet och att inte se till att företagen får den mest kompetenta personen på varje post visar på dåligt ledarskap. Så länge bolagen uppvisar en våldsamt sned könsfördelning i förhållande till befolkningen kan man med fog misstänka att det är andra överväganden än de kompetensmässiga som styr. Så länge rapporter om lägre löner för samma jobb alltid gäller kvinnor så finns det bevis för att kompetensen värderas olika. Om våra folkvalda politiker inte tycker att detta är ett problem är det upp till väljarna att säga sitt nästa år. Det förefaller dock något underligt att en metod som politikerna själva använt sig av -varannan damernas – inte skulle kunna vara tillämpbar i näringslivet. Är det inte risk för att manliga politiker diskrimineras?
Verklig jämställdhet kan inte tvingas fram utan måste utvecklas inifrån med hjälp av övertygelse, enighet och öppenhet. En styrelse eller en ledning blir inte bättre bara genom att vissa kvoter uppfylls. Det handlar istället om att finna en balans. Extern reglering och lagar kan vara en hjälp men är inte tillräckligt.
Förklaringar till den ojämna fördelningen i börsbolagens styrelser finns det annars gott om. Eftersom osäkerhet och oförutsägbarhet är något som följer ledarskap tenderar personer i ledande ställning, ägare såväl som chefer, också att välja ut personer som liknar dem själva till ledande befattningar. I den meningen förekommer det redan könskvotering i bolagsstyrelserna. En annan faktor är att en kvinna kan ha svårt att identifiera sig i en roll som traditionellt sett innehas av en man.
Denna dolda successionsordning i näringslivet finns det all anledning att fästa uppmärksamhet på, även om den är av symbolisk karaktär. De verkliga utmaningarna på jämställdhetsområdet finns inte i styrelserummen, där det dukas delårsrapporter till mineralvattnet, utan i den dagliga verksamheten och i rekryteringarna till de tjänster som kan leda till framtida toppjobb
Reinfeldt fick brev igår frånsina kompisar i Frankrike, GB och Tyskland. Brevet handlar om det ”förkastliga” sätt banker har återupptagit sin praxis att betala höga bonusar. Det är hårda ord men frågan är om det finns kallt stål bakom dessa ord.
Det mest radikala förslaget i skrivelsen är att införa något slags tak för det totala belopp som bankerna får betala ut i bonus.
Bonus skall baseras på prestation och bör hållas på en ”rimlig nivå” i förhållande till grundlönen.
Bonus i form av optioner skall låsas in ”på en lämplig tid” innan de säljs.
Garanterad bonus bör undvikas och, för ”betydande” betalningar bör det finnas en återbetalningsklausul som kan lösa ut om något går fel
Cheferna bör löpa samma risker som de anställda gör
Det mesta tyder på att bonus definieras som all ersättning som ligger utanför den fasta lönen, men som alltid när det gäller politiska uttalande så kan man inte vara riktigt säker. Kanske klarnar situationen efter helgen när de ska snacka ihop sig. Nästa steg blir sedan att få resten av gänget i G20-toppmöte i Pittsburgh senare denna månad.
Det ska bli spännande att se vad det här kommer att leda till och vilka motargument som kommer att presenteras. Än så länge har jag inte sett någon som har fört fram den så omhuldade äganderätten. I GB har City hävdat att en bonusbegränsning skulle medföra stora skattebortfall. Där har de kanske en point. Annika Falkengren betalade faktiskt 11,3 Mkr i skatt förra året. Det är driftsbudgeten för ett helt dagis det.
Fakta från DN G20 består av nitton av världens större ekonomier samt EU. Sverige är inte med i gruppen men har ändå ett indirekt medlemskap via EU. Under höstens EU-ordförandeskap leder Anders Borg EU:s finansministrar och Sverige spelar därmed en större roll än normalt.
Under fredagen och lördagen möts samtliga G20-länders finansministrar i London. Den 24–26 september träffas stats- och regeringscheferna inom G20 i Pittsburgh, USA.
Joakim Nergelius, professor i rättsvetenskap vid Örebro Universitet och specialist på konstitutionell juridik, särskilt ur ett EU-perspektiv, säger att det nya utspelet om bonusar visserligen är populistiskt, men att det inte är lika ”helt absurt” som att staten lägger sig i styrelsesammansättningar och kvoterar in kvinnor (realtid.se)
Jag tycker du resonerar lite underligt. Ser du verkligen ingen skillnad på kvotering i en medlemsstyrd organisation och i ett företag som bygger på satsade medel. I det första fallet så finns en medlemsorganisation att ta hänsyn till, som bygger på 1 person/1 röst, dvs en demokratisk princip. Medan företag per definition inte är demokratier och inte ska vara det. I ett företag kan en persons röst i förhållande till andras vara värd 1000 gånger så mycket därför att personen riskerat 1000 gånger så mycket kapital. Om den stora investeraren vill driva fram en kvoterad styrelse så har han alltså en mycket större möjlighet till detta, liksom att motarbeta samma sak.
Alltså. Så länge staten inte ägarmässigt kontrollerar ett företag så förstår jag inte varför man skulle bestämma hur företaget ifråga ska styras.
Jämför med politiken. I Vänsterpartiet har man t ex öppet diskriminerar män i stadgarna mha ”minst 50%-kriteriet” (51% män tillåts ej i en styrelse, men gärna 100% kvinnor, vilket faller inom ramen för deras definition av ”jämställdhet”). Eftersom medlemmarna i vänsterpartiet uppenbarligen vill ha den ordningen (eftersom deras affärsidé främst är att locka offentliganställda kvinnor som väljare) och röstat fram det på sina kongresser mha 1 person/1 röst så tycker jag att det är helt ok även detta eftersom man följt demokratiska spelregler som gäller i en politiska organisation.
För att göra analogin med styrelsekvoteringen klar. Anser du att jag om jag inte gillar vänsterpartiets mansdiskriminering, mha lagstiftning skulle försöka tvinga partiet att sluta med detta, och därmed lägga mig i stadgarna för ett parti i vilket jag inte är medlem och därmed inte heller intressent?
CLM svarar:
Jag har full förståelse för dem som tycker att kvotering har negativ klang. Kvotering förknippas ofta med åtgärder för att till varje pris vill åstadkomma en jämn fördelning.
Kvotering typ 1. Man beslutat att hälften av alla lärare på ett daghem skall vara skåningar, och anställer bara de mest kvalificerade skåningarna, oavsett om det skulle finnas göteborgare som är mer kvalificerade, så länge skåningarna är underrepresenterade. Denna typ av kvotering är olaglig i arbetslivet eftersom vi i Sverige betraktar detta som diskriminering.
Kvotering typ 2. Kvotering kan också vara positiv särbehandling. Det är när personer av det underrepresenterade könet, eller från den missgynnade och/eller underrepresenterade gruppen, ges förtur vid till exempel tillsättning av tjänster på en arbetsplats. En sådan kvotering kan ske genom att arbetsgivaren, om två personers meriter bedöms likvärdiga, konsekvent väljer den kandidat som tillhör den missgynnade eller underrepresenterade gruppen. Dock måste meriterna uppfylla de minimikrav som arbetsgivaren har ställt.
Jämställdhet kan inte tvingas fram utan måste utvecklas inifrån med hjälp av övertygelse, enighet och öppenhet. En styrelse eller en ledning blir inte bättre bara genom att vissa kvoter uppfylls. Det handlar istället om att finna en balans. Extern reglering och lagar kan vara en hjälp men är inte tillräckligt.
Din beskrivning av hur ett aktiebolag fungerar är både rätt och fel. I Sverige har vi ett system som kallas för a & b aktiesystem. Detta innebär att en aktieägare som har a-aktier kan ha 1000 gånger fler röster än en b-aktieägare trots att de har lika många aktier. Denna makt utnyttjar a-aktieägarna flitigt vid bolagsstämmorna. Sverige har fått mycket kritik för att vi har kvar detta system och EU har varit på väg flera gånger att försöka förbjuda det.
Jag menar att börsbolagen skulle kunna stärka sin ledning genom att aktivt söka efter kompetens oavsett kön. Att det fortfarande är 80 procent män i styrelsen och 90 procent män i ledningen tyder på att man medvetet eller omedvetet väljer att rekrytera (kvotera) män. Mitt resonemang bygger förstås på att jag tror att kompetensen är jämt fördelad mellan könen dvs att det finns lika många kompetenta män som kvinnor. Det är oroande att inte tillgängliga resurser utnyttjas fullt ut. Detta kan komma att få otrevliga konsekvenser i en framtid då kompetens av demografiska skäl kommer att bli en bristvara.
Det ideala hade varit att företagen sköttes helt utan inblandning av staten. Dessvärre har det visat sig att man måste ha rätt mycket lagar för att företagen och marknaden fungerar. Bara under mina 25 år i yrkeslivet har det tillkommit mängder av regler som styr verksamheten. Många av reglerna har kommit till på grund av allehanda övertramp från företagens sida. Men vi har också fått ett antal självregleringar av marknaden. Självreglering är enligt min uppfattning att föredra framför lagar. Politisk klåfingrighet befrämjar inte företagande.
Varannan damernas var just en sådan självreglering som partierna åtog sig, om än under press. När nu Maud Olofsson blir förvånad och inte förbannad när företagen inte ens gitter svara på brev och samtidigt utesluter kvotering tyder det på att hon inte inser vikten av problemet. Om nu lagstadgad kvotering är uteslutet borde man komma upp med andra förslag till lösning.
Hur V har valt att hantera sina medlemsfrågor vet jag inte mycket om. De bör däremot akta sig noga för att använda dessa principer när de anställer folk eftersom det låter som kvotering av typ 1. Jag skulle också kunna tänka mig att man skulle få problem om man t ex skulle börja försöka förhindra personer av en viss hudfärg eller religion. Jag kan också tycka att den typen av principer som du säger att V tillämpar känns tveksamma. Ska man ha en gräns bör den tillämpas lika för båda könen. Skulle vara intressant att höra hur Fi gör i sin styrelse.
Lagstadgad kvotering när det gäller parlament är däremot inte helt ovanligt. Det används idag i flera stater.
Det är så väldigt enkelt att hylla mångfaldstanken helhjärtat. Alla vi tillsammans svart & vit, ung & gammal, kvinna & man, strait & queer – en enda stor smältdegel där vi alla älskar varandra.
Denna bild är falsk och tom skadlig. Den gör att vi duckar för besvärande olikheter och vägrar se allt det som inte är så enkelt. Detta banar ibästa fall väg för svagsinta teorier om ras och kön i värsta fall för rasism och diskrimminering.
Mångfald handlar inte om att vara snäll, det är istället en naturlig följd av hur samhället ser ut. Den demografiska utvecklingen talar sitt tydliga språk: En åldrande befolkning, färre unga och en multietnisk befolkning. Så ser det ut. Get use to it!
Mångfald i företag är inte längre en smältdegel utan mer som en salladsskål där männiksor kan behålla sin identitet samtidigt som man integreras i företaget . Samma sak gäller för samhället i stort.
Så oavsett om du söker en styrelseledamot till ett företag, en fritidspedagog till ett dagis eller en kock till en restaurang: Fall inte i fällan att ta den person som är mest lik den person som senast gjorde jobbet bra utan välj den som har bäst kompetens och har störst talang.
Mångfald är inte enkelt. Människan är inte alltid god. Olikheter har genom hela vår historia använts som ursäkt för att ha ihjäl varandra. Varken präster, politiker eller poliser har kunnat sätta stopp för männiksorasens destruktivitet. Vår tid har dock något som aldrig tidigare funnits: Universella regler om Mänskliga Rättigheter.
Subtopia då? Jo där var jag idag och pratade om mångfald på Veckans Affärers seminarium. Trots mina 25 år i Stocktown hittade jag ändå vilse bara för att jag var dum nog att ta rygg på Karin Pihlsäter. Jag borde ha vetat bättre än att gå dit en politiker pekar.
Richard är ny på gruppen för ansvarsfullt ägande men inte på Folksam. Har fått ett nytt smeknamn, ”Richie”, och vikarierar för Nina som ska bli mamma igen. Richard försöker övertyga sina kvinnliga kollegor i det rosaskimrande rummet om tjusningen med fotboll men ger snart upp. Richard har en juristexamen med internationell inriktning från Uppsala universitet.
Summan av det hela är att jämställdhet är en fråga som samhället, staten, politikerna och Sverige har ansvar för. Med ett undantag – kvinnors skrala representation i näringslivets övre skikt. Här är det marknadens ansvar.
Jag har många gånger deltagit i debatter med syftet att diskutera bristen på kvinnor i näringslivet. Ett av de återkommande problemet med dessa samankomster är att det inte blir något riktigt meningsutbyte eftersom de verkliga skälen inte riktigt kommer i dagern. Ofta saknas dessutom ”den andra sidan” dvs de personer som verkligen är ansvariga för att män väljs in och kvinnor inte gör det. Ibland urartar det hela i rena gissningslekar där skälen till dessa sakernas tillstånd når rent spekulativa nivåer. När någon kulturbärare varit obetänksam nog att faktiskt dyka upp ger detta inte heller direkt några dialektiska resultat. Självklarheter som -Det är ju faktiskt kvinnor som föder barn eller -Ammningen gör att kvinnor kommer efter i karriären för ju inte direkt diskusionen framåt.
Jag fyllde tjugo 1979 och minns väldigt tydligt hur de Röda khmererna framställdes i en rosaskimrande dager under 70-talet. De var gammel vänsterns sista hopp, här äntligen skulle en stat fri från kapitalism skapas. Det är lätt att förälska sig i drömbilder och utopier. Det är tom rätt mänskligt. En förälskelse behöver inte vara ett hinder för att i ett senare skede inse att det älskade föremålet kanske inte är helt så perfekt som man inbillade sig när man hade sina rosa (eller röda) glasögon på sig. Förr eller senare kommer ett svin visa sig vara ett svin eller en diktatur att visa sig vara just en diktatur. Varje normalt funtad person tar då sitt förnuft till fånga och skickar 
Idag får det högsta hönset i 100 börsbolag ett 
Det har kommit några kommentarer med anledning av att jag skrev om jämställdhet. De kommer alltid när jag tar upp det ämnet. Jag menar nu inte de vettiga inlägg och synpunkter som syns här på bloggen utan sådana som faller för snuskfiltret. De går ofta ut på att jag måste vara en manshatande rabiatfeminist som inte har fått, ja ni vet. Inget kunde vara felaktigare. visserligen har jag en viss dragning åt det folkilska hållet men jag kan försäkra att detta är helt könsobundet.
LO 
Kommer det amerikanska
Liten lathund över hur l
Det stormar i föreningen Aktiespararna. VD:n slutar och sen slutar även Ordförande och 
Kanske inte så konstigt att intresset för att ta fram gemensamma regler för ersättningssystemen i börsbolag har varit begränsat från 
Eftersom jag har semester idag och i morgon har jag gjort det jag gillar mest. Läst böcker och sett på film. Nu är det inte så ovanliga nöjen för min del. Under många års tid ser jag i genomsnitt en film om dagen och läser minst en bok i veckan. -Hur hinner du med det, brukar folk fråga. Den enkla förklaringen är att jag inte gör så mycket annat.
Finns det verkligen vissa vapen som är värre än andra? Ja, kemiska och biologiska vapen, trampminor och nu senast klusterbomber har på en internationell nivå bedömts vara sådana att de 
Greve Alfons Mensdorff-Pouilly har tydligen 
Mitt i den pågående nutidskrisen ställs aktieägandet i fokus på ett helt nytt sätt. Ska aktieägarna skjuta till mer kapital för att rädda sina företag genom konjunkturen? Ska de 
PS. Har fått frågan vad Norman får i ersättning för sitt uppdrag i Carnegie. Inte för jag har med det att göra men för att undvika onödig spekulation kring denna fråga meddelas härmed att Norman, enligt egen uppgift, erhåller 15 000 kr per månad för Carnegie posten. Till detta kommer hans vanliga lön från 7 apan. Enligt årsredovisningen 2008, som fö, är mycket intressant, uppgår den till 2,89 Mkr.
Vid 
Borg ska se 
Just som jag började tycka att jag fått nog av banker, bankaktier, baltikum och bråkiga bolagsstämmor 
Tänkte strunta i att skriva 
När jag hade mitt första jobb som fondchef och förvaltare på en liten pigg allemansfond i mitten av 80-talet brydde jag mig föga om pensionen och framtiden. Hade fullt upp med helt andra saker. Varje år i november dök det upp en lite gubbe i mitt liv. Han var rund, kortväxt och hade en hundtandsmönstrad kavaj. Han bara satt där i korridoren på mitt jobb och väntade ut mig. Han var försäkringssäljare. Han var alltid vänlig och bara lite påflugen. Han halade upp pensionssparblanketter ur sin krokodilpressade bruna portfölj och han var så envis att jag fakiskt skrev på. Inte bara en gång utan flera. Det är jag tacksam för idag därför att det har visat sig att det var en mycket bra affär för mig. De där fribreven från 80-talet är grunden i mitt pensionssparande och det är mer en slump att det råkade vara Folksam som var försäkringgivare. Sen har jag sparat på många sätt. Favoriten för pensionssparande är IPS kontot.
Fd bankekonomen 
SN har det senaste året visserligen vaknat ur sin självpåtagna 
Tyckte det var rätt modigt av 
Har man satt foten i en potta kan det vara svårt att komma loss. Vi är många som bittert har fått erfara denna sanning. 
Inte så just att lägga ansvaret på ledningen att sänka sina löner. 
Ännu
Ena gången är motivet att man ska behålla och rekrytera kompetent personal, andra gången är det för att man ska leverera de mål som är uppsatta, tredje gången för att man ska sparka tillräckligt mycket personal. Vad hände med motivet prestationer utöver det vanliga?
Har just kommit hem från en diskussion i 
Idag har jag varit med och 
För någon månad sedan var jag inbjuden att vara med på ett LO seminarium som handlade om Maktelitens inkomster. Meningen var att jag skulle kommentera resultatet. Jag gjorde genom att på förekommen anledning hänvisa till att ”Girighet är en dödssynd men det är Avund också”. Detta seminarium blev lite av ett startskott på vinterna bonusdebatt. Wanja Lundby-Wedin var naturligtvis huvudtalare på denna tillsättning. Hon berättade då en historia från sin ungdom. Hon beskrev den ”Arbetarmoral” hon var uppväxt med. Jag såg att några i salen skruvade lite besvärtat på sig. Men hennes övertygelse smittade av sig. Det var den där storyn om hur hennes pappa alltid sa till henne att det var viktigt att ha hela och rena underkläder på sig, ifall man hamnade på sjukhus. Annars skulle man få skämmas. Jag tror verkligen att hon menade vad hon sa. Alla gånger jag träffat på henne har hon gjort samma ärliga och 
Idag blir det inget inlägg. Fullt upp med gammelmedia.
Han blev riktigt glad för utmärkelsen även om han sedan dess mest har ojat sig över hur gräsligt ful, stor och allmänt otymplig priset är. Den är gjord av en norsk konstnär Marian Heyerdahl. Den är 140 cm och är en förgyld sarkofag som symboliserr evigt liv för företaget och en äggmosaik som står för hur viktigt det är att kläcka nya ideer. Gunnar Eckbo ser alltid lite ledsen ut när 
När jag satt och 
Det är trist att 
Sen kan man ju undra vad det är för fel på landshövdingar. En låser in besvärliga medarbetare och en annan låter skattemedel bekosta flytten (
Idag var det stämmor i 
Teliasonera är verkligen företaget som förkroppsligar uttrycket att vilja men inte kunna. VD byte, styrelse byte men samma gamla Televerk i botten. Hur man än putsar och fejar så lyser den oranga färgen från en Volvo PV duett ändå fram. Styrelsen verkar proffsig 
Enligt 
Vi är nu på väg att få se hur det reformerade pensionssystemet beter sig i en djup låg, konjunktur. 
Veckans Affärers Cecila Aronsson
Felet – ur ett objektivt aktieägarperspektiv – med många bonus program är att de felkonstruerade. Exempelvis är prestationsmåttet subjektivt och oklart och programmens utfall många gånger orimliga, oförutsebara och saknar belopps begränsningar.
Vi lever i en konstig tid. Funderar fortfarande om 
Hemma från Ericssons stämma. tre timmar och en kvart. Nytt rekord eftersom denna tillställning brukar ta minst 4 timmar. Nästan alla skötte sig. VD var som vanligt vältalig men såg lite trött ut. Han visade bilder från Afrika och pratade om Ericssons insatser för att få till en fungerande kamelmarknad i Somalia. Jo, det är faktiskt sant. Sen fick vi se online bilder från Ericssons favorite waste of time dvs havskryssaren som ideligen är ute på nya pigga äventyr. Nästan alla frågor var hyfsat vänliga. 
De nakna 
När SVT hittar på nya programkoncept blir man alltid 
Var i 
Ser till min lättnad att vi nu kommit mer än halvvägs i 
Uttrycket kommer från ”Hemma Hos”. Det utmärkt roliga radioprogrammet med Kjell Alinge och Janne Forssell som sändes på sjuttiotalet. (ljudfilen finns på 
Det finns många sätt att lura sig själv och andra. Ett som jag har retat mig på länge är när man lyfter fram någon annan och dennas kvaliteter med det underliggande syftet att förhärliga sig själv. Jag vill understryka att jag själv oftya hemfaller åt detta beteende men det gör det inte mindre retligt. Ett tillfälle när detta ofta förekommer är när det talas om kvinnor och kompetens. Kvinnor är som bekant vanligtvis inte kompetent och erfarna utan 
Det är dags att 
Idag har jag träffat en av den svenska börsens riktiga tungviktare. Inte i rent fysisk bemärkels3 för Anders 
Jämställdhetsminister 
Man skulle behöva vända på hela begreppsvärlden när det gäller ersättningar. Det finns många 
Det är Kanada som tjänar stora pengar på att man börjar 
Har varit och lyssnat på den i 
Aha, nu har vi fått veta vad kvinnobristen i bolagsstyrelsen beror på! Den beror på att det är en brist på kompetenta kvinnor. Detta slås fast av en av börsens mesta styrelseproffs 
Har varit på paneldebatt hos 
Det är inte så konstigt att finansfolk 
Det konstiga är inte att 
I TV-soffan i morse satt 
Har suttit med min snoriga näsa långt ner i årsredovisningar den senaste veckan. På jakt efter en svårfångad 
Jag har alltid gillat gubbar. Med gubbar menade jag tidigare alla snubbar som var äldre än jag. Numera är det sådana som är lika gamla som jag eller äldre. Det har varit en stor tillgång för mig eftersom jag under hela mitt yrkesliv har arbetat tillsammans med ihuvudsak gubbar. I mina första chefsjobb hade jag ett antal mycket trevliga gubbar som medarbetare, ett helt gäng inte riktigt lika trevliga, men intressanta, gubbar som chefer och horder av gubbar som kunder. Det krävdes ibland vissa trix för att komma på gode fot med gubbgängen. Det gällde att alltid vara påläst och uppdaterad avseende vårt gemensamma område – börsen. Att alltid veta hur börsen öppnade, hur Dow och Nikke stängde, SEK/Dollar och ha någerlunda koll på mest omsatta. Kunde man det fick man viss respekt och de kunde tänkas eventuellt vara reda att lyssna på vad jag nu hade för ärende. Med tiden blev jag rätt bra på gubbrelationer. Ett absolut No No var att referera till dem eller deras kompisar som just gubbar. Att bli betraktad som 
Har varit och lyssnat på eb diskussion om rörlig lön och bonussystem idag. Talade gjorde bl a 
Slotten innan vi ska på är det Tomas Ledin. Då kan jag passa på att klaga på att han förstörde min fina titel med ”Du kan lita på mig, jag vet vad jag gör jag är inte bankdirektör- låt”.
Jag brukar hävda att 
Svanberg med sin världsvana och diplomatiska profil kommer att passa fint in i gänget. Att han inte har någon bakgrund inom oljebranschen kommer inte att vara ett hinder. Det samma gäller nämligen för de flesta övriga i den styrelsen. Han kommer att få användning av sina diplomatiska talanger direkt vid nästa stämma. Nästan 40 procent av 
Ökar eller 
I 
– Speciellt i branscher med stor mansdominans så tror jag att det handlar om att verkligen bli sedd, att de manliga cheferna och kollegerna ser en som kvinna.
Bonusproblemen är dock inte ett isolerat Swedbank eller SEB problem. Det finns i hela branschen fortfarande system som inte riktigt håller för att lyftas fram i ljuset. Systemen måste helt enkelt konstrueras om. Konstigheter som att specialister kan lyfta bonus pg av ett kortsiktigt tradingresultat i egen portfölj framstår inte som speciellt begåvat med tanke på vad som hänt i firmor som förfinat just sådan system. Att ge en VD möjlighet att pensionera sig vid 55 års ålder med en livsvarig årlig pension om 8 millar är nog en variant som SHB:s egen seglande Arne von Anka kommer att få vara rätt ensam om.
Som aktieägare och pensionssparare vill jag ha ändamålsenliga belöningssystem som premierar långsiktig relativ överavkastning inte kortsiktigt speck eller vansinnes utlåning. Jag tror att de firmor som har modet att införa dessa enkla principer kommer att bli vinnare. Det är nämligen inte alltid snabbvägen är den snabbaste. 
Burma
I det fall Total skulle lämna Burma, så finns det en uppenbar risk att de skulle ersättas med ett annat bolag som kanske inte har samma sociala och etiska normer. Då skulle inte militärregimens inkomster påverkas, men det skulle kunna medför mycket negativa effekter för den lokala befolkningen i regionen som under årens lopp har blivit allt mer beroende av detta externa stöd.
Hur som helst är JP en intressant person. Min egen erfarenhet av honom är begränsad men jag har trots allt träffat honom vid några tillfällen. Det var under perioden mellan hans två karriärer. Han satt inhyst på den sk ”Elefantkyrkogården” på Birger Jarlsgatan. Han var väldigt offside och ägnade bl a sin tid åt några större stiftelser. En av dessa var kund på den avdelning inom SEB som jag var chef för. Det ingick då i mina förpliktelser att vid några tillfällen följa med den kundansvarige upp till JP för avrapportering. Dessa besök följde en bestämd ritual. Vi fick göra en föredragning för JP alltmedan han satt tillbakalutad och långsamt förde fingertopparna emot varandra. Stämningen var spänd och vi drog nervöst igenom agendan. Vi hade all anledning att känna oro för så snart han misstänkte minsta lucka i presentationen log han ett sardoniskt leende och kom med en dräpande tillrättavisning. Jag blev faktiskt smått förbannad på karl när jag upptäckte hur han njöt av att klippa till. Även efter många år mindes jag honom som en elak jävel. Jag insåg förstås att detta var en ofullständig analys av JP som person men inte förrän jag läst hans memoarer har jag förstått att jag hade bode rätt och fel. Läs själva och möt en sammansatt person som det är svårt att inte förstå och tycka om.
Förra hösten medverkade han i Janne Josefssons ”
I veckan var det bolagsstämma i Carnegie igen. I det nygamla 
Sen finns det ju ett Carnegie till. Det gamla vanliga 
Det händer allt som ofta att jag har synpunkter på olika företags samhällsansvar. Det handlar om miljö, klimat, belöningssystem, jämställdhet, etik och hållbarhet. Ibland har jag tom konkreta tips om vad de skulle kunna förbättra. Under 
Jag har en lite konspirationsteori om varför egentligen det blev som det blev. Den går ut på att det gamla Carnegie fick bli ett exempel för androm till 
Ska börja blogga i moderskeppets regi. Trogna läsare kommer att känna igen sig. Det ska fortfarande vara en bråkblogg. Det kommer till minst en mycket bråkig pingvin. Det är dock inte riktigt dags ännu men snart.
Det har bildats en ny aktieägarförening för Swedbank läser jag på
Idag jobbade jag nästan hela dagen med att förbereda en telefonkonferens med ett tyskt bolag. Jag läste på noga. Äntligen hade lyckats boka tid med just detta bolags Mr Big Sustanibility. Har försökt några gånger förr men hela tiden hamnat hos hans hårt prövade sekreterare Stefanie istället. Kl 3 var det äntligen dags att knappa in sig. Tror ni han var där? Icke sa nicke. Istället fock jag tala med hans snorkiga assistent Dimitri. - Herr Mister Big S is in a very very very importante meeting so Frau Markow you have to wait until he call you
Men det andra? Menar han att ersättningsnivåerna bör riskjusteras? Vanligtvis finns det en stark korrelation mellan risk och avkastning. Större risker ger större vinster eller förluster. Alla banker är mer eller mindre i riskbranschen. Trixet är att kunna värdera dessa risker och att matcha dessa mot det egna kapitalet. Många risker är idag ”betygsatta” på så sätt att olika låntagare sätts i olika riskklasser. Höga risker ger höga riskpremier och drar därmed mer kapital. Mycket av de finansiella institutens rapportering bl a till inspektionen går ut på att just detta. Det här med riskbedömning är emellertid ingen absolut vetenskap utan bygger på en rad historiska antagande. Detta har vi alla bittert fått erfara under den finansiella jordbävningen. Det är många som är kallade men få är utvalda när det gäller att bedömma risker. Med nuvarande system med fri bonussättning är det ägarnas ansvar att ytterst ta ansvar för vilka risker man kan tillåta. Här har uppenbarlige de flesta aktieägarna i bankerna misslyckats och istället har regeringar och finansministrar fått rycka in när krisen var ett faktum. Att detta skulle avhjälpas genom att ersättningssystemen i förväg ska skickas in till inspektionen för godkännande kanske låter bra i en finansministers öron men sätter han inte lite väl hög tilltro till juristgänget på Brunnsgatan? Hur ska dessa kunna bedömma om bonussustemen hotar den finansiella stabiliteten? Och om de har fel, vad händer då?
I 
Annica Dahlström, professor i neurobiologi, har i sin intressanta och omdiskuterade bok ”
Det är så väldigt enkelt att hylla 
Mångfald i företag är inte längre en smältdegel utan mer som en salladsskål där männiksor kan behålla sin identitet samtidigt som man integreras i företaget . Samma sak gäller för samhället i stort.
